Lawline svarar
Hej!
I 15 kap 7 § brottsbalken återfinns bestämmelser om falsk eller vårdslös tillvitelse (anklagelse). I paragrafen stadgas att den som hos åklagare, polismyndighet eller annan myndighet sanningslöst anklagar någon annan för brottslig gärning eller påstår besvärande omständighet ska dömas för falsk tillvitelse. En förutsättning för ansvar är att myndigheten ifråga har i uppgift att ta upp en anmälan i saken. I paragrafens andra stycke sägs vidare att en person istället ska dömas för vårdslös tillvitelse, om anmälaren inte insåg, men hade skälig anledning att anta, att utsagan var sanningslös.
Brottet som stadgas i 15:7 är fullbordat i och med lämnandet av uppgiften. Att myndigheten, kanske därför att uppgiften inte anses trovärdig, inte vidtar någon åtgärd i saken hindrar inte att uppgiftslämnaren fälls till ansvar.
Den straffbelagda handlingen i paragrafen består i att någon sanningslöst lämnar en uppgift som avser en brottslig gärning. Detta synes medföra att en sanningslös anmälan om förtal kan vara straffbar enligt bestämmelsen i 15:7 brottsbalken.
För falsk tillvitelse förutsätts dock att gärningen är täckt av uppsåt – uppgiftslämnaren ska alltså ha vetat att uppgiften varit osann. Däremot krävs det inte att uppgiftslämnaren har haft uppsåt att någon ska bli åtalad eller dömd. Även uppgifter som lämnas endast för att trakassera faller under lagrummet.
I 15 kap 5 § brottsbalken finns vidare en bestämmelse om falskt eller obefogat åtal. I paragrafen sägs att någon ska dömas för falskt åtal om denne väcker åtal mot oskyldig med uppsåt att få den åtalade fälld till ansvar. Vidare stadgas att den som väcker åtal trots att han inte hade sannolika skäl därtill ska dömas för obefogat åtal.
Förtal och grovt förtal faller som huvudregel under enskilt åtal (se 5 kap 5 § brottsbalken), vilket innebär att det bara är målsäganden (den förtalade) som kan väcka åtal. Därmed kan bestämmelserna i 15:5 brottsbalken bli tillämpliga, under förutsättning att rekvisiten är uppfyllda. För falskt åtal krävs alltså att det är klarlagt att den åtalade är oskyldig till det brott som åtalet gäller. Dessutom krävs att den som åtalar har haft uppsåt att få den åtalade fälld till ansvar. Ett åtal som väcks i rent chikaneringssyfte utan uppsåt att den åtalade fälls är därmed inte ett brott enligt denna bestämmelse.
För att bli fälld för obefogat åtal krävs däremot inte att den åtalades oskuld är klarlagd. En förutsättning för ansvar för obefogat åtal är emellertid att den åtalande saknat sannolika skäl. Vad detta innebär är en fråga som inte alltid är lätt att besvara, utan får istället besvaras i det enskilda fallet.
Med vänliga hälsningar
