Gåvor vid förvaltarskap
Lawline svarar
Hej! Du har rätt angående förvaltarskapet. Ett sådant är ingripande för den enskilde och har beslutats då förordnande av en god man inte har ansetts tillräckligt. Förvaltaren har inom ramen för förvaltaruppdraget ensam rådighet över den enskildes egendom och företräder denne i alla angelägenheter som omfattas av uppdraget. Med förvaltarens samtycke får dock den enskilde själv företa rättshandlingar även i en angelägenhet som omfattas av förvaltaruppdraget. Med andra ord måste som huvudregel alla beslut om gåvor/förskott på arv gå via förvaltaren. Detta enligt föräldrabalken (1949:381) 11 kap. 7-10 §§.
Reglerna om förskott på arv, dit även gåvor kan höra, återfinns i 6 kap. ärvdabalken (1958:637). Av första och andra paragrafen framgår följande. Vad arvlåtaren (er mor) i livstiden har gett en bröstarvinge (du eller din syster) ska avräknas som förskott på dennes arv efter arvlåtaren, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Sedvanliga gåvor, vilkas värde inte står i missförhållande till givarens villkor ska inte avräknas från barnets arv. Vad som exempelvis torde avses är att bortskänkandet av en fastighet inte är någon "sedvanlig gåva", till skillnad från exempelvis födelsedagspresenter och julklappar.
Att gåvor ska avräknas från ert framtida arv är bara en presumtion. Den kan brytas om arvlåtaren på något sätt givit uttryck för en vilja att avräkning kan ske. En sådan viljeförklaring måste inte framgå av testamente (även om ett sådant har en bra bevisfunktion), utan kan också avges muntligen eller framgå på annat sätt. En omständighet som kan tala för att avräkning inte ska ske är att bröstarvingarna behandlats lika, exempelvis att både du och din syster fått exempelvis en bil när ni fyllt år. Se Brattström och Singer, Rätt arv, s. 168. Som nämnts ovan krävs dock förvaltarens samtycke.
