Sterilisering på felaktiga grunder - Misshandel?

Question

Min fråga är om det är lönt att gå vidare.

Jag är numera skild, det finns 3 söner från äktenskapet, jag är ej hundra procent säker på att alla är mina. Vi har varit tillsammans sedan vintern '84/'85 med ett avbrott på 3-4 månader 2005.

Ett par år innan förra separationen så råkade mitt ex ut för utomkvedshavandeskap. Hon åkte in akut & klarade sig precis. Jag har inte tittat i journalen efter operationen, vid tillfället tänkte jag inte så mycket på det utan litade på det hon sa.

Efter operationen tog vi upp p-medel då det som hände berodde på spiralen hon hade. Vi diskuterade att det räckte med 3 grabbar så vi kom fram till att en vasektomi på mig skulle vara det "lindrigaste" ingreppet.

Men nu efter skillsmässan så har jag fått signaler om att hon ej var fertil efter operationen & att hon var medveten om det. När jag "ställde henne mot väggen" så nekade hon inte utan hon utbrast:

-Och då har jag förstört ditt liv eller!!!

Det betyder att hon medvetet har utsatt mig för en vasektomi som inte var nödvändig, är inte det köns-stympning eller grov misshandel?

Som sagt kan man gå vidare med ett sådant här fall?

mvh
Åke Tireland

Answer 1

Hej Åke,

Om vi börjar med vad det här skulle kunna vara för brott som du blivit utsatt för kan vi konstatera att könsstympning kan det inte bli tal om eftersom endast kvinnor kan bli utsatta för det här i juridisk mening, se "Lag med förbud mot könsstympning av kvinnor", http://www.lagen.nu/1982:316. Då ditt könsorgan inte har blivit utsatt för några yttre förändringar utan ingreppet endast förändrat den inre funktionen kan det inte heller på den grunden betraktas som någon form av könsstympning. Grov misshandel enligt Brottsbalken 3:6, http://www.lagen.nu/1962:700#K3P6, har jag svårt att se det som, det krävs ganska mycket för att brottet ska betraktas som grovt. Möjligen skulle det kunna vara vanlig misshandel enligt BrB 3:5, http://www.lagen.nu/1962:700#K3P5, om ingreppet kan jämföras med att försätta person i “vanmakt eller annat sådant tillstånd”. Det skall dock påpekas att det ju faktiskt inte är hon som har utfört misshandeln utan hon endast har förmått dig att företa ingreppet. Därför kan hon endast åtalas för anstiftan av misshandel enligt BrB 23:4, http://www.lagen.nu/1962:700#K23P4 med hänvisning till BrB 3:5, http://www.lagen.nu/1962:700#K3P5.

För ansvar krävs uppsåt till brottet enligt BrB 1:2, http://www.lagen.nu/1962:700#K1P2, varför det krävs att det kan visas att ditt ex hade uppsåt till att felaktligen låta sterilisera dig. Hennes uttalande “Och då har jag förstört ditt liv eller?” räcker inte som bevis utan du eller åklagaren måste visa att hon vetat om att hon inte längre var fertil samt att hon medvetet förmått dig att genomgå steriliseringen på felaktiga grunder. För att kunna ta ställning till om uppsåt förelegat eller inte krävs mer utredning än den information jag fått här.

Ett annat problem är att du samtyckt till ingreppet, dock under felaktiga förutsättningar, men du måste ändå ha förstått innebörden av ingreppet och vad det skulle få för konsekvenser. Samtycke är en objektiv ansvarsfrihetsgrund enligt BrB 24:7, http://www.lagen.nu/1962:700#K24P7, vilket innebär att ditt ex går fri från ansvar om samtycket är giltigt. Samtycket kan dock bli ogiltigt om du kan visa att samtycket lämnats utan full insikt om relevanta förhållanden, dvs i villfarelse rörande en omständighet av betydelse för samtycket (här ditt ex:s infertilitet). Nu vet jag dessvärre inte hur gamla ni är, men att fertiliteten hos kvinnor sjunker vid 30-35 års ålder är något som är allmänt känt och infertilitet hos kvinnor över 35 år är inget ovanligt. På grund av detta kan det också vara svårt att nå framgång med ett åberopande om villfarelse angående ditt ex:s infertilitet. Är ni båda fortfarande unga är det möjligt att situationen bedöms annorlunda.

Jag förstår din frustration, men jag är dessvärre rädd för att en process angående det här kanske skapar mer lidande än nytta. Du kan naturligtvis göra en polisanmälan och se om åklagaren bedömer situationen annorlunda. I sådana fall har du ingeting att förlora, men om åklagaren beslutar att inte inleda någon förundersökning eller inte väcker åtal är enda alternativet för dig att väcka enskilt åtal. Ett enskilt åtal kan bli mycket kostsamt om du förlorar eftersom du då får stå för bådas rättegångskostnader. Åklagarens beslut kan ofta ses som vägledande för om det finns utsikter för en fällande dom i målet.

Med vänlig hälsning