Kan lån i efterhand göras till förskott på arv?

Question

Beskrivning av scenario:
Förälder F har 3 barn B1, B2 och B3.
2005 lånade barnet B1 x kr från förälder F.
2008 skrev F sitt testamente. I det står bl.a. att alla skulder skall ses som förskott på arv. Lånet till B1 nämns i testamentet.
2021 avlider förälder F.

Är lånet preskriberat eftersom inget hänt med lånet på 10 år, eller förändrar testamentet detta?
Tänkte på: https://lawline.se/answers/hur-lang-ar-preskriptionstiden-for-ett-lan

Answer 1

 

Jag kommer att utgå från bestämmelser i  Ärvdabalken (1958:637) för att besvara din fråga. 

Enligt 6 kap 1 § ÄB ska det en arvlåtare givit till en bröstarvinge under sin livstid att ses som arv. Ifall man kollar närmare på doktrinen framgår det att det är gåvor som räknas hit, med andra ord är gåvor som givits till arvingen under livstiden att anses vara förskott på arv. Det är helt beroende på omständigheterna i fallet om hur lånet ska betraktas i detta hänseende. Ifall lånet har formen av en fordran, alltså att ett skuldebrev existerar med en ränta talar det för att det inte är en gåva och därmed inte ett förskott på arv som utgångspunkt, men om det inte ter sig om normala lånevillkor kan det betraktas som en gåva (NJA 1941 s. 62). Förutsatt att det betraktas som ett lån kan det som huvudregel inte betraktas som förskott på arv. 

Men å andra sidan måste även hänsyn tas till testamentet, viljeförklaringen som lämnats av arvlåtaren är central för tolkning av testamentet (11 kap 1 § ÄB). Som jag förstått det är testators vilja att skulderna ska räknas som förskott på arv och testatorn är fri att själv förordna om sin kvarlåtenskap, förutsatt att det inte kränker arvingens laglott (7 kap 3 § ÄB). Även inom doktrin har det sagts att ett lån genom att avskrivas kan betraktas som förskott på arv, det anses då ha omvandlats till gåva, frågan är då om det som skrivits i testamentet ses som en avskrivning av skulden. 

Det framstår dock som oklart i vilken mån en i efterhand kan ändra så att ett lån blir ett förskott på arv, det har såvitt jag vet inte behandlats av domstol tidigare. I och med att man inte kan hitta mycket vägledning i lag eller praxis kan jag inte ge ett absolut svar, det finns argument som talar för båda sidorna. Personligen skulle jag säga att det är möjligt att testamentet skulle få företräde i detta fallet och således dras det av som förskott på arv, men ännu en gång är det ett oklart område. 

Jag hoppas du fått vägledning och insyn i hur det förhåller sig och tack för att du vände dig till Lawline med din fråga!