Föräldrars rådighet över bankkontomedel som underårigt barn intjänat i anställning

Hej Alexander och tack för din fråga!

Jag ska börja med att generellt redogöra för
vad som gäller när det kommer till de ekonomiska förhållandena mellan ett barn
och dess förälder. Att en förälder är vårdnadshavare
innebär att hen har det ”rättsliga ansvaret” för barnets personliga förhållanden (6
kap. 2 § FB). Med detta ansvar korresponderar en rätt (och skyldighet) att
bestämma i de praktiska frågor som måste lösas för att vardagen ska fungera,
t.ex. om vad ett barn ska äta, när det ska sova, vilka fritidsaktiviteter som
det får utöva, var det ska gå i skola etc. (se 6 kap. 11 § och 13
§).

Regleringen om ansvaret i frågor som gäller barns ekonomiska
förhållanden upptas i 9 –15 kap FB. Bestämmanderätten
i ekonomiska frågor tillfaller barnets s.k. förmyndare. Som utgångspunkt går vårdnaden och förmynderskapet hand
i hand (10 kap. 2 §). Förmynderskap regleras i Föräldrabalkens (FB) tionde
kapitel (10 kap.), vilket rubriceras just ”Om förmyndare” (FB hittar du: https://lagen.nu/1949:381). Därtill är sjunde kapitlet FB om underhållsskyldighet till barn
relevant.

Angående underhållsskyldighet: enligt 7 kap.
1 § FB ska föräldrar ansvara för underhåll åt ett barn med ett belopp som kan
anses skäligt utifrån barnets behov och föräldrarnas ekonomiska förmåga.
”Barnets behov” tillgodoses först och främst genom att barnets grundförsörjning tryggas – därtill kan
eventuella anspråk på högre standard tillmötesgås om föräldrarnas ekonomi
tillåter.

Ett barns behov kan, till viss del, bli
tillgodosedda om barnet har egen inkomst
eller tillgångar i övrigt (har inkomsten sin grund i feriearbete eller
liknande tidsbegränsat arbete skall den emellertid inte påverka omfattningen av föräldrarnas skyldighet att sörja för
barnets behov). Om barnet i viss omfattning arbetar och uppbär lön bidrar
barnet naturligtvis själv till att de egna behoven kan täckas. När
föräldrarnas underhållsskyldighet bestäms skall också hänsyn tas till just barnets egna inkomster och tillgångar samt
till barnets sociala förmåner. Sådana
hänsyn innebär inte att föräldrarnas
försörjningsansvar helt bortfaller utan föräldrarna har då att försörja barnet
intill en levnadsstandard som barnet mår bra av och föräldrarna har ekonomisk
förmåga att upprätthålla. Därtill ska föräldrarna i egenskap av förmyndare råda
över sådana av barnets tillgångar som inte har sin grund i t.ex. anställning
(lön) eller en gåva som barnet fått med villkoret att barnet själv ska råda
över. I det sistnämnda fallet fullgör föräldrarna sina skyldigheter som s.k.
förmyndare (mer om det nedan).

För att bestämma en förälders
underhållsskyldighet i form av ett konkret belopp finns olika beräkningsmallar
och schabloner att använda, vilka tar hänsyn till att ett barnets behov av underhåll varierar med barnets ålder och
levnadssituation etc. Schablonbelopp på vad ett barn i en viss ålder normalt ”kostar”
räknas exempelvis fram av Socialstyrelsen. Därtill gör Konsumentverket
årliga beräkningar av olika stora hushålls levnadskostnader (2014 års
publikation ”Koll på pengarna” når du här: http://publikationer.konsumentverket.se/sv/publikationer/kategorier/broschyrer/koll-pa-pengarna-2014.html, se särskilt s. 20). Enligt den sistnämnda publikationen skulle
”normala” individuella utgifter för
en pojke i åldern 15-17 år uppgå till 1 890 sek (exklusive kostnader för
livsmedel). ”Individuella” syftar på att det förutom sådana utgifter tillkommer
kostnadsposter som hänför sig till det gemensamma
hushållet – t.ex. hemförsäkring och TV-avgift – vilka kan variera mellan 1630
och 1690 sek per månad för ett tvåpersonshushåll beroende på var personerna bor
(storstad eller mindre stad). Det ska dock kommas ihåg att detta endast är
utgångspunkter vilka kan komma att justeras med hänsyn till ett barn särskilda
behov i det enskilda fallet. Vidare skall t.ex. det allmänna
barnbidraget eller eventuellt studiebidrag
räknas av från det belopp som föräldrarna måste utge (Försäkringskassan
tillhandahåller ett kalkyleringsverktyg här: http://www.forsakringskassan.se/privatpers/foralder/separerar/underhallsbidrag, där du kan se att vad som utgår i statligt
barnbidrag eller studiebidrag räknas av från det belopp som det åligger föräldrarna att stå för).

