Återfå överföring som använts för att täcka tvistig fordran (condictio indebiti)
Hej.
Min vän var på en pizzera där han satt/lutade sig på ett bord i väntan på hämtmaten. Bordet gick därefter sönder och ägaren krävde då 2000kr från min vän som då swishade summan i uppståndelsen. Är han betalningsskyldig för det han gjorde? Om så, till vilken summa? (nypris eller begagnad likvärdigt bord) Kan han kräva tillbaka pengarna från ägaren? Om ägaren nu har gjort fel, vad kan min vän göra i den här situationen?
Tack på förhand.
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Är din vän betalningsskyldig?
Kanske. Betalningsskyldigheten är en skadeståndsfråga i detta fall. Det finns en rad kriterier att uppfylla för att skadestånd ska komma på fråga. Alla utom ett är klart uppfyllda. Det tveksamma kriteriet är om din vän (hädanefter kallad V) orsakat skadan genom vårdslöshet (jag utesluter att det skett med flit). Att bedöma vårdslöshet är en hel vetenskap. Med den information som finns att tillgå kan jag inte bedöma om V varit vårdlös eller inte. Bedömningen vore inte lätt att göra ens med inkluderandet av alla detaljer. Jag måste därför svara generellt. Hur avgör man om det är vårdslöst att sitta på ett bord eller inte? Stor fokus ligger på omständigheterna, och vad V borde insett. Normalt räknar man väl inte med att ett bord ska gå sönder eller ens riskera att gå sönder om man sätter sig på det. Har man själv tidigare suttit på det, eller sett någon annan göra det utan att några skador uppstått talar det också för att man inte varit vårdslös. Är bordet å andra sidan litet och vingligt, och är man själv inte så liten, talar det för motsatsen. Summan av ersättningen bestäms utifrån kostnaden att anskaffa ett likvärdigt bord.
Har V rätt att få tillbaka sina pengar?
Vad som ska hända med felaktiga utbetalningar är inte lagstadgat i Sverige (annat än i fall som rör växel). Jag har gått igenom diverse rättspraxis, men inte hittat något användbart för den här situationen. Därför måste jag söka svar i den juridiska litteraturen. Domstolen är inte bunden av litteraturen och skulle mycket väl kunna komma till en annan slutsats. Litteraturen kan dock vara vägledande, och har många gånger varit av betydelse för rättstillämpningen.
Huvudregeln är hur som helst att felaktiga utbetalningar ska betalas tillbaka. Det finns dock en rad undantag. V måste ha trott att han faktiskt varit skyldig att betala. Har V betalat endast för att få slippa den jobbiga situationen och gå hem med sin beställning, med starka tvivel om att han faktiskt varit betalningsskyldig, kommer han få svårt att kräva dem åter. Mottagaren bör har varit i god tro, dvs verkligen ha trott att han haft rätt att kräva pengar av V. Att så är fallet talar också för att det kommer bli svårt att få igen dem. Däremot, är det till nackdel för mottagaren att betalning skett i uppståndelsen, eftersom man då kan anta att V betalat därför att han varit pressad. Det är V:s och mottagarens möjligheter att bedöma de förhållanden som inverkat på betalningen som avgör om återkrav ska bli aktuellt (se t.ex fallen NJA 1999 s. 575 och NJA 2001 s. 353).
Om vi istället förutsätter att V verkligen trott sig vara tvungen att betala är läget ljusare, men inte mycket. För att V inte ska få tillbaka pengarna krävs att mottagaren varit i god tro och inrättat sig efter betalningen. Dvs, har mottagaren verkligen trott sig ha rätt till skulden, och har han också inrättat sig efter den, kommer V inte få tillbaka sina pengar. Att ha inrättat sig efter en överföring är ett svårdefinierat begrepp. Till exempel kan en mottagare anses ha inrättat sig efter betalningen om han bokfört beloppet, köpt ett nytt bord eller på något annat sätt inkorporerat beloppet i sin ekonomi.
Rättsläget är som du förstår mycket oklart, men jag hoppas ändå att du något så när fått svar på din fråga! Skulle du behöva ytterligare rådgivning rekommenderar jag att du bokar tid hos en av våra jurister. Du kan boka tid direkt på http://lawline.se/boka
