Sakrätters tvingande karaktär
Vad har principen om sakrätternas numerus clausus för ställning i svensk rätt?
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Inom sakrätten innebär numerus clausus att sakrätter är begränsade till antalet. Det är därför inte möjligt att avtala om nya sakrätter, till skillnad från obligationsrätter. Följande exempel illustrerar principen om numerus clausus.
B har sålt en bil till A utan att bilen har traderats (bilen är kvar i säljaren B:s besittning) eller att köpet registrerats enligt lösöresköpslagen 1 § (LkL). B och A har avtalat om att A ska få sakrättsligt skydd (dvs. ett anspråk som står sig mot säljaren B:s borgenärer) utan ett giltigt sakrättsligt moment (tradition, registrering enligt LkL, ett annat sakrättsligt moment är denuntiation men det är inte aktuellt i scenariot). Kronofogden utmäter bilen för B:s skulder.
I exemplet är utgångspunkten att A:s anspråk inte står sig mot B:s borgenärer eftersom varken tradition eller registrering enligt LkL har skett. A kan därför inte med framgång kräva att kronofogden överlämnar bilen. Det spelar alltså ingen roll att A och B avtalat om att A ska få sakrättsligt skydd för sitt anspråk. A skulle ha kunnat fått ett sådan skydd om han ex. tagit bilen i sin besittning.
Principen om numerus clausus har alltså en stark ställning i svensk rätt eftersom det inte går att "skapa" nya sakrätter.
