Surrogatmödraskap enligt svensk rätt
Hej! Vi läste ett svar här på Lawline på en fråga som löd såhär: "Hej! Jag undrar om det finns några lagar och paragrafer som specifikt säger att surrogatmoderskap inte är tillåtet i Sverige? Samt så undrar jag om det finns några problem med att införa surrogatmoderskap i Sverige? Tack!"
Där nämndes lagen om genetisk integritet, vi har kollat igenom den men förstår inte riktigt vad i lagen som hindrar processen med surrogatmoderskap. Till exempel i avsnitt 2: "Var behandling får utföras
[K6]2 § Insemination med spermier från en man som kvinnan inte är gift eller sambo med får inte utan tillstånd av Inspektionen för vård och omsorg utföras annat än vid offentligt finansierade sjukhus. Sådan insemination ska ske under överinseende av läkare med specialistkompetens i gynekologi och obstetrik. Lag (2013:1147)." verkar det som att det är möjligt att bli inseminerad på offentligt finansierade sjukhus, betyder det då att det är möjligt att bli inseminerad och bli surrogatmoder? Hoppas ni förstår min fråga och jag är tacksam för svar!
Sofia
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline!
Det finns ingenting i svensk lag som uttryckligen hindrar surrogatmödraskap. Däremot är lagen uppbyggd på ett sådant sätt att det i praktiken är mycket svårt eller omöjligt att avla ett barn i det syftet i Sverige. Frågan är ganska komplicerad, jag har därför skrivit en enklare sammanfattning i slutet av mitt svar.
Till att börja med kan det vara bra med en definition. Surrogatmödraskap innebär någon form av överenskommelse mellan ett par och en utomstående kvinna om att den utomstående kvinnan ska bli gravid med vad som ska bli parets barn när barnet är fött. I de flesta fall brukar man i praktiken göra så att man tar ett ägg från kvinnan i förhållandet och befruktar det med mannens spermier, sedan förs detta in i den utomstående kvinnans livmoder. Om det lyckas så får man ett barn som rent biologiskt är barn till paret och någon genetisk koppling till den utomstående kvinnan finns alltså inte. Men även andra tillvägagångssätt kan tänkas.
Lagen om genetisk integritet
Lagen om genetisk integritet reglerar två tillvägagångssätt för att göra en kvinna gravid med hjälp av sjukvården. Det ena är det som du berörde i dina fråga, nämligen insemination. Det andra är så kallad befruktning utanför kroppen.
Insemination innebär att spermier förs in en kvinna på konstgjord väg i syfte att befrukta henne. Befruktning utanför kroppen däremot innebär att man tar ett ägg från en kvinna och befruktar det med en spermie i ett laboratorium. Det här ägget kan sedan föras in i kvinnan igen, men det kan även föras i en annan kvinnas livmoder. Skillnaden mellan de bägge metoderna är alltså att en lyckad insemination alltid resulterar i att den kvinna som blir gravid har blivit gravid på grund av att något av hennes egna ägg har befruktats. Befruktning utanför kroppen kan däremot användas för att göra en kvinna gravid med ett barn som inte är hennes genetiska barn.
Par som vill använda sig av surrogatmödraskap gör oftast detta i syfte att få ett barn som är biologiskt deras. På grund av det så kommer insemination oftast inte på fråga i surrogatsyfte eftersom kvinnan i förhållandet inte kan vara biologisk mamma till ett sådant barn. För att hon ska kunna bli biologisk mamma så skulle det alltså behöva ske genom befruktning utanför kroppen. Man kan dock inte få hjälp av ett svensk sjukhus att genomföra en befruktning utanför kroppen för att genomföra ett surrogatmödraskap.
I 7 kap. 3 § andra stycket i lagen står det nämligen att en ensamstående kvinna inte får bli behandlat med ett ägg från en annan kvinna. Om paret vill använda sig av en ensamstående surrogatmamma så kan alltså inte ett ägg från kvinnan i förhållandet användas. Om surrogatmamman befinner sig i ett förhållande så kan ett ägg från en annan kvinna användas, men då säger lagen att spermien som befruktar ägget måste vara från surrogatmammans partner. Man kan alltså inte få hjälp av den svenska sjukvården med att göra en surrogatmamma gravid med ett ägg som kommer från en främmande kvinna och som dessutom har befruktats av en man som inte är surrogatmammans partner.
Slutligen gäller att en så kallad särskild prövning ska göras om insemination ska ske med spermier som inte är från kvinnans partner eller om befruktning ska ske utanför kroppen med ett ägg som inte är kvinnans (6 kap. 3 § och 7 kap. 5 §). Skulle det framkomma under denna särskilda prövning att syftet med inseminationen/befruktningen är ett surrogatarrangemang så skulle sjukvården säga nej.
Vem anses som mor i lagens mening?
Förutom att man inte kan använda den svenska sjukvården för att få hjälp med att få själva graviditeten till stånd så gäller dessutom i Sverige att det alltid är den kvinna som rent faktiskt föder barnet som anses som barnets mor (1 kap. 7 § föräldrabalken). Detta gäller oavsett om barnet är den födande kvinnans genetiska avkomma eller inte. Så förutom att svensk sjukvård inte kan hjälpa till ett surrogatgraviditeten så kommer de tilltänkta föräldrarna behöva genomgå en komplicerad adoptionsprocess för att kvinnan i förhållandet ska bli mamma i rättslig mening fullt ut.
Sammanfattning
Om en kvinna ska genomgå fertilitetsbehandling med spermier eller ägg från någon utomstående så ska en särskild prövning göras. Skulle det komma fram att syftet med behandlingen är ett surrogatarrangemang så kommer sjukvården säga nej. Dessutom är reglerna sådana att endast en kvinna i ett förhållande får lov att bli behandlad med ett ägg från en annan kvinna. En förutsättning är då att ägget ska befruktas av spermier från den behandlade kvinnans make eller sambo.
Förutom att svensk sjukvård inte kan hjälpa till så kommer dessutom den rättsliga modern att vara den som föder barnet vilket gör att föräldrar som använder sig att surrogatmödraskap måste genomgå en komplicerad adoptionsprocess för att ge kvinnan rättslig status som mamma.
Med vänliga hälsningar
