I vilken utsträckning är det tillåtet att kamerabevaka hushållet?
Lawline svarar
Hej,
Tack för att du vänder dig till Lawline för att få svar på din fråga!
Du söker svar på frågan om och i så fall i vilken omfattning det är tillåtet att delvis privat kamerabevaka annans egendom eller plats ditt allmänheten har tillträde. Du som enskild person har som utgångspunkt rätt att filma och därmed kamerabevaka. Denna rättighet följer av yttrandefrihetsgrundlagen. Den grundläggande mänskliga rättigheten att fritt få uttrycka sig i film är dock begränsad. Begränsningarna för den enskilde att kamerabevaka följer huvudsakligen av den allmänna dataskyddsförordningen (dataskyddsförordningen) och den svenska kamerabevakningslagen (KBL). Dataskyddsförordningen brukar i allmänt språkbruk förkortas till det engelska uttrycket GDPR. Dataskyddsförordningen utgör en del av EU:s primärrätt vilket innebär att förordningen efter sitt ikraftträdande automatiskt blivit direkt tillämplig i medlemsstaterna. Eftersom Sverige är medlemmar i EU har vi som medlemsstat och EU-medborgare en rättslig skyldighet att efterleva de regler som ställs upp i dataskyddsförordningen. En EU-rättslig förordning har som grundregel företräde framför en svensk bindande rättskälla så som till exempel en lag. Dataskyddsförordningen kan för den enskilde personen ur rättsligt hänseende därför likställas med en lag som är överordnad den vanliga nationella lagstiftningen.
Privat kamerabevakning är inte tillståndspliktig enligt kamerabevakningslagen
Kamerabevakningslagen anger huvudsakligen vilken typ av bevakning av allmän plats som är tillståndspliktig. Med plats dit allmänheten har tillträde avses alla former av platser som är tillgängliga för allmänheten. Dessa platser omfattar till exempel gator, torg eller parker (jämför prop. 2017/18:231 s.141). Det går kortfattat att konstatera att din efterfrågade typ av kamerabevakning visserligen delvis görs på allmän plats men träffas utöver det inte av i kamerabevakningslagens angivna krav för vad som utgör tillståndspliktig bevakning. Detta har att göra med att bevakning av det egna hushållet som regel bör avse sådan bevakning vars syfte är att tillgodose hushållets enskilda intresse av att undvika brott mot egendom. Kamerabevakningslagen anger endast tillståndsplikt för kamerabevakning som tillgodoser allmänna intressen (jämför 7 § KBL). Ett enskilt intresse kan jämföras med ett allmänt intresse som avser ett intresse för eller som berör många människor i en mer vidsträckt omfattning. En bevakning som tillgodoser en uppgift av allmänt intresse är till exempel bevakning på flygplatser (jämför prop.2017/18:231 s.141). Att kamerabevaka annans egendom på enskild plats bör därmed också vara fri från lagens tillståndsplikt.
Din efterfrågade kamerabevakning måste överensstämma med dataskyddsförordningen
Även om din efterfrågade kamerabevakning i privat egenskap är tillståndsfri enligt svensk lag måste bevakningen som tidigare sagt utföras i enlighet med den överordnade och för Sveriges del rättsligt bindande dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen strävar efter att respektera och tillvarata skyddet för fysiska personer vid behandling av personuppgifter (artikel 1 dataskyddsförordningen). Att kamerabevaka någon annan person eller egendom utgör intrång i dennes skydd mot personuppgiftsbehandling vilket är en grundläggande rättighet för den enskilde (artikel 8.1 och artikel 15.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).
Att kamerabevaka omfattas av förordningens grundläggande tillämpningsområde (jämför art. 2.1 och 4.1 och skäl 15 dataskyddsförordningen). Från förordningens tillämpningsområde undantas dock behandling av sådana personuppgifter som en fysisk person utför som ett led i verksamhet av rent privat natur eller som har samband med hans eller hennes hushåll (artikel 2.2 c) och artikel 4.1 dataskyddsförordningen). Denna artikel ska tolkas som så att endast uteslutande kamerabevakning av uppgifthanterarens privata sfär är undantagen från förordningens tillämpningsområde. Om kamerabevakningen även delvis sker av plats dit allmänheten har tillträde ska förordningen tillämpas på denna uppgiftshantering (jämför C-212/13 vars tillämplighet även gäller för nuvarande gällande förordning). Eftersom du ställer en fråga om delvis kamerabevakning av allmän plats innebär detta i praktiken att sådan typ av bevakning omfattas av dataskyddsförordningen. På liknande sätt bör även kamerabevakning av annans egendom på enskild plats omfattas av dataskyddsförordningen. Sådan kamerabevakning är nämligen inte uteslutande inom kamerabevakarens och uppgiftshanterarens privata sfär.
Vilka begränsningar av din efterfrågade kamerabevakning följer av dataskyddsförordningen?
