FrågaSTRAFFRÄTTPåföljder29/03/2022

Fråga om bevisvärdering och påföljd för mord då männen var 18 respektive 19 år gamla

Hej Lawline!

Jag har funderingar kring påföljden för ett brott. En misshandel sker där målsäganden senare dör på grund av sina skador, där våldet framför allt är sparkar mot huvudet. Gärningsman 1 är 19 år och slår och sparkar offret. Är tidigare dömd till ungdomsvård, samt för narkotikabrott och bedrägeri. Offrets DNA hittas under dennes naglar. Gärningsman 2 är 18 år och slår offret. Är tidigare dömd till ungdomstjänst för snatteri och droger. Delar av förloppet filmas av en övervakningskamera (dock endast knytnävsslag mot ansiktet, ej sparkar mot huvudet). Båda nekar till händelsen.

Vad åtalas gärningsmännen för? Samt vad är en rimlig dom och påföljd? Med tanke på gärningsmännens ålder, samt att det endast är slagen mot målsägandens ansikte som finns på film? Kan man "anta" att det även är gärningsmännen som sparkat målsäganden i huvudet, trots att det ej finns vittnen/film?

Tack för er fantastiska tjänst!

Lawline svarar

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Brottsbalken

Jag skulle förmoda att åklagaren hade åtalat dem för mord enligt (3 kap. 1 § brottsbalken), dråp (3 kap. 2 § brottsbalken), samt grov och synnerligen grov misshandel (3 kap. 6 § brottsbalken).

Att det finns en övervakningskamera som filmat delar av händelseförloppet är givetvis viktigt ur bevishänseende. Det innebär dock inte att det räcker som bevis eftersom kameran endast filmat slagen i ansiktet. Inom brottmål gäller att det ska vara "ställt bortom rimligt tvivel". Med bortom rimligt tvivel ska förstås att viss begränsad felmarginal är godtagbar. Det ska dock basera sig på ett rationellt tankesätt och kunna byggas upp av de konkreta omständigheterna i målet. Man kan uttrycka det som att man nått över denna "ribba" när det praktiskt sett framstår som uteslutet att den eller de åtalade är oskyldiga. Ett annat sätt att uttrycka saken på är att "bortom rimligt tvivel" inte betyder bevis bortom varje tvivel. Vore det så skulle lagen inte längre fungera ändamålsenligt om det på godtyckliga grunder gick att avleda rättvisans gång. Är bevisen mot en person eller flera personer så starka att det som talar till hans/hennes/deras förmån endast är en långsökt möjlighet som kan avfärdas med frasen "det är visserligen möjligt, men inte det minsta troligt" är saken bevisad bortom varje rimligt tvivel. Vill man översätta "ställt bortom rimligt tvivel" med en procentsats innebär det ett beviskrav på ungefär 95-98 procent.

Huruvida bevisningen skulle räcka i det här fallet låter jag vara osagt men jag hade inte hållit det för ovisst. Vad gäller påföljden har det kommit nya bestämmelser om slopad ungdomsrabatt för unga myndiga vid allvarlig brottslighet (Prop. 2021/22:17 om slopad ungdomsrabatt). De nya bestämmelserna i (29 kap. 7 § brottsbalken) trädde ikraft i januari 2022. Numera finns det ingen ungdomsrabatt vid allvarlig brottslighet som exempelvis mord. Tidigare kunde man inte döma en 18 åring till livstids fängelse utan endast till 18 års fängelse. Till detta kom en ungdomsrabatt på 50 % vilket innebar att straffet kunde sänkas till 9 års fängelse. I (26 kap. 6 § första stycket brottsbalken) föreskrivs att en person som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff ska friges villkorligt då två tredjedelar av straffet har avtjänats. För en 18 åring som dömts för mord till fängelse i 18 år innebar det att han eller hon som längst kunde sitta i fängelse 6 år (⅔ av 9 år). Sedan den slopade ungdomsrabatten går det numera att döma en 18 åring till livstids fängelse. Om personen begick brottet innan han eller hon fyllt arton får det däremot inte dömas till svårare straff än fängelse i tio år. Om fängelse på längre tid och på livstid är föreskrivet för brottet (t.ex. mord) får det dock dömas till fängelse i högst fjorton år (29 kap. 7 § andra stycket brottsbalken).

Jag kan inte svara på vad som är en rimlig påföljd för 18 åringen respektive 19 åringen. Det skulle kunna förhålla sig som så att en av männen varit mer aktiv i sitt handlande vilket skulle få till följd att han får en svårare påföljd än den andra gärningsmannen. I (23 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken) föreskrivs att varje medverkande bedöms efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom last. Det är inte heller säkert att bägge två haft uppsåt till att beröva personen livet. En rimlig påföljd skulle rimligtvis vara fängelse i fem år upp till fängelse på livstid. Det beror på omständigheterna kring misshandeln och vem av männen som varit drivande, alternativt så var de lika delaktiga och döms till samma påföljd.

Hoppas du fick svar på din fråga!

Robin ForslövRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”