När ska man ta hänsyn till ett barns önskan vid en separation?
Hej!
Jag har en 7 årig son som bor hos mig, kontra sin pappa, varannan vecka. Nu har jag flyttat till en närliggande kommun då jag blivit sambo och nu har sonen kommit med önskan att bo hos mig permanent (alt. hos pappa varannan helg) och även byta skola till en skola nära dit vi flyttat nu. Min fråga nu är hur mycket man kan ta en 7årigs önskan på allvar? Självklart vill jag hans bästa och hur jag ska förhålla mig till hans pappa. Jag vill ju inte att han ska förlora sin kontakt med sin pappa.
Väldigt tacksam för svar!
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Jag tolkar det som att du och din sons pappa har separerat och att ni ska bestämma hur/vart er son ska bo och du undrar hur mycket man kan ta hänsyn till en 7 årings önskan.
Generellt gäller att ni som föräldrar sinsemellan själva kan bestämma på vilket sätt boendefrågan ska lösas. Skulle ni dock inte komma överens finns en möjlighet att väcka talan i rätten (6 kap. 14a § FB). Beslutet över vart barnet ska bo avgörs då utifrån barnets bästa (6 kap. 2a § FB). Vad som är att anse som barnets bästa avgörs i varje enskilt fall utifrån de individuella omständigheterna. Hänsyn tas då en stor mängd faktorer bl.a. barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Detta innebär att hur stor vikt som ska fästas vid barnets åsikt skiljer sig från fall till fall. För att ge en någorlunda fingervisning brukar ofta gränsen gå vid 12 års ålder.
Hoppas att du fått svar på din fråga!
Med vänliga hälsningar,
