Min dotter ljuger och trakasserar mig - Är det brottsligt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är brottsbalken (BrB). Det är dock lite oklart på vilket sätt din dotter agerar (ljuger), t.ex. om det sker genom att smutskastning inför andra eller genom störande kontakter gentemot dig.
Glädjande är därför att du också har beställt en personlig telefonrådgivning, vilken jag för övrigt ser fram emot mycket. Under denna kommer ovanstående att kunna behandlas ytterligare och likaledes kommer möjlighet att ges till en mer djupgående diskussion (om så önskas). Många juridiska spörsmål hanteras dessutom allra enklast under ett telefonsamtal. Vidare krävs inte sällan ingående kunskaper om de faktiska omständigheterna för att kunna ge någorlunda träffsäkra svar. Men inledningsvis, innan din telefonrådgivning äger rum, kan i vart fall följande anföras (och gissningsvis rör det sig om brotten förtal och/eller ofredande).
Förtal - Vad gäller?
I 5 kap. 1 § 1 st. BrB sägs att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest (annars) lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. I bestämmelsens andra stycke sägs vidare att var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, ska ej dömas till ansvar.
Om det har lämnats en uppgift till tredje man, dvs. till någon annan, en eller flera personer, avsett att utsätta någon (dig) för andras missaktning kan det vara fråga om ett förtalsbrott. Det krävs alltså inte någon större spridning. Endast ett påstående, vilket är så bestämt att dess sanningshalt kan prövas, är att betrakta som en uppgift på det sätt som föreskrivs i lagtexten. Med att en uppgift lämnas avses exempelvis en spridning av uppgifter genom tal eller skrift, exempelvis genom ett e-postmeddelande. Mot detta står envars grundlagsskyddade yttrandefrihet varför en person som har lämnat en kränkande uppgift kan gå fri från ansvar om denne var skyldig att uttala sig (t.ex. i ett vittnesförhör) eller om det av andra skäl och med hänsyn till omständigheterna kan anses ha varit försvarligt att lämna uppgiften. I hovrättsfallet RH 1996:61 ansågs exempelvis en arbetstagare inte ha gjort sig skyldig till brottet förtal när denne hade lämnat negativa uppgifter om sin chef till ledningen och detta eftersom uppgifterna inte hade syftat till att utsätta chefen för andras missaktning.
Ibland sker också vid den här prövningen en s.k. sanningsbevisning, vilket betyder att uppgiftslämnaren måste visa att informationen var sann eller att han eller hon i vart fall hade skälig anledning att tro att så var fallet. Det är alltså gärningspersonen (din dotter) som åläggs bevisbördan avseende sanningshalten, vilket kan te sig smått egendomligt i en brottmålsprocess (normalt är det ju åklagaren som bär bevisbördan). Notera dock att alla negativa uppgifter som lämnas om en person inte nödvändigtvis behöver utgöra förtal. Detta innebär att en uppgift som förvisso kan framstå som negativ för den utpekade, men avser handlingar eller egenskaper som objektivt sett är vanliga eller mindre klandervärda, inte kommer att rymmas inom brottsbeskrivningen i 5 kap. 1 § BrB. Uppgifterna måste helt enkelt vara av allvarligare slag och av nedsättande karaktär. Men det räcker emellertid inte att en uppgift enbart är ett värdeomdöme, exempelvis att bara säga att någon är alkoholist eller idiot. Uppgiften ska värderas utifrån den utpekades perspektiv, samhällsgrupp eller situation, och inte utifrån allmänt rådande värderingar, se Högsta domstolens (HD)avgörande NJA 2014 s. 808.
Ett exempel på att det ofta är tillräckligt med ett någorlunda bestämt uttalande och ett innehåll som är ägnat att utsätta någon för annans missaktning är HD-domen NJA 1987 s. 336. I det här rättsfallet ansågs ett negativt värdeomdöme av en personalledare ha varit tillräckligt bestämt för att kunna utgöra förtal. Med hänsyn till de resonemang som förs i domskälen verkar kravet kunna ställas ganska lågt, dvs. att det inte verkar krävas särskilt mycket för att någonting potentiellt skulle kunna betraktas som förtal. I förevarande fall misstänker jag att uppgifterna som har lämnats om dig är osanna. I lagtexten anges som sagt att det för straffrihet krävs att uppgiften som sprids är sann eller att det fanns skälig anledning att tro att uppgiften var sann. För straffrihet måste även gärningspersonens agerande, alltså lämnandet (spridandet) av uppgifterna, framstå som försvarligt med hänsyn till omständigheterna. När det gäller försvarlighetsbedömningen kan dessvärre inget entydigt svar ges eftersom den bedömningen varierar från fall till fall, men generellt kan sägas att det måste föreligga ett allmänt intresse av att uppgifterna lämnas. Men så kan inte vara fallet här. För det finns ju inte något allmänintresse för de uppgifter som din dotter verkar sprida om dig. Om det har spridits några uppgifter vill säga. I synnerhet inte om dessa inte är sanna. Sedan görs en intresseavvägning, vilket innebär att det förstnämnda intresset vägs mot den utpekades (ditt) intresse av att slippa få bli utpekad som brottslig och/eller klandervärd.
