Har en make rätt att göra av med giftorättsgods under äktenskapet även om det finns inbördes testamente?
Hej,
vi är tre kusinbarn som står med som enda arvtagarna i ett testamente.
I testamentet står att sist avlidne makan har förfoganderätt över bådas tillgångar, men inte testamentorisk rätt. Makarna hade inte upprättat något äktenskapsförord.
Under vintern detta år låter maken ensamt bilda en stiftelse och sätta in ett stort belopp till stiftelsen. Beloppet fördes från ett konto/depå som endast maken stod på .
Under sommaren samma år avlider hustrun och kort därefter avlider ovan nämnda make.
a) har maken brutit mot den testamentoriska inskränkningen (hustrun levde när maken bildade stiftelsen/satte in beloppet.) Beloppet/aktierna fördes över från konto/depå som stod i makens namn.
b) Om vi kan påvisa att maken var dement och befann sig under sinnesförvirring vid insättningen av beloppet (läkarjournaler eller dylikt) kan det finnas en chans att en tingsrätt finner att inbetalningen bör återbetalas. Hur skall vi gå vidare med en sådan skrivning till en tingsrätt?
c) Handlar det om en stämning?
d) Finns det risker för oss arvtagare finnas risker att driva en sådan process, ex motstämning , "administrativ tingsrättskostnad?"
Med vänlig hälsning
en av tre arvtagare i testamentet
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Som jag tolkar din fråga är ni tre kusinbarn som är enda arvtagare efter ett par genom testamente. Enligt det inbördes testamentet mellan makarna har den sist avlidna maken förfoganderätt över bådas tillgångar. Ni tre kusinbarn är så kallade sekundosuccessorer (innebärande att ni ärver först när den efterlevande maken avlider). Året när makarna avled lät ena maken ensam bilda en stiftelse och sätta in ett stort belopp till denna. Beloppet fördes över från ett konto/depå som endast den maken stod på. Den andra maken (hustrun) var vid denna tid vid liv. Sommaren samma år avlider hustrun, kort därefter även maken som flyttat pengar till stiftelsen.
Har maken brutit mot den testamentoriska inskränkningen?
Kortfattat har maken inte brutit mot den testamentoriska inskränkningen. I det aktuella fallet har testamentet inte aktualiserats än eftersom båda makarna var vid liv när maken startade stiftelse och överförde tillgångar.
Det kan nämnas att även om hustrun hade varit avliden när maken överförde kapital hade det ändå kunnat vara giltigt. Inget testamente är oåterkalleligt, innebärande att den efterlevande maken får lov att ändra sig. När en make avlider ska det göras en bodelning. Enligt det inbördes testamentet ärvde den efterlevande maken den först avlidna maken med fri förfoganderätt. Den delen hade inte varit möjlig att testamentera bort. Däremot hade maken haft möjlighet att ändra testamentet och testamentera bort sin egen andel från bodelningen. Det ska även uppmärksammas att den fria förfoganderätten ger efterlevande make rätt att använda, förbruka och skänka bort egendom, bara inte att testamentera bort den. I det fallet du beskriver aktualiseras däremot inte testamentet eftersom båda makarna vad vid liv.
Under äktenskapet råder varje make över sin egendom och svarar för sina skulder (1 kap. 5 § äktenskapsbalken, ÄktB). Rådigheten inskränks genom att en make inte utan den andra makens samtycke får sälja, inteckna, hyra ut eller upplåta fast egendom eller egendom som är makarnas gemensamma bostad. En make får inte heller utan den andra makens samtycke sälja eller pantsätta makarnas gemensamma bohag (7 kap. 5 § äktenskapsbalken). Aktier och kapital är varken bostad eller bohag, varför det inte krävs den andra makens samtycke. Att en make minskar sitt giftorättsgods till nackdel för den andre maken är bara aktuellt vid talan om äktenskapsskillnad (jfr 11 kap. 4 § ÄktB). I vissa fall kan gåvor likställas med testamente och återkrävas. Däremot är det endast aktuellt vid laglottsanspråk genom det s.k. förstärkta laglottsskyddet. Skyddet är endast aktuellt när det gäller bröstarvingar, vilket ni inte är. Utan testamentet hade ni inte ens varit arvsberättigade.
Kan ni kräva att inbetalningen återbetalas om maken var dement och sinnesförvirrad?
Ett avtal som slutits under påverkan av en psykisk störning är ogiltigt (jfr lagen om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning). Demens kan innebära en sådan störning men det är inte alls säkert att så är fallet. Det är den som påstår att någon var så dement att avtalet ska anses ogiltigt som har bevisbördan därom. Det är sannolikt väldigt svårt att bevisa att den nu avlidna maken var dement när avtalet ingicks. För ert fall är det dock egalt då ni inte har någon talerätt. Endast den som saken angår har talerätt. Det vill säg; maken som förde över pengar till en stiftelse hade haft talerätt. Hade han varit i väldigt dåligt skick på grund av sjukdomen kunde en förvaltare fört talan i hans namn om sådan hade utsetts. Däremot finns det ingen rättighet till arv genom testamente varför ni inte har talerätt.
Sammanfattningsvis har maken inte brutit mot det testamentariska förordnandet och ni har inte heller möjlighet att nå framgång med att han eventuellt led av en psykisk störning när han förde över kapital till stiftelsen. Därav finns det inte heller skäl att gå närmre in på eventuella "risker" som du beskriver det. Utgångspunkten är dock att den som stämmer en annan och inte når framgång med sin talan får betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader.
Om ni behöver vidare hjälp från en av våra jurister är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post för en offert och tidsbokning. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
