FrågaFAMILJERÄTTUnderhåll27/01/2014

Föräldrars rådighet över bankkontomedel som underårigt barn intjänat i anställning

Hej!

Jag är 16 år och jag har ett eget bankkonto. Jag har pengar på detta konto, men jag har också pengar på ett konto som min mamma kontrollerar så att hon lätt kan föra över pengar till sig ifall hon köper något som jag säger att jag ska betala (ifall jag exempelvis inte har mitt kort på mig just då och kan betala direkt via mitt eget bankkonto). I alla fall. Idag började vi bråka. Hon använder alltid mina pengar som gisslan, så nu sade jag helt enkelt åt henne att föra över alla mina pengar till mitt konto, så att hon aldrig kan kontrollera dem igen. Då sade hon nej och gav följande anledning: Om hon inte har kontroll över en del av mina pengar så har hon inget "leverage" när jag antingen råkar göra sönder något/tappar bort något eller bara beter mig dåligt generellt sett. Eftersom jag är 16 år och på ett eller annat sätt tjänar in pengarna själv, alternativt fått pengar på födelsedagar o.s.v. så undrar jag om det enligt lagen kan kallas för stöld (att hon inte ger mig mina pengar)? I samband med det undrar jag också följande. Om det skulle vara så att jag tappar bort något, får hon enligt lag använda mina pengar till att betala tillbaka det då? Jag kommer använda ett riktigt exempel som inträffade för någon vecka sedan. Jag glömde min gympaväska med allt den innehöll på en spårvagn på väg till gympan. Efter det tvingar hon mig att lägga ut lite över 800kr av mina egna pengar för att betala tillbaka exakt allt som fanns i väskan, inklusive väskan. Hon är ju försörjningsskyldig och det tycker jag borde innefatta att hon förser mig med gympakläder, oavsett om jag har tappat bort dem eller inte. Därför undrar jag om hon har laglig rätt att ta mina pengar till detta. Ett annat exempel (som är hypotetiskt) är om jag råkar förstöra fjärrkontrollen. Säg att jag tappade den i golvet eller liknande. Har hon då den lagliga rätten att använda mina pengar till att betala tillbaka den?


Lawline svarar

Hej Alexander och tack för din fråga!

Jag ska börja med att generellt redogöra för vad som gäller när det kommer till de ekonomiska förhållandena mellan ett barn och dess förälder. Att en förälder är vårdnadshavare innebär att hen har det ”rättsliga ansvaret” för barnets personliga förhållanden (6 kap. 2 § FB). Med detta ansvar korresponderar en rätt (och skyldighet) att bestämma i de praktiska frågor som måste lösas för att vardagen ska fungera, t.ex. om vad ett barn ska äta, när det ska sova, vilka fritidsaktiviteter som det får utöva, var det ska gå i skola etc. (se 6 kap. 11 § och 13 §).

Regleringen om ansvaret i frågor som gäller barns ekonomiska förhållanden upptas i 9 –15 kap FB. Bestämmanderätten i ekonomiska frågor tillfaller barnets s.k. förmyndare. Som utgångspunkt går vårdnaden och förmynderskapet hand i hand (10 kap. 2 §). Förmynderskap regleras i Föräldrabalkens (FB) tionde kapitel (10 kap.), vilket rubriceras just ”Om förmyndare” (FB hittar du: https://lagen.nu/1949:381). Därtill är sjunde kapitlet FB om underhållsskyldighet till barn relevant.

Angående underhållsskyldighet: enligt 7 kap. 1 § FB ska föräldrar ansvara för underhåll åt ett barn med ett belopp som kan anses skäligt utifrån barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga. ”Barnets behov” tillgodoses först och främst genom att barnets grundförsörjning tryggas – därtill kan eventuella anspråk på högre standard tillmötesgås om föräldrarnas ekonomi tillåter.

Ett barns behov kan, till viss del, bli tillgodosedda om barnet har egen inkomst eller tillgångar i övrigt (har inkomsten sin grund i feriearbete eller liknande tidsbegränsat arbete skall den emellertid inte påverka omfattningen av föräldrarnas skyldighet att sörja för barnets behov). Om barnet i viss omfattning arbetar och uppbär lön bidrar barnet naturligtvis själv till att de egna behoven kan täckas. När föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall också hänsyn tas till just barnets egna inkomster och tillgångar samt till barnets sociala förmåner. Sådana hänsyn innebär inte att föräldrarnas försörjningsansvar helt bortfaller utan föräldrarna har då att försörja barnet intill en levnadsstandard som barnet mår bra av och föräldrarna har ekonomisk förmåga att upprätthålla. Därtill ska föräldrarna i egenskap av förmyndare råda över sådana av barnets tillgångar som inte har sin grund i t.ex. anställning (lön) eller en gåva som barnet fått med villkoret att barnet själv ska råda över. I det sistnämnda fallet fullgör föräldrarna sina skyldigheter som s.k. förmyndare (mer om det nedan).

