Måste en vårdnadshavare gå med på krav om umgänge från den andra föräldern?

2019-11-19 i FAMILJERÄTT
FRÅGA
Hej!Jag har en dotter som är 7 år. Jag har ensamvårdnad sedan 2 år sedan efter en lång utdragen rättegång. Jag och min dotter har skyddade uppgifter efter det eftersom han misshandlade mig både fysiskt och psykiskt i många år. Han har levt ett kriminellt liv med allvarliga missbruksproblem. Nu har han hört av sig via mejl och vill ha ett umgänge med barnet. Han påstår att han varit drogfri sedan ett år tillbaka. Jag är fortfarande livrädd för honom men undrar såklart om jag har en skyldighet att gå med på ett umgänge. Har han rätt att kräva det?
SVAR

Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Personlig skyldighet att gå med på umgänge?

Det stadgas förvisso att barnets föräldrar, och särskilt vårdnadshavaren, har ett ansvar att tillgodose barnets behov av umgänge med båda sina föräldrar (6 kap. 15 § andra stycket föräldrabalken (FB)). Ansvaret är dock ej kopplat till några direkta påföljder om det ej efterlevs. Det kan dock ligga en förälder till last vid en vårdnadstvist om vederbörande aktivt motarbetat barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar, så kallat umgängessabotage, om det inte kan anses motiverat. Du har alltså ingen direkt personlig skyldighet att medge umgänge.

Barnets lagstadgade umgängesrätt

Av föräldrabalken följer att umgängesrätten är barnets rätt till umgänge med båda sin föräldrar (6 kap. 15 § första stycket FB). En förälder kan för talan om umgängesrätt hos domstolen (6 kap. 15 a § första stycket FB). Alternativt kan ni som föräldrar själva genom skriftligt avtal komma överens om viss umgängesrätt, på godkännande av socialnämnden (6 kap. 15 a § tredje stycket FB).

Utgångspunkten vid bedömningen om beviljande av umgängesrätt är att det ska ligga i linje med barnets bästa, varvid det särskilt ska beaktas risken för att barnet eller annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller fara illa samt barnets egna vilja med hänsyn till dess ålder och mognad (6 kap. 2 a § FB). Det är fråga om en helhetsbedömningen utifrån det enskilda fallet om umgänge är bäst för barnet. Även om det anses föreligga en risk för att barnet far illa, kan umgänge ändå bli aktuellt om risken anses kunna avvärjas genom att umgänget sker under närvarande av ett så kallat umgängesstöd (6 kap. 15 c § FB, se även rättsfallet NJA 2003 s. 372).

Sammanfattning

Du har alltså inte direkt personlig skyldighet att gå med på ett krav om umgänge. Som nämnts ovan kan dock ogrundat nekande till umgänge utgöra umgängessabotage som kan påverka bedömningen av vårdnadsfrågan i en eventuell framtida vårdnadstvist. Däremot kan rätten besluta om umgängesrätt om han väcker talan i domstol om umgänge, varvid bedömningen görs utifrån vad som är barnets bästa, dvs. en avvägning av barnets behov av kontakt med båda sin föräldrar och de relevanta riskerna som talar emot. Även om det föreligger en viss risk, kan umgänge ändå beviljas under begränsade former om begränsningen kan anses förta risken.

Jag hoppas att du har funnit mitt svar behjälpligt och lycka till!

Med vänlig hälsning

Henrik Österström
Fick du svar på din fråga?
Relaterat innehåll
Senaste besvarade frågorna inom Övrigt (3400)
2019-12-08 Hur kan man få ändring i sitt barns boende om det bor hos en av föräldrarna?
2019-12-08 Hur gör man för att ge bort ett hus, kan det bli enskild egendom och vem skulle ärva det om gåvomottagaren avlider?
2019-12-07 Kan en make ändra ett inbördes testamente?
2019-12-04 Skolfråga familjerätt

Alla besvarade frågor (75470)