Straffvärdet för brott mot kinvlagen
Hej!
Tidigare i månaden åtalades jag för brott mot knivlagen, efter att ha burit kniv i tingsrätten (var där för att vittna mot en f.d kollega i en arbetstvist). Kniven hade jag på mig av ren glömska och lathet, då jag använt den dagen innan för att skära tapeter i hemmet (till min nackdel var detta dock en fällkniv, då jag inte hittat mattkniven hemma). Alltså begicks brottet av oaktsamhet. Erkänt och förklarat situationen till polis, inget tjafs om saken så sett.
Fick idag hem strafföreläggande på 9300 (50 dagsbot á 170 +800 till fond) kronor för detta, och där kommer min fråga till er: är detta verkligen en rimlig summa?
Jag är 21 år, tidigare ostraffad. Har en, på papper, bruttoinkomst på 23 000 kronor, men jobbar därtill 80% och oregelbundna tider, vilket de flesta månader ger en nettoinkomst på cirka 17 000 kronor. Har en sambo som studerar, alltså utan fast inkomst, och inget förmögenhet sparad.
Så åter igen: är det rimligt med bot på 50% av min månadsinkomst för ett brott av oaktsamhet? Är det värt att överklaga summan/strafföreläggandet?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar dig som att du har fått ett strafföreläggande med en bötessumma, som du ännu inte betalat eller undertecknat, och nu undrar du om bötesbeloppet är skäligt och om det finns anledning att överklaga summan.
Är straffet rimligt?
Straffet för brott mot knivlagen är vanligen ett bötesstraff. Böterna kallas dagsböter, och utgörs av två led, ett led som bestäms utifrån brottets allvar, ett led som bestäms utifrån dina ekonomiska förhållanden. Att du tidigare är ostraffad påverkar alltså inte bötesbeloppets storlek. Brottets allvar mäts i antalet dagar, i minst 30 dagar till högst 150 dagar (25 kap. 2§ 1st. brottsbalken). Enligt åklagarens praxis brukar olaga innehav av kniv ge 50 dagsböter, vilket är det du fick. Den andra delen av bötesbeloppet utgör en summa, som baseras på din ekonomiska situation, och sätts till en summa mellan 50 kr och 100 kr (25 kap. 2§ 2st brottsbalken). Detta är alltså en helhetsbedömning där man beaktar dels din inkomst före skatt, om du har någon förmögenhet eller större skulder, om man är försörjningsskyldig för några barn och liknande. Det är ett väldigt schablonbaserat beräkningssystem, och då det inte finns andra omständigheter än din årsinkomst i ditt fall som skulle påverka summan, så utgår man från den i bedömningen och tittar i princip i en tabell. Om du uppgivit din månadsinkomst till 23 000 kr före skatt, utgör det en årsinkomst om 276 000 kr. Beräkningen sker som följande; från årsinkomsten drar man av 20% för statlig skatt, sen delar man det på 1000, vilket ger 220,8, och slutligen drar man av 50 kr = vilket ger 170 kr, vilket är precis det du fått också. I vissa fall finns det utrymme att jämka beloppet, när det finns särskilda skäl för det, men det används väldigt restriktivt och förutsätter ganska specifika förhållanden, exempelvis om ekonomiska föråhllanden är väsentligt nedsatta på grund av sjukdom eller liknande. Sambons ekonomiska situation beaktas inte, och vanligen beaktas inte heller utgifter man har separat, utan det har tagits in i beräkningsbedömningen, och böter ska ju just utgöra ett straff också.
Då du fyllt 21 år, har inte heller ungdomsreduktion varit aktuellt i ditt fall (29 kap. 7§ brottsbalken). Om du begått brottet innan du fyllt 21 år får man viss reduktion på antalet dagsböter, alltså de 50 skulle istället bli 40, men om du begått brottet efter du fyllt 21 år finns inte längre det utrymmet.
Är det värt att inte godta strafföreläggandet?
Som utgångspunkt kan du välja att inte godta strafföreläggandet, men du kan som utgångspunkt inte överklaga det som sådant. Du får då välja att inte betala summan eller bestrida föreläggandet, och då skickas ärendet vidare till domstol. Domstolen kommer då som utgångspunkt avgöra målet utan huvudförhandling, och brukar vanligen döma ut samma straff som åklagaren yrkat på. Det ska som utgångspunkt inte vara till din nackdel att gå till domstol med ärendet. Där får du då möjlighet att argumentera för din sak både i skuldfrågan och i påföljdsfrågan, men det är osannolikt att det skulle påverka bötesstraffets storlek. Den enda nackdelen med en att neka strafföreläggandet är att processen tar tid, om man önskar att få saken ur världen. Min bedömning utifrån vad du angivit tyvärr samma som åklagaren, att schablonmässigt hamnar du på 50 dagsböter a 170 kr, vilket är precis det du fått.
Sammanfattningsvis är det min bedömning utifrån lagen och åklagarens påföljdspraxis, inte ett orimligt belopp, även om det kan tyckas vara mycket pengar såklart. Domstolen går vanligen också på samma schablonmässiga bedömning, så av enbart den anledningen är det nog svårt att säga att det är lönt att ta målet till domstol. Det är dock inget som skulle skada dig, du har inget att förlora på det, så därför kan det såklart vara lönt att neka föreläggandet och ta målet till domstol, därmed inte sagt att det är så sannolikt att straffet skulle ändras tyvärr. Det som kan ändra domstolens bedömning är exempelvis dom åklagarens föreläggande är baserat på en bruttoinkomst som du inte längre har, exempelvis om du fått ändrade arbetsförhållanden som gör att du inte har 23 000 kr i månaden.
Jag hoppas du fått någon vägledning i dina frågor, annars är du välkommen att återkomma till oss!
Vänligen,