För att bestämma en förälders underhållsskyldighet i form av ett konkret belopp finns olika beräkningsmallar och schabloner att använda, vilka tar hänsyn till att ett barnets behov av underhåll varierar med barnets ålder och levnadssituation etc. Schablonbelopp på vad ett barn i en viss ålder normalt ”kostar” räknas exempelvis fram av Socialstyrelsen. Därtill gör Konsumentverket årliga beräkningar av olika stora hushålls levnadskostnader (2014 års publikation ”Koll på pengarna” når du här: http://publikationer.konsumentverket.se/sv/publikationer/kategorier/broschyrer/koll-pa-pengarna-2014.html, se särskilt s. 20). Enligt den sistnämnda publikationen skulle ”normala” individuella utgifter för en pojke i åldern 15-17 år uppgå till 1 890 sek (exklusive kostnader för livsmedel). ”Individuella” syftar på att det förutom sådana utgifter tillkommer kostnadsposter som hänför sig till det gemensamma hushållet – t.ex. hemförsäkring och TV-avgift – vilka kan variera mellan 1630 och 1690 sek per månad för ett tvåpersonshushåll beroende på var personerna bor (storstad eller mindre stad). Det ska dock kommas ihåg att detta endast är utgångspunkter vilka kan komma att justeras med hänsyn till ett barn särskilda behov i det enskilda fallet. Vidare skall t.ex. det allmänna barnbidraget eller eventuellt studiebidrag räknas av från det belopp som föräldrarna måste utge (Försäkringskassan tillhandahåller ett kalkyleringsverktyg här: http://www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/separerar/underhallsbidrag, där du kan se att vad som utgår i statligt barnbidrag eller studiebidrag räknas av från det belopp som det åligger föräldrarna att stå för).

Angående bidrag kan det inflikas att jag antar att det i ditt fall inte blir fråga om att räkna av barnbidrag eftersom du med dina 16 år har överskridit gränsen för när sådant bidrag ska betalas ut (förutsatt att du inte gått om något år och fortfarande går i grundskolan). Studerar du på gymnasiet utgår istället studiebidrag från Centrala studiestödsnämnden (CSN) och då ska detta belopp räknas bort från vad som, t.ex. med hjälp av schablonerna ovan, har beräknats motsvara barnets behov. Kvar står då en summa som en förälder normalt måste bekosta själv för att kunna tillgodose ett barns behov. Sammanfattningsvis: när det kommer till din försörjning får det förhållandet att du själv tjänar pengar till följd att föräldrarna kanske finner att de behöver utge mindre pengar för att kunna tillgodose dina behov. Din mammas skyldighet att försörja dig upp till ett skäligt belopp som kan täcka dina grundläggande behov av mat, hygienartiklar, skolgång, kläder etc. påverkas dock inte av att du kan gå på bio eller köpa ett par snyggare skor med pengar som du själv tjänat in.

Här blir det relevant att fråga sig om det inte måste anses ligga inom ramarna för din mammas underhållsskyldighet att bidra med kläder i alla lägen då du har ett behov av det, alltså oberoende av att behovet föranletts av ditt eget ”slarv”. Skulle det spela någon roll för en förälders skyldighet att försörja sitt barn att barnets behov av t.ex. kläder uppstått till följd av barnets egen ”försummelse” i form av, som här, att tappa bort något? Kunde det i sådana lägen vara motiverat att täcka barnets behov med barnets egna medel? Det vore naturligtvis orimligt om ett barns försörjning skulle vara villkorat av dess ”ofelbarhet.” En förälder ska försörja sitt barn av egen ekonomisk kraft oberoende av om barnet råkar göra sönder något, tappar bort något eller beter sig dåligt generellt.

En annan sak än din mammas underhållsskyldighet är om din mamma har ”rätt” att ta av vad du anger är ”dina egna pengar” för att täcka exempelvis en borttappad gympaväska. Om din mamma tar dina tillgångar i anspråk för att kompensera för att du slår sönder något, glömmer något etc. talar vi väl i strikt mening inte längre om ”försörjning” såtillvida att din mamma tar i anspråk egna medel eller sociala bidrag. Istället har hon satt sig att råda över dina resurser – och i det läget agerar hon i egenskap av förmyndare. Riktigheten i vad en förmyndare företar sig med ett barns tillgångar bedöms utifrån bestämmelserna i 9-15 kap.

