Lawline svarar
Hej,
När en make ärver efter sin make gör han eller hon det med fri förfoganderätt (3kap 1§ 1 stycket 1 meningen ärvdabalken, ÄB, se http://www.lagen.nu/1958:637 ). Detta betyder att maken kan förfoga över föremålen genom at t ex överlåta dem eller förbruka dem. Makens rätt att disponera över det han eller hon fått i arv begränsas enbart på det sätt att maken inte kan bestämma över den ärvda egendomen i testamente. I 3 kap 2 § 1 stycket ÄB stadgas nämligen att delen efter den först avlidne skall fördelas på dennes arvingar, när även den efterlevande maken avlidit. Men din fråga rör ifall det annars finns några inskränkningar i den efterlevande makens förfoganderätt
En fråga som väcks är ifall gåvan till ditt syskon skall ses som förskott på arv. I 6 kap 1 § ÄB går det att utläsa att huvudregeln är att en gåva till en bröstarvinge skall ses som förskott på arv. Undantaget är då annat föreskrivits, t ex i ett gåvobrev. Det får därför ses som ganska klart att den benefika överlåtelsen inte skall ses som förskott på arv, utan just som gåva. Skulle överlåtelsen av någon anledning ändock anses vara förskott på arv så spelar det i detta fall ändå inte alltför stor roll, eftersom de regler som nämns i nästa stycke är tillämpliga även i det fallet.
Nästa paragraf i ÄB som enligt mig nu skulle kunna vara av intresse är 3 kap 3 §. I första stycket föreskrivs det nämligen att en minskning av boet, som skett genom gåva utan hänsyn till den först avlidnes arvingar och därför orsakat en väsentlig minskning av egendomen, skall räknas enbart från den efterlevandes sida. I samma paragrafs 2:a stycke ser vi vidare att gåvotagaren är skyldig att återbringa gåvan eller dess värde om vederlag inte kan utgå. Detta gäller dock bara om gåvotagaren var i ond tro, d v s om han eller hon insåg att gåvan innebar en nackdel för de andra arvtagarna (se vidare i lagtexten). Talan om att gåvan skall gå åter får dock bara väckas inom fem år från det att gåvan mottogs, sedan preskriberas den (3 kap 3 § 2 stycket 2 meningen). Denna regel innebär tyvärr i realiteten att enbart gåvor som givits sent under arvlåtarens livstid kan gå åter, eftersom frågan om eventuell ersättning för gåvan endast med säkerhet kan avgöras efter att arvlåtaren avlidit – gåvotagaren kan ju faktiskt långt efteråt lämna ersättning till givaren, varigenom ”gåvan” upphör att vara gåva.
Ovan beskrivna regel om återgång av otillbörlig gåva tar främst sikte på den situationen när gåvan sker i avsikt att utestänga den först avlidnes arvingar från arv, till fördel för den efterlevande makens arvingar. Eftersom ni alla är bröstarvingar till båda makarna ter sig dock en tillämpning av denna paragraf i eran situation lite svårkrystad. Utgångspunkten i svensk rätt är dock att en eller flera av bröstarvingarna inte skall gynnas med förbigående av de andra. Principiellt har bröstarvingarna rätt till laglott även efter den först avlidne maken, men eftersom laglottsanspråk och jämkning inte kommer på tal förrän den efterlevande disponerat med egendomen i ett otillåtet testamente ser jag i realiteten inget annat sätt att angripa detta ojusta förfogande på än eventuellt med de allmänna reglerna om otillbörliga gåvor.
En sista paragraf jag skulle vilja uppmärksamma dig på är 7 kap 4 § som stadgar att gåva kan återbäras om arvlåtaren givit bort egendom under sådana omständigheter att gåvan är att likställa med testamente. Denna regel har uppstått just för att säkra bröstarvingars rätt till laglott, men är bara tillämplig när gåvan givits under testamentariska förhållanden, d v s med hänsyn till stundande dödsfall. Därför tillämpas paragrafen vanligtvis endast i två fall, nämligen antingen när givaren var nära döden och då givit gåvan för att säkra successionen efter sin död, eller om arvlåtaren ger bort egendomen under sådana förhållanden att han eller hon fortsättningsvis har nytta av den, t ex om en fastighet ges bort under förutsättning att givaren behåller nyttjanderätten till den under hela sin livstid.
Eftersom frågan är svår och, enligt mig, rättsläget inte är helt solklart rekommenderar jag dig att uppsöka en jurist utifall du skulle vilja veta närmare om saken och hur den eventuellt skulle kunna angripas. I sista fall kan frågan behöva avgöras av domstol.
Med vänlig hälsning,
Elzbieta KaczorowskaRådgivare
