Uppsåt - förargelseväckande beteende

Question

Har försökt ta reda på vad som gäller vid förargelseväckande beteende. Hittar inget vettigt svar i praxis och svaren här går ju isär ganska extremt. Frågan handlar om det krävs uppsåt för att täcka "ägnat att väcka förargelse". Måste jag anses ha minst likgiltighetsuppsåt till att förargelse uppstår hos allmänheten?
Om man t.e.x urinerar i en park mitt i natten och man är helt säker på att ingen kan störas av detta. Det regnar också så gärningsmannen anser att det ej finns någon möjlighet att eventuell lukt kan störa vid ett senare tillfälle. Kan gärningsmannen då dömas?
Vissa verkar påstå att uppsåt ej krävs för "ägnat att" när det står i lagtext utan att det mer är något abstrakt flumbegrepp. Så hur tolkas "ägnat att"?

Answer 1

Hej,

"Ägnat att" översatt från juristsvenska till vanlig svenska betyder helt enkelt "typiskt sett".

Detta betyder att det som personen utför enligt allmänt rådande uppfattning skall vara förargelseväckande, vilket innebär att en bedömning av vad som är straffbart kan förändras i samband med den allmänna moralen etc.

Det spelar ingen roll om ingen är närvarande vid tidpunkten för den förargelseväckande handlingen, så länge som spår av den kan iakttas av allmänheten.

Att urinera på allmän plats är enligt min uppfattning i allmänhet typiskt sett förargelseväckande, och det bör därför vara svårt att hävda att man som gärningsman saknar vetskap om detta, eller med andra ord uppsåt till detta rekvisit.

Svaret på din fråga är således att man kan dömas oavsett uppsåt att förarga så länge handlingen har haft någon förargelseveckande innebörd (iakttagare eller spår). I annat fall går personen fri.

Straffstadgandet hittar du http://www.lagen.nu/1962:700#K16P16 .

Med vänliga hälsningar