Det ska dock noteras att även spridandet av sanna uppgifter kan vara förtal om syftet är att utsätta någon för andras missaktning. Precis som påpekades inledningsvis anges ju i 5 kap. 1 § 1 st. BrB att den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning dömes för till böter. Huruvida uppgifterna är sanna eller inte kan alltså stundtals sakna betydelse. Det är syftet med själva spridningen av uppgifterna som är avgörande. Men återigen, jag vet inte om några uppgifter har spridits överhuvudtaget eller om din dotter verkligen har agerat på ett sätt som är ägnat att utsätta dig för andras missaktning på det sätt som avses i lagtexten (även om mycket naurligtvis talar för att så är fallet).
Ofredande - Vad gäller?
I 4 kap. 7 § BrB sägs att den som fysiskt antastar någon annan eller utsätter någon annan för störande kontakter eller annat hänsynslöst agerande döms, om gärningen är ägnad att kränka den utsattes frid på ett kännbart sätt, för ofredande till böter eller fängelse i högst ett år. Till brottet ofredande hänförs handlingar som att knuffa någon, slita i annans kläder, utöva telefonterror, spotta på någon, fönstertitta, mobba och/eller annat dylikt. För att det ska vara fråga om ett brott i lagens mening måste den utsatte (du) vara medveten om och uppfatta det störande beteendet, vilket är otvetydigt i det här fallet. HD uttalade exempelvis i avgörandet NJA 2008 s. 946 att två personer som i smyg och ovetandes hade blivit filmade av en tredje person när de hade haft samlag inte hade blivit utsatta för något ofredande. Men du har ju i allra högst grad uppfattat din dotters agerande och, såvitt jag förstår, även tagit illa vid dig. För att det ska röra sig om ett brott krävs vidare att hon handlat med uppsåt, dvs. med avsikt, och det gäller för övrigt även brottet förtal.
Enligt 1 kap. 2 § 1 st. BrB gäller nämligen att en gärning ska, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen. Det måste alltså röra sig om ett medvetet handlande från din dotters sida i syfte att uttryckligen störa (ofreda) just dig. Och så verkar ju onekligen vara fallet här. Detta innebär i klartext att hon måste befunnit sig i ett medvetet tillstånd. Dock utesluter inte handlingar i överilning eller i affekt att uppsåt kan föreligga, men reflexmässiga sådana betraktas i regel aldrig som uppsåtliga. Uppsåtet ska täcka samtliga rekvisit, alltså uppfylla samtliga krav, i det aktuella straffbudet och i i det här fallet i bestämmelsen som avser ofredande i 4 kap. 7 § BrB. I praktiken betyder ovanstående att din dotter behöver ha förstått (åtminstone haft s.k. likgiltighetsuppsåt till) att hennes handlande motsvarade brottsbeskrivningarna och närmare bestämt lagtexten gällande ofredande och/eller förtal. Utan att det ska bli alltför många teknikaliteter kan i vart fall och så här långt sägas att det inte verkar finnas omständigheter som med styrka talar för att hon inte skulle ha varit medveten om sitt eget agerande varför uppsåtsbedömningen inte heller torde bli särskilt svår.
Notis: HD styr rättspraxis på straff- och civilrättens område och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar domstolen s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (tingsrätter och hovrätter) informellt har att följa.
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Det korta svaret på din faktiska (och enda) fråga lyder egentligen att du sannolikt behöver polisanmäla din dotter. Men utan ingående kunskap om alla för ditt ärende relevanta omständigheter är det som sagt svårt att göra en adekvat bedömning. Låt oss därför ta allting i lugn och ro under vårt kommande telefonsamtal.
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen. I så fall kan jag slussa dig vidare till någon av byråns eminenta jurister utan att du behöver sitta i telefonkö. Mot bakgrund av COVID-19 erbjuder våra jurister idag möten såväl telefonledes som på Teams och andra liknande digitala plattformar.
Du har som sagt också beställt en 30 minuters personlig telefonuppföljning med möjlighet att kunna ställa kompletterande frågor och till vidare diskussion om hur din fortsatta hantering av ärendet bör läggas upp. Jag kommer därför att ringa dig nu på måndag den 16/1 kl 18.00. Observera att jag ringer från skyddat nummer. Vänligen återkom per mail om den föreslagna tiden inte skulle passa.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende hittills har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
