Omhändertagande enligt LVU

Question

Jag har ensam tagit hand om min son, pappan tar ej sitt ansvar med sonen varannan helg. Hos pappan är han 1-2 nätter i månaden. Jag behöver avlastning för att kunna samla ny kraft och energi. Sonen har skolkat mycket från skolan men bättrat sig den sista tiden. Utredningar har gjorts men inte mot dyslexi som jag bad om via BUP. Nu säger soc att min son INTE FÅR BO KVAR HOS MIG, han ska bo på heltid hos sin pappa eller hos någon annan enligt LVU. Jag har inte fått veta varför, och inte heller något skriftligt papper på detta. Vad säger lagen, vad har jag för rättigheter??? Soc vill min son flyttar så fort som möjligt, men jag måste väl ändå ha rätt att överklaga deras beslut till Länsrätten. Det kan väl inte ske över ett dygn utan något skriftligt beslut. Jag skulle vilja kontakta någon advokat, men jag har inte ekonomi för detta. Vad gör jag??? Min son vill inte flytta från mig, sitt rum, sina älskade hundar och akvarium. Han håller på med fiskodling.

Answer 1

Hej!
Utgångspunkten för alla rättsliga frågor kring barn är att barnets bästa ska vara det som bestämmer. Det brukar i detta sammanhang sägas att det är barnet som har rättigheter gentemot föräldrarna och att föräldrarnas rätt aldrig ska ske i strid med barnets bästa. De rättsliga frågorna kring vårdnad och umgänge mellan föräldrar och barn regleras i 6 kapitlet föräldrabalken (FB), se http://www.lagen.nu/1949:381 . Se om barnets bästa i 6 kap. 2 a § FB.
Det är barnets vårdnadshavare som har rätt att bestämma var barnet ska bo, om inte barnets boende har beslutats särskilt i en vårdnadsdom, eller ett vårdnadsavtal mellan föräldrarna som socialnämnden har godkänt. Om du ensam har vårdnaden och det finns en dom eller ett vårdnadsavtal som säger att pappan har rätt till boende eller umgänge någon gång per månad så kan, så länge en LVU-dom från länsrätten inte finns, varken pappan eller socialnämnden bestämma att sonen ska bo mer eller endast hos pappan om du inte vill det.
Utgångspunkten är alltså att det är vårdnadshavarna som bestämmer var barnet ska bo. Socialnämnden har dock det yttersta ansvaret för barnets välfärd. Socialtjänsten, som utövar det praktiska ansvaret, regleras i socialtjänstlagen, se http://lagen.nu/2001:453 . Enligt 5 kapitlet 1 § i socialtjänstlagen ska socialnämnden verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden. Socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen kräver dock vårdnadshavarens samtycke, eller om barnet fyllt 15 år även barnets samtycke. Därför finns lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), se http://lagen.nu/1990:52 . Det är med stöd av LVU som socialnämnden kan ansöka hos länsrätten att omhänderta din son emot din vilja. Det är alltså inte socialnämnden själva som i slutändan beslutar om sonen ska omhändertas eller ej, utan det är länsrätten. Socialnämnden gör dock den utredning som kan få stor betydelse för hur rätten bedömer frågan, se 4 § LVU. Socialnämnden har dock en rätt att omedelbart utan länsrättens bedömning omhänderta barnet om det är sannolikt att länsrätten skulle döma till omhändertagande. Inom en vecka från omhändertagandet ska dock beslutet underställas länsrättens bedömning, se 6 och 7 §§ LVU.
Du har i processen en rätt att lägga fram dina synpunkter på omhändertagandet. Hur den rättsliga bedömningen kommer att se ut och vad du kan anföra emot omhändertagandet beror på om omhändertagandet föranletts av brister i hemmiljön enligt 2 § LVU eller om vård behövs p.g.a. att sonen själv utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk genom missbruk, brottslig verksamhet eller annat socialt nedbrytande beteende enligt 3 § LVU. Det är inte möjligt för mig att göra någon juridisk bedömning av om förutsättningarna för omhändertagande enligt LVU kan tänkas vara uppfyllda eftersom du i frågan inte har angett mer specifikt vad anledningen till omhändertagandet skulle vara. Antingen måste förutsättningarna vara uppfyllda p.g.a. en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas p.g.a. brister i hemmiljön eller p.g.a. en påtaglig risk för att det unge skadas till följd av sitt eget destruktiva beteende. Det räcker alltså inte att det finns vissa problem i hemmiljön och samtidigt att den unge själv har ett socialt nedbrytande beteende som inte innebär påtaglig risk för skada.
Om omhändertagandet i ert fall föranleds av problem i hemmiljön så krävs det som sagt att socialnämnden kan visa att påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Fysisk eller psykisk misshandel kan utgöra tillräckliga skäl, men inte vid endast ett ringa fall generellt sett. Otillbörligt utnyttjande är ett annat skäl om barnet fått t.ex. ett alltför stort självständigt ansvar för annat barn eller förälder. Brister i omsorgen är också ett skäl. Detta kan innebära att barnet allvarligt misskötts ifråga av hygien, kläder eller mat, att barnet inte fått lämplig sjukvård, att barnets behov av känslomässig trygghet och stimulans allvarligt eftersatts t.ex. p.g.a. missbruk eller psykiska störningar hos föräldrarna. Att föräldrarna själva i sig har problem är dock inte ett tillräckligt skäl, utan det krävs att dessa problem för med sig följder som innebär påtaglig risk för skada för barnet. Att det i lagtexten står ”påtaglig risk” för skada innebär att det inte räcker med en ringa eller övergående risk för skada. Ett tydligt vårdbehov krävs. Det krävs konkreta omständigheter som talar för risk för skada, inte endast subjektiva antaganden om risker eller ovidkommande omständigheter. Risken får inte heller vara för diffus eller avlägsen. Det ska för att LVU ska komma ifråga inte vara möjligt med frivilliga åtgärder enligt socialtjänstlagen.
Enligt 39 § LVU ska offentligt biträde förordnas för dig och din son, d.v.s. en jurist som i länsrätten ska hjälpa dig och din son att ta tillvara era rättsliga intressen. Du behöver alltså inte oroa dig för att själv ordna med en advokat. Om domen i länsrätten skulle gå emot dig så kan du överklaga till kammarrätten.

Med vänlig hälsning!