Jag skrev tidigare att ett barns vårdnadshavare regelmässigt även utgör dess förmyndare (10 kap. 2 § FB), och att med förmynderskapet kommer ett ansvar att sköta om barnets ekonomiska förhållanden. Förälderns ansvar korresponderar i att ett omyndigt barn enligt 9 kap. 1 § inte själv äger råda över sin egendom, i alla fall inte i vidare mån än vad som följer av lag eller villkor vid förvärv genom gåva. Generellt sett gäller för föräldrars förvaltning att de ska råda över barnets tillgångar på ett sätt som överensstämmer med barnets bästa (vilket utgör en fundamental princip inom barn- och familjerätten som finns nedskriven i 6 kap. 2 a § FB). Ska t.ex. medel placeras för att ge avkastning bör placeringen vara trygg och avkastningen rimlig. Förvisso råder en princip om att föräldrarna fritt får sköta om egendom (13 kap. 1 §),men detta baserar sig på ett antagande om att de flesta föräldrar omhändertar sitt barns tillgångar – vilka ofta inte uppgår till väsentliga belopp – på ett betryggande sätt och inte tar barnets pengar i anspråk för att tillgodose egna behov och intressen.

I det nu aktuella fallet skriver du att du på ett eller annat sätt själv tjänat in pengarna – som jag förstår sätts in på två bankkonton och av vilka din mamma har tillgång till ett – alternativt fått pengar på födelsedagar o.s.v. Att du arbetar är i sig oproblematiskt, stöd för ett barn som vill ta anställning finns 9 kap. 2 § sammanläst med 6 kap. 12 § :

Barnet ingår självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren samtycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.

I anställningssammanhang modifieras dock utgångspunkten i 9 kap. 1 § att ett omyndigt barn inte själv äger råda över sin egendom: med 9 kap. 3 § föreskrivs att ettomyndigt barn själv fårråda över ”vad han genom eget arbete förvärvat efter det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad som trätt i egendomens ställe.” Med den sista meningen avses att om du till exempel har köpt ett klädesplagg för en del av din intjänade lön har du självklart lika mycket rätt att ”råda över” (t.ex. sälja eller låna ut) tröjan som trätt i lönens ställe.

Det verkar som att kontot som din mamma har tillgång till har öppnats i syfte att endast underlätta för er att göra den typen av inköp som ytterst ska tillgodose dina behov och önskemål. Pengarna är därför inte mindre dina t.f.a. att de placerats på ett annat konto – i grund och botten är det ju fråga om kontotillgodohavanden som har sitt ursprung i din anställning och som du med stöd av 9 kap. 3 § alltså i allra högsta grad får råda över. Mot den bakgrunden kan inte din mamma s.a.s. ”ta tillbaka” rådigheten över bankmedlen bara för att hon faktiskt kan förfoga över dem; rättsligt sett är det du som bestämmer hur dessa tillgångar ska användas. Kontot som din mamma står på medför inga nya krav på ”förvaltning” utan endast, s.a.s., på ”förvaring”. Din mammas påstående om att hon ska kunna använda pengarna som någon slags skadelindrande ”buffert” eller ”leverage” om du råkar göra sönder något, t.ex. fjärrkontrollen, tappar bort något eller ”bara beter dig dåligt generellt” saknar alltså stöd i lag – pengarna är kort sagt inte längre hennes att råda över. Om din mamma nu, istället för att gå dig till mötes genom att föra över pengarna till det konto som du själv disponerar över, använder pengarna blir det emellertid inte fråga om stöld enligt 8 kap. 1 § BrB. För att föröva stöld fordras ett s.k. tillgrepp, d.v.s. att man olovligt tar i besittning något som man inte hade besittning till innan. I det aktuella fallet har ju din mamma redan besittning till bankmedlen (i NJA 2011 s. 524 har Högsta Domstolen fastställt att en kontohavares möjlighet att disponera medel på ett bankkonto ska ses som att medlen är i kontohavarens besittning) varför det inte kan bli fråga om kriminell handling i form av tillgreppsbrott.

Avslutningsvis, som konkret råd, skulle jag uppmana dig att vända dig till Överförmyndaren eller Överförmyndarnämnden i din kommun, vilken enligt 16 kap. FB utövar tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet


Mer om just förmynderskapsrättsliga frågor i Regeringens proposition 2007/08:150, Förmynderskapsrättsliga frågor: http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/54/25/2835f663.pdf.

Jag hoppas att du fått svar på vad som gäller i din situation och önskar dig lycka till!


Vänligen

Märta AhlénRådgivare
Vi använder Cookies
Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse på vår webbplats. För att anpassa dina cookie-inställningar, vänligen klicka på “Mer information”