felbehandlad av polisen - vad kan man göra?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Inledningsvis vill jag såklart beklaga den tråkiga upplevelsen av polisen, de måste såklart vårda våldsmonopolet väl. Jag tolkar det som att din son har misstänkts för narkotikabrott, och nu undrar du vad ni kan göra för att få upprättelse för polisens beteende.
Polisens befogenheter vid misstanke om brott
Polisen har ju förhållandevis långtgående befogenheter i sitt arbete för att utreda, beivra och lagföra brott, och i detta jobb får polisen använda våld av olika slag (10§ polislagen) men polisen ska såklart beakta hänsyn, proportionalitet, ändamålsenlighet och respekt i sitt arbete (8§ polislagen). Jag kan såklart inte förklara polisens motivering till deras beteende, och utan att veta mer om utredningen är det svårt för mig att uttala mig kring grunderna för polisens agerande, men jag ska försöka redogöra för generella utgångspunkter.
Rimligtvis fanns det några omständigheter som gjorde att polisen misstänkte din son för dessa brott, även om dessa grunder inte berättats för din son i den stunden. För att polisen ska få inleda förundersökning om brott krävs det att det finns anledning att anta att brott har begåtts, och detta är en väldigt låg ribba. Omständigheter som kan påverka polisens bedömning om det finns anledning att anta att brott har begåtts, kan vara en anmälan eller ett tips från något vittne som tror sig sett något, att en person uppträtt berusat, påverkade pupiller och liknande. Polisen har då befogenhet att inleda förundersökning för att utreda om ett brott har begåtts. Polisen måste alltså inte ha så starka bevis för att få påbörja utredningen. Det är därför ganska svårt att driva en fråga mot polisen som inriktar sig på att de inte borde ha utrett din son.
Vad gäller polisen användning av våld som du beskriver, låter det såklart som att polisen använt våld som inte är proportionerligt, men för att kunna göra den bedömningen måste man såklart kunna beakta omständigheter kring din sons uppträdande, polisens information, deras misstankar och upplevelser av situationen. Polisen har som nämnt ett stort våldskapital, men det får såklart inte användas om det inte står i proportion till omständigheterna i fallet. Det är som utgångspunkt varje enskild polisman som ska bedöma situationen och avgöra i dessa fall hur de bäst bör ingripa. Polisen får inte använda våld och förfara på ett förnedrande sätt om det inte står i proportion till ingripandet. Polisen kan då behöva använda visst våld för att avlägsna eller omhänderta någon eller för att få kontroll på någon som för motstånd exempelvis. Men såklart får polisen per definition inte använda övervåld.
Användandet av pepparspray är en del i de verktyg som faller inom polisens våldsmonopol, men det finns särskilda föreskrifter om användandet av detta. Polis får endast använda pepparspray, eller OC-spray som det också kallas, när det inte finns något annat mindre ingripande sätt att utföra en uppgift på, bortsett från nödvärnsrätten. Användandet ska ske med hänsyn till den smärta och obehag som uppstår, och får inte används mot någon som inte gör motstånd med egen kroppskraft. Det ska alltså ganska mycket till för att polisen ska få använda pepparspray (läs mer i FAP 104-4), och det torde inte räcka att någon passivt sätter sig emot polisen. Då måste polisen försöka lösa situationen på annat sätt, men det kan också innefatta viss våldsanvändning såklart, med mindre kraftfulla ingrepp eller att man säger åt någon. Användandet torde komma efter en viss eskalation av situationen och används sällan som första lösningen. Men polisen får inte använda pepparspray enbart för att en person vägrar att medverka eller motsätter sig enbart med sin kroppstyngd.
Omhändertagandet av berusad person
Jag tolkar det vidare som att din son blev omhändertagen med hänsyn till berusning och därmed fick spendera viss tid ”fyllecell”. Detta är ett omhändertagande som sker med stöd av lagen om omhändertagande av berusade personer, vilket är en vårdlag, och sker när en person är berusad av berusningsmedel, och inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för andra (1§ LOB). Dock får ett sådant omhändertagande inte ske om personen anträffas där denne bor. Ett sådant omhändertagande är alltså inte grundat i någon misstanke om brott, utan har ett skyddsperspektiv både utifrån den berusades perspektiv, men även andra. Omhändertagandet får inte heller ske så det orsakar personen större olägenhet än vad som är oundvikligt utifrån åtgärdens syfte (2§ LOB). När man blivit omhändertagen på detta sätt, ska man så snart som möjlig underrättas om anledningen till omhändertagandet (7§ LOB). Den omhändertagna ska också friges så snart som möjligt när behovet att vara omhändertagande inte längre finns kvar. Personen ska dock alltid friges senast 8 timmar efter omhändertagandet, såvida det inte är uppenbarligt förenligt med dennes behov att stanna lite längre (7§ 3st LOB). Nu framgår det inte av din fråga hur länge din som har varit omhändertagen, men detta är utgångspunkterna i lagen för detta.
Det låter sammantaget som att polisen brustit i sin skyldighet att underrätta din son om anledningen till att han omhändertas. Det framgår inte hur länge han satt omhändertagen, men det är väldigt svårt att angripa en sådan bedömning då polisen har att avgöra om det är säkert för både din son men också andra, att släppa ut personen som bedöms vara berusad. Jag kan såklart inte säga huruvida omhändertagandet i sig var befogat, den bedömningen kan ju bara de som var på plats göra.
Vid dessa omhändertaganden så ska polisen ta berusningsmedel som hittas på personen (8§ LOB). En person som omhändertas och ska förvaras i polisens arrest, får kroppsbesiktigas vid ankomsten för att söka efter otillåtna föremål, om det inte är uppenbart obehövligt (4 kap. 2§ häkteslagen). Eftersökandes får ske om det finns anledning att anta att något kommer påträffas, om man återkommer efter vistelse utanför förvaringlokalen (4 kap. 3§ häkteslagen). Det är detta stöd som arrestpersonal och polis har för att undersöka både yttre och inre delar av en person som ska förvaras i deras lokaler. De har även stöd att göra detta ur säkerhetsskäl (4 kap. 4§ häkteslagen). Det finns alltså stöd för polisen att undersöka din son i ändan, men även denna åtgärd ska såklart göras med hänsyn och i proportion, men åtgärden är ganska standard, för allas säkerhet. Polisen får då omhänderta och förstöra eventuell narkotika dom hittar om det medförts av någon som ska in i en förvaringscell (4 kap. 8§ häkteslagen).
Vad kan ni göra?
Det första ni kan göra är såklart som du själv nämnt, att polisanmäla poliserna i fråga för exempelvis tjänstefel. Om det är svårt att komma fram per e-post och telefon, är det nog lättast att gå till valfri polisstation, företrädesvis en annan än den aktuella, och anmäla brottet där. De kommer då behöva ta upp anmälan och sedan skicka ärendet till Särskilda Utredare, som explicit utreder brott av poliser.
Vidare kan ni begära ut dokumentationen från hans frihetsberövande, av polisen. Han kan även vända sig till polisen och begära ut utredningen bakom misstankarna. Utredningen torde i ett tidigt stadie vara belagd med sekretess för skydd för utredningen, så det är inte säkert att man kan få ut så mycket, men man kan alltid försöka. Så småningom måste polisen dock redovisa utredningen och låta er ta del av den.
Om din son är misstänkt för brott, kan han ha rätt att få en offentlig försvarare förordnad för sig. Han kan då vända sig till polisen och uppge att han vill ha en offentlig försvarare förordnad för sig inför utredningen och eventuella förhör. Då har han möjlighet att önska en viss försvarare. Begäran skickar sedan polisen vidare till tingsrätten som fattar beslutet. Om han är under 18 år är sannolikheten stor att han får en försvarare förordnad för sig. Om han ändå inte skulle få en offentlig försvarare, kan ni alltid anlita en privat försvarare för att hjälpa er i utredningen. Ni kan då själv kontakta en brottmålsbyrå och fråga om de vill åta sig att företrädare din son privat. Fördelen med att få en offentlig försvarare är främst att man måste betala sin privata försvarare själv.
Slutligen vill jag också tipsa om att ni kan göra en så kallad JO-anmälan, alltså anmäla poliserna till Justitieombudsmannen som granskar bland annat poliser. En sådan anmälan kan föranleda ett tillrättavisande eller en disciplinpåföljd, men tyvärr inte i sig någon personlig upprättelse för din son. Du kan läsa mer om hur man gör en JO-anmälan här.
Sammanfattning
Avslutningsvis kan sägas att utifrån din beskrivning, finns det såklart flera moment som man kan ifrågasätta, främst våldsanvändningen och användandet av pepparsprayen. Bemärk dock att det är såklart svårt för mig att säga något mer specifikt utan att veta grunden till polisen agerande. Det är ganska svårt att driva dessa ärenden, oftast på grund av att polisen har stora befogenheter i dessa situationer. Det som torde kunna föranleda framgång är om polisen fabricerat eller hittat på omständigheter som inte förelegat för att kunna göra ett ingripande, men det är det svåraste att bevisa. Poliserna avrapporterar sina ärenden efteråt, och beskriver då ofta grunden för sitt agerande. Den grunden skulle kunna medföra kritik från JO exempelvis, om den inte är förenlig med polisens befogenheter. Ni borde alltså inte ge upp, utan försök att besöka en polisstation och få igenom en anmälan, så får en särskild utredare undersöka ärendet vidare. Det kan också vara värt att undersöka omhändertagandet mer, och kolla besluten som fattats och hur länge han var omhändertagen, vilket också kan bli föremål för JO-anmälan.
Tyvärr åtar sig inte våra jurister uppdrag som offentliga försvarare, utan jag rekommenderar i stället att ni hittar en advokat på er ort som ni skulle vilja företrädde din son i utredningen. Begär sedan en offentlig försvarare genom att kontakta polisen, som sedan skickar ärende vidare till tingsrätten för beslut.
Jag vill avsluta med att säga att jag igen beklagar er situation, men försök att tänka att alla inom polisen inte är opålitliga, utan de poliserna som ingripit mot din son, har med största sannolikhet inte med själva utredning att göra, utan det har överlämnats till nya utredare. Även om det är svårt att vinna framgång i dessa ärenden, är det viktigt att ändå anmäla, då det kommer synas i statistiken!
Jag hoppas att du har fått någon vägledning i dina frågor. Har du några följdfrågor eller om jag har missförstått något är du välkommen att kontakta mig på sara.pedersen@lawline.se
Bästa hälsningar,
