Barn som inte vill träffa umgängesföräldern
Min son är snart 15 år.
Jag är umgängesförälder och pappan har det stadigvarande boendet. Vi har delad vårdnad. Detta från ett tingsrättsbeslut sedan 2012
I januari lämnade jag in en orosanmälan till kommunen där min son och pappan bor. Detta på grund av vad min son berättade om hans hemmiljö under en helg när han var hos mig.
Sedan dess har kommunen startat en utredning.
Sedan dess har även min son valt att inte vilja ha med mig att göra, Han och hans pappa hävdar att jag har gjort orosanmälan för att "sätta dit" pappan.
Nu har jag inte haft kontakt med min son på 3 månader.
Jag har läst om det här med umgängessabotage. När kan detta hävdas och hur går jag tillväga för att dra igång ett sådant ärende?
Jag har tyvärr ingen kontakt med pappan heller. Det enda jag vet är att han har pratat om vilken dålig förälder jag är till socialtjänst. Han har då bland annat pratat om att jag är psykiskt instabil, jag får min son att må dåligt, att jag orosanmäler pappan i tid och otid. (Jag har gjort denna anmälan och det är den enda jag har gjort.) Han har berättat om ett spelmissbruk som jag tar mig ur för 2 år sedan. Alltså alla slaga saker för att sätta mig i ett dåligt ljus,
Jag står just nu väldigt rådvill. Jag känner att jag vill göra någonting men vet inte vad jag kan göra. Jag vill respektera min son men samtidigt så känner jag att hans pappa manipulerar hela situationen och gör så att min son inte vill komma hem till mig,
Lawline svarar
Hej, tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Huvudregeln är att det anses förenligt med barnets bästa att ha en nära och god kontakt med båda sina föräldrar (6 kap. 2 a § 2 st. föräldrabalken). Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Boendeföräldern ska därmed inte försöka påverka barnet till att inte vilja träffa den andra föräldern på umgängestillfällena (6 kap. 15 § 2 st. föräldrabalken).
I takt med barnets stigande ålder måste barnets vilja beaktas (6 kap. 2 a § 3 st. föräldrabalken). Det går inte att tvinga en äldre tonåring till att träffa umgängesföräldern om barnet motsätter sig det. Exempelvis beslutar inte domstolen om verkställighet när det går mot en tonårings vilja (21 kap. 1 § föräldrabalken).
Situationen i ditt fall
Boendeföräldern ska enligt lag försöka främja en relation mellan dig och din son, att baktala dig och försöka få sonen att inte vilja träffa dig kan ses som umgängessabotage. Samtidigt har din son uppnått en så pass hög ålder att stor hänsyn tas till hans vilja. Skulle du exempelvis begära verkställighet kommer inte domstolen att verkställa umgänget mot din sons vilja på grund av hans ålder. Det är svårt att ge dig några fler konkreta råd men jag hoppas att du fått en bättre förståelse för hur rättsläget ser ut.
Med vänliga hälsningar