Angående bidrag kan det inflikas att jag antar att det i
ditt fall inte blir fråga om att räkna av barnbidrag
eftersom du med dina 16 år har överskridit gränsen för när sådant bidrag ska
betalas ut (förutsatt att du inte gått om något år och fortfarande går i
grundskolan). Studerar du på gymnasiet utgår istället studiebidrag från Centrala studiestödsnämnden (CSN) och då ska detta
belopp räknas bort från vad som, t.ex. med hjälp av schablonerna ovan, har
beräknats motsvara barnets behov. Kvar står då en summa som en förälder normalt
måste bekosta själv för att kunna tillgodose ett barns behov. Sammanfattningsvis:
när det kommer till din försörjning får det förhållandet att du själv tjänar
pengar till följd att föräldrarna kanske finner att de behöver utge mindre
pengar för att kunna tillgodose dina behov. Din
mammas skyldighet att försörja dig upp till ett skäligt belopp som kan täcka
dina grundläggande behov av mat, hygienartiklar, skolgång, kläder etc. påverkas
dock inte av att du kan gå på bio eller köpa ett par snyggare skor med pengar
som du själv tjänat in.

Här blir det relevant att fråga sig om det
inte måste anses ligga inom ramarna för din mammas underhållsskyldighet
att bidra med kläder i alla lägen då du har ett behov av det, alltså oberoende
av att behovet föranletts av ditt eget ”slarv”. Skulle det spela någon roll för
en förälders skyldighet att försörja sitt barn att barnets behov av t.ex.
kläder uppstått till följd av barnets egen ”försummelse” i form av, som här,
att tappa bort något? Kunde det i sådana lägen vara motiverat att täcka barnets
behov med barnets egna medel? Det vore naturligtvis orimligt om ett barns
försörjning skulle vara villkorat av dess ”ofelbarhet.” En förälder ska
försörja sitt barn av egen ekonomisk kraft oberoende av om barnet råkar göra
sönder något, tappar bort något eller beter sig dåligt generellt.

En annan sak än din mammas
underhållsskyldighet är om din mamma har ”rätt” att ta av vad du anger är ”dina egna pengar” för att täcka
exempelvis en borttappad gympaväska. Om din mamma tar dina tillgångar i anspråk
för att kompensera för att du slår sönder något, glömmer något etc. talar vi väl
i strikt mening inte längre om ”försörjning” såtillvida att din mamma tar i
anspråk egna medel eller sociala
bidrag. Istället har hon satt sig att råda över dina resurser – och i det läget agerar hon i egenskap av förmyndare. Riktigheten i vad en
förmyndare företar sig med ett barns tillgångar bedöms utifrån bestämmelserna i
9-15 kap.

Jag skrev tidigare att ett barns vårdnadshavare regelmässigt även utgör
dess förmyndare (10 kap. 2 § FB), och att med förmynderskapet kommer ett ansvar att sköta om barnets ekonomiska
förhållanden. Förälderns ansvar korresponderar i att ett omyndigt barn enligt 9
kap. 1 § inte själv äger råda över sin egendom, i
alla fall inte i vidare mån än vad som följer av lag eller villkor vid förvärv
genom gåva. Generellt
sett gäller för föräldrars förvaltning att de ska råda
över barnets tillgångar på ett sätt som överensstämmer med barnets bästa (vilket utgör en fundamental princip inom
barn- och familjerätten som finns nedskriven i 6 kap. 2 a § FB). Ska t.ex. medel placeras för att ge avkastning bör
placeringen vara trygg och avkastningen rimlig. Förvisso råder en princip
om att föräldrarna fritt får sköta om egendom (13 kap. 1 §),men detta baserar sig på ett antagande
om att de flesta föräldrar omhändertar sitt
barns tillgångar – vilka ofta inte uppgår till väsentliga belopp – på ett
betryggande sätt och inte tar barnets pengar i anspråk för att tillgodose egna behov och intressen.