Dataskyddsförordningen anger inte tydligt om vad och hur din typ av efterfrågade kamerabevakning får genomföras. Det är därför svårt för mig att ge ett rakt svar på om ditt uppställda scenario om kamerabevakning på 20 sekunder är tillåtet enligt dataskyddsförordningen. Jag kan dock genom följande relevanta bestämmelser och vägledning om tillämpning av dataskyddsförordningen komma fram till en rimlig slutsats om tillåtelsen av ditt scenario.
Dataskyddsförordningen anger att all personuppgiftshantering som faller inom förordningens tillämpningsområde måste vara förenlig med ett visst antal uppräknade rättsliga principer. Principerna handlar om att personuppgiftshanteringen ska vara laglig, korrekt, öppen, ändamålsbegränsad, uppgiftsminimerad, lagringsminimerad samt integritetsskyddande och konfidentiell (artikel 5.1 dataskyddsförordningen). Det är ansvarig person för personuppgifterna som ska ansvara för och kunna visa att dessa principer efterlevs (artikel 4.7 och 5.2 dataskyddsförordningen). Utöver dessa principer anses personuppgiftshanteringen endast vara laglig om en av flera rättsliga grunder uppfylls. För kamerabevakning i privat egenskap lär den rättsliga grunden främst vara att uppgiftshanteraren har ett berättigat intresse av att kamerabevaka omgivningen (jämför art.6.1 f).
Till vägledning för tolkning av principerna och den rättsliga grunden finns ett antal vägledande dokument som upprättats av Europeiska dataskyddsstyrelsen. Styrelsen är tillsatt att fungera som ett oberoende EU-organ vars främsta syftet at säkerställa en enhetlig tillämpning i EU av dataskyddsförordningen. De vägledande dokumenten utgör inte rättsligt bindande dokument likt förordningen. Men precis som namnet antyder kan dokumenten fungera som vägledning för hur förordningen är tänkt att tillämpas i praktiken. Eftersom syftet med dessa vägledande dokument är att bidra till en enhetlig rättstillämpning är det rimligt att anta att EU-domstolen vid en eventuell överträdelse troligtvis skulle tolka förordningens bestämmelser i linje med dessa vägledande dokument. Styrelsen har utgett ett vägledande dokument som specifikt riktar sig till kamerabevakning (riktlinjer 3/2019 för behandling av personuppgifter genom videoenheter (riktlinjer om videoenheter)).
Vid en läsning av riktlinjerna om videoenheter får jag uppfattningen att det som grundregel finns ett litet utrymme för privatpersoner att delvis kamerabevaka plats dit allmänheten har tillträde. Det bör i princip aldrig vara tillåtet för en privatperson att kamerabevaka någon annans egendom då en sådan bevakning troligen saknar ett berättigat intresse och ändamålsenlighet. Jag kommer nedanför utveckla mina resonemang om varför jag drar dessa slutsatser.
Den privatperson som vill kamerabevaka sitt hushåll har tillåtelse att göra detta om det föreligger en (1) rättslig grund och (2) ett specifikt och berättigat ändamål. Den rättsliga grunden "berättigat intresse" medför även att en (3) intresseavvägning behöver göras mellan uppgiftsansvarige och den registrerades intressen.
1. Rättsliga grunden - berättigat intresse
Med berättigat intresse menas att ditt intresse som kamerabevakare och uppgiftshanterare måste överväga de intressen som den filmade och registrerade personen innehar. Det är därför inte ett berättigat intresse att sätta upp en kamera bara för att det i största allmänhet föreligger en risk för till exempel inbrott. Faran för inbrott måste vara konkret och verklig och bör förslagsvis bevisas genom statistik eller annan dokumentation (jämför avsnitt 3.1.1 riktlinjer om videoenheter).
2. Specifikt och berättigat ändamål
Kamerabevakningen måste även vara behövlig för att uppfylla de ändamål för vilka de behandlas. Kamerabevakning bör därför endast väljas om syftet med behandlingen inte kan uppnås på andra sätt som medför ett mindre intrång i den registrerades grundläggande rättigheter och friheter. Av denna anledning kan det krävas av hushållet att i första hand vidta andra relevanta åtgärder för att förhindra skador på egendomen. Till exempel inrättande av bättre belysning eller installation av säkerhetslås (avsnitt 3.1.2 riktlinjer om videoenheter).
3. Rättsliga grunden – intresseavvägning
Även om kamerabevakningen är laglig och nödvändig för att skydda ett berättigat intresse måste en intresseavvägning genomförs mellan den personuppgiftsansvariges berättigade intressen och den registrerades intresse eller grundläggande rättigheter och friheter. Detta följer av den rättsliga grunden om berättigat intresse som den personuppgiftsansvarige använder som utgångspunkt för att intrånget i den registrerades personens privatliv ska vara tillåtet. Om den registrerades intressen och rättigheter väger tyngre än