Kan gåvobrev som skapats när gåvogivaren var svårt sjuk och som kraftigt minskade dennes tillgångar vara giltiga?
Min morfar har givit hans enda tillgång, en fastighet, till den ena sonen genom gåvobrev. Han är änkling och har ytterligare en son och en avliden dotter (som har tre barn). Kan han ge bort denna på detta sätt utan tillåtelse från de andra barnen. Vid hans död kommer denna fastighet vara det enda att ärva (värt ca 1,5 miljon kr). Kan han ge bort även sin frus del i arvet? Gåvobrevet undertecknades fåtal dagar efter han låg i koma på sjukhus och fick kraftig medicinering. Troligen var han inte närvarande själv och underskrifter är nära vänner till son som fått gåva. Vad gäller här? Tack för svar.
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vände dig till Lawline med din fråga!
Om gåvobrevet inte följer de formkrav som finns så blir det automatiskt ogiltigt:
Eftersom det gäller en fastighet så måste dessa krav uppfyllas av gåvobrevet:
1. Det måste vara skriftligt
2. Det skall vara undertecknat av din morfar (gåvogivaren) och den ena sonen (gåvotagare)
3. Det skall bevittnas av 2 personer
4. Fastigheten ska anges med den fullständiga fastighetsbeteckningen
5. En överlåtelseförklaring ska finnas med (eftersom det är en gåva så är köpeskillingen i detta fallet 0kr, men detta måste ändå stå med)
När dessa krav är uppfyllda, så finns ett giltigt gåvobrev, se jordabalken 4 kap. 29–31 §.
Om sonen ska bli ny ägare till fastigheten, innebär det att han även måste ansöka om lagfart (så att han blir inskriven i fastighetsregistret som ägare till fastigheten). Man har 3 månader på sig att göra detta.
Du skrev att han troligen inte ens var närvarande, vilket innebär att hans signatur definitivt saknas och därför kan gåvobrevet inte gälla!
Omständigheterna kring detta avtal (ett gåvobrev är ett avtal) innebär dock att det är ett ogiltigt avtal:
Låt oss säga att formaliteterna kring gåvobrevet faktiskt är uppfyllda, då finns det ett annat sätt för dig att angripa problemet.
Din morfar var kraftigt medicinerad, han hade dessutom precis vaknat ur en koma. Eftersom du ställer frågan så antar jag även att detta inte var en vilja som din morfar hade framfört tidigare.
Enligt avtalslagen så kan man ogiltigförklara detta avtalet:
1. 31 §: enligt mig så kan man se att sonen utnyttjat att din morfar inte var i sina sinnes fulla bruk för att själv kunna gynnas. Detta är ocker och gör att avtalet är ogiltigt!
2. 33 §: eftersom omständigheterna var långt ifrån legitima när din morfar "ingick" detta avtalet, så kan man säga att det strider mot tro och heder att åberopa dem. Detta innebär också att avtalet är ogiltigt!
3. 36 §: detta är likt 33 §, men syftar på ett specifikt avtalsvillkor. Jag tror inte att detta är relevant för dig, eftersom det inte är ett villkor som är orimligt utan hela avtalet!
Jag tror att 31 § är en grund för er att anse att avtalet är giltigt. Om detta inte skulle stämma så borde 33 § vara en lösning!
Din morfar har generellt sätt rätt att ge bort sin egendom, men han måste ta hänsyn till arvingarna som ska ärva efter din mormor:
Arvet efter din mormor har din morfar rätt att använda hur han vill. Det han inte kan göra är att testamentera bort det – han kan alltså endast använda tillgångarna från henne medan han lever, se ärvdabalken 3 kap. 2 § 1 stycket.
Detta innebär att en gåva där han ger bort tillgångar som kom från din mormor är OK från hans sida.
Men, din morfar har givit bort sin enda tillgång. Detta innebär att han definitivt har väsentligt minskat värdet på sin egendom. När han gjorde det så tog han inte hänsyn till de andra arvingarna som skulle ärva efter din mormor när han går bort. Så får man inte göra.
I ert fall tror jag inte det är en fråga om vederlag, utan snarare att gåvan ska återgå eftersom sonen borde uppfattat att det var en orimlig gåva. Då måste ni se till att väcka talan inom 5 år från dess att sonen fick gåvan. Detta kan man se i ärvdabalken 3 kap. 3 §.
Barn har rätt till sin laglott:
Jag tror att det är lättare att förklara gåvobrevet ogiltigt. Men, det kan ändå vara bra att veta att man som barn har rätt till sin laglott. Detta innebär att ens förälder inte kan testamentera bort alla tillgångar, eftersom det måste finnas lite över till barnen. I ert fall så inkräktar gåvan synnerligen på barnens laglott, eftersom det inte finns andra tillgångar!
Ett gåvobrev är inte ett testamente. Men i ert fall så kan omständigheterna kring gåvobrevets uppkomst innebära att man jämställer det med ett testamente. Anledning till denna bedömningen är att det framstår som att gåvan är ett sätt att göra upp om din morfars kvarlåtenskap innan hans bortgång, vilket är syftet med ett testamente.
Om detta stämmer och gåvan ses som liknande ett testamente, så ska gåvan "gå tillbaka" eftersom den inkräktar på barnens rätt till sin laglott, se ärvdabalken 7 kap. 4 §.
Mina rekommendationer:
Om du är orolig över att detta kommer bli en tvist, så hade jag funderat på att anlita en jurist som kan hjälpa till med det praktiska. Det finns möjligheter att vända sig till Lawline även för detta, se här.
Jag hade även tagit kontakt med din morfars läkare och fått ett intyg som förklarar hur hans mediciner påverkade honom. Läkaren kan kanske även uttala sig om din morfars sinnestillstånd vid den tiden. Detta hjälper ju naturligtvis om man ska bevisa att avtalet är ogiltigt.
Jag tror att ni har en bra chans att få detta ogjort: inte nog med att avtalet som sådant verkar vara ogiltigt, men gåvan tog inte heller hänsyn till de andra som ska ärva efter din mormor, eller barnens rätt till laglott.
Jag brukar även råda att försöka prata med varandra och komma fram till en lösning på det sättet. Ni kanske kan förklara för sonen varför gåvan inte är giltig? Men jag förstår naturligtvis att det kan vara lite knivigt i just dessa typer av situationer!
Jag hoppas verkligen mitt svar har hjälpt och att din morfar har återhämtat sig.
Med vänliga hälsningar,
