Har en förälder rätt att neka umgänge mellan barnet och den andra föräldern?
Om en anmälan om våld mot barn blir nerlagd hos polisen då inget bbrott begått hur läge kan den andra föräldern neka ungänge
Lawline svarar
Hej!
Tack för att di vänder dig till Lawline med din fråga.
Principen om barnets bästa
Bestämmelser om vårdnad, boende och umgänge regleras i 6 kap. Föräldrabalken (FB). Där stadgas att principen om barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Det sätts särskild vikt vid barnets behov av en nära och god relation med båda föräldrarna och för risken att barnet utsätts för övergrepp eller annars far illa, se 6 kap. 2a § FB.
Barnet har rätt till umgänge med den förälder som de inte bor tillsammans med. Hur umgänget utövas varierar och kan bestå i att barnet och föräldern träffar varandra eller genom annan kontakt. Barnets föräldrar har därför ett gemensamt ansvar av att tillgodose barnets rätt att umgås med den föräldern som inte är boendeföräldern, 6 kap. 15 § FB. Boendeföräldern har därmed ingen rätt att förbjuda barnet från att umgås med sin andra förälder. Detta även om en utredning bedrivs eller nerläggs hos polisen.
Umgängessabotage
Den förälder som hindrar barnet från att umgås med den andra föräldern kan istället göra sig skyldig till umgängessabotage, genom att denne försöker hindra umgänget mellan barnet och föräldern. Umgängessabotage kan föreligga när den ena föräldern hävdar att barnet är sjukt, planerar in aktiviteter under umgängestiden eller förnekar barnet umgås med sin föräldern. Visserligen nämner du in din fråga att umgängessabotaget grundar sig i en oro för att barnet far illa ut hos den andra föräldern. Av principen om barnets bästa ska man alltid beakta om barnet far illa. Det är alltså en svår gränsdragning där barnets olika behov behöver vägas mot varandra. Denna gränsdragningen kan jag inte bedöma, då det i regel kräver omfattande utredningar. Grundprincipen kvarstår i emellertid om att umgänget inte kan nekas om inget beslut kring det föreligger, jfr. 6 kap. 2-2a §§ FB.
Att däremot utan belägg sabotera förälderns umgängestid med barnet, och påkalla att barnet far illa ut, är en allvarlig anklagelse. Givetvis går barens trygghet alltid först. Om man misstänker att barnet far illa ut bör man kontakta socialtjänsten som kan göra en utredning. Men att utan konkreta grunder förhindra barnet från att umgås med sin förälder är inte av rättsordningen accepterat och går emot principen om barnets bästa, om anklagelserna inte sanna.
Vad bör man göra?
Om föräldern fortsätter att utöva umgängessabotaget, bör man i första hand vända sig till familjerätten i kommun där barnet är folkbokfört. Familjerätten kan hjälpa föräldrarna att lösa tvisten genom att upprätta ett avtal om hur umgänget med barnets ska se ut, se 6 kap. 15 a § FB.
Sammanfattningsvis finns det ingen särskild rätt för den ena föräldern att hindra barnet från umgås med föräldern. Kan föräldrarna inte lösa tvisten på egen hand bör man vända sig till familjerätten och upprätta ett avtal om hur umgänget ska utövas. Föreligger det däremot risk för att barnet far illa ut, bör socialtjänsten omedelbart kontaktas, då de kan bedriva en utredning kring anklagelserna. Att polisen har lagt ner utredningen innebär inte att påståendet inte är stämmer, utan kan ha lagts ner av andra processrättsliga orsaker, såsom bristande bevisning. Socialtjänsten har andra bestämmelser i sitt arbete, och kan bedriva en omfattande och långtgående utredning, för att fastställa om påståendet att barnet far illa hos föräldern stämmer eller inte.
Har du fler frågor är du varmt välkommen att kontakta oss på Lawline.
Vänligen,