I
det nu aktuella fallet skriver du att du på ett eller annat
sätt själv tjänat in pengarna – som jag förstår sätts in på två bankkonton och
av vilka din mamma har tillgång till ett – alternativt fått pengar på
födelsedagar o.s.v. Att du arbetar är i sig oproblematiskt, stöd för ett barn
som vill ta anställning finns 9 kap.
2 § sammanläst med 6 kap. 12 § :

”Barnet ingår
självt avtal om anställning eller annat arbete, men endast om vårdnadshavaren
samtycker till avtalet. Barnet får självt säga upp avtalet och, om barnet har
fyllt sexton år, utan nytt samtycke avtala om annat arbete av liknande art.”

I
anställningssammanhang modifieras dock utgångspunkten i 9 kap. 1 § att ett omyndigt barn inte själv äger råda
över sin egendom: med 9 kap. 3 § föreskrivs
att ettomyndigt barn själv fårråda över ”vad han genom eget arbete förvärvat efter
det han fyllt sexton år. Detsamma gäller avkastningen av sådan egendom och vad
som trätt i egendomens ställe.” Med den sista meningen avses att om du till
exempel har köpt ett klädesplagg för en del av din intjänade lön har du
självklart lika mycket rätt att ”råda över” (t.ex. sälja eller låna ut) tröjan
som trätt i lönens ställe.

Det verkar som att kontot
som din mamma har tillgång till har öppnats i syfte att endast underlätta för er att göra den typen av
inköp som ytterst ska tillgodose dina
behov och önskemål. Pengarna är därför inte
mindre dina t.f.a. att de placerats på ett annat konto – i grund och botten är
det ju fråga om kontotillgodohavanden som har sitt ursprung i din anställning
och som du med stöd av 9 kap. 3 § alltså i
allra högsta grad får råda över. Mot den bakgrunden kan inte din mamma
s.a.s. ”ta tillbaka” rådigheten över bankmedlen bara för att hon faktiskt kan
förfoga över dem; rättsligt sett är det du som bestämmer hur dessa tillgångar
ska användas. Kontot som din mamma står på medför inga nya krav på
”förvaltning” utan endast, s.a.s., på ”förvaring”. Din mammas påstående om att
hon ska kunna använda pengarna som någon slags skadelindrande ”buffert” eller
”leverage” om du råkar göra sönder något, t.ex. fjärrkontrollen, tappar bort
något eller ”bara beter dig dåligt generellt” saknar alltså stöd i lag – pengarna är kort sagt inte längre hennes
att råda över. Om din mamma nu, istället för att gå dig till mötes genom
att föra över pengarna till det konto som du själv disponerar över, använder
pengarna blir det emellertid inte
fråga om stöld enligt 8 kap. 1 § BrB. För att föröva stöld fordras ett s.k.
tillgrepp, d.v.s. att man olovligt tar i besittning något som man inte hade
besittning till innan. I det aktuella fallet har ju din mamma redan besittning
till bankmedlen (i NJA 2011 s. 524 har Högsta Domstolen fastställt att
en kontohavares möjlighet att disponera medel på ett bankkonto ska ses som att
medlen är i kontohavarens besittning) varför det inte kan bli fråga om
kriminell handling i form av tillgreppsbrott.

Avslutningsvis,
som konkret råd, skulle jag uppmana dig att vända dig till Överförmyndaren
eller Överförmyndarnämnden i din kommun, vilken enligt 16 kap. FB
utövar tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhetMer om just förmynderskapsrättsliga
frågor i Regeringens proposition 2007/08:150, Förmynderskapsrättsliga frågor: http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/54/25/2835f663.pdf.Jag hoppas att du fått svar på vad som gäller i din situation och önskar dig lycka till!Vänligen