Barnets bästa och umgänge till förälder
Hej.
I snart 2 år har min dotter på 13 år inte vilat träffa sin mamma. Jag och mamman har varit skilda i snart 8 år, och vi har gemensam vårdnad. Då min dotter för egen maskin har sett hur mamman ljuger och smutskastar mig och min fru så vill inte dottern träffa sin mamma. Jag har under dessa två år pratat gott om mamman, förklarat att " ibland säger man saker man inte menar " osv för att få dottern till att åka till mamman, om så för en helg. Min dotter vägrar detta till fullo. Ända sättet just nu för att hon ska träffa sin mamma är med våld, o det vill inte jag utsätta min dotter för. Nu har mamman kontaktat en advokat ( mina advokater ) för att kräva ett umgänge med sin dotter. Följden blir nu att min dotter har börjat att må dåligt psykiskt. Hon vill inte träffa sin mamma av flera orsaker. Min dotter har sina kompisar och skola där jag bor. Kan lagen tvinga min dotter till umgänge ? om så, vem tar ansvaret för min dotters hälsa, när hon tvingas till ett umgänge ?
/ Johan
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten är att barn mår bra av ett umgänge med båda sina föräldrar och detta är något som man försöker uppnå så långt det är möjligt. Dock är det viktigt att påpeka att umgänget i första hand är till för barnet och ingen rättighet som tillfaller föräldern. Det är barnets intresse och behov som är i fokus och någon plikt för barnet att umgås med en förälder finns inte. Alla beslut som rör barn ska ha utgångspunkt i barnets bästa som är en individuell bedömning för varje barn som anpassar sig efter barnets ålder och mognad. Eftersom att er dotter är 13 år betyder det förmodligen att hennes egen åsikt i frågan tillmäts extra stor betydelse, se 6 kap. 2a § Föräldrabalken.
Enligt 6 kap. 15 § Föräldrabalken ska båda föräldrarna verka för att ett umgänge med båda föräldrarna upprätthålls, vilket det verkar som att ni båda gör. Även ifall ett umgänge med båda föräldrarna brukar beaktas som något som är för barnets bästa verkar det som att det i ert läge skulle kunna vara fråga om ett undantag. Dock är det så att umgänge behöver inte nödvändigtvis vara i form av att barn och förälder träffas, det kan också ske genom mail, telefon eller annan kommunikation. Har inte barnet och föräldern träffats på länge brukar detta alternativ till en början beaktas som barnets bästa. Kanske skulle detta vara något att prova med först? Ett tips kan vara att ta umgänget väldigt långsamt framåt med träffar som varar under en kort tid eller att du eller någon annan som din dotter känner sig trygg med är med henne när hon träffar sin mamma. Ett annat alternativ som finns är att socialnämnden och rätten förordnar om ett så kallat umgängesstöd, se 6 kap. 15 c § Föräldrabalken, som kan vara på plats när barnet träffar sin förälder för att undvika att situationer som du beskriver uppstår. En sådan ska dock endast förordnas om barnet vill det. Umgängesstöd kan vara ett bra alternativ under en övergångsperiod och kanske får barnet att känna sig tryggare i överlämningarna.
Men självklart som jag redan nämnt är det din dotters bästa som man hela tiden ska utgå ifrån och skulle konflikten mellan er komma upp i domstol är det denna utgångspunkt som de kommer ha i sin bedömning. Socialnämnden finns alltid som ett stöd som ni kan vända er till och förhoppningsvis hittar ni en lösning så att ni alla mår bra i slutändan.
För mer rådgivning och hjälp rekommenderar jag dig att boka en tid med en av våra familjejurister genom att klicka här.
Barnets bästa är ett vitt begrepp som är svårt att ge konkreta svar på, framförallt när jag inte har hela bakgrundsinformationen. Jag hoppas att jag trots detta har gett dig någorlunda vägledning. Lycka till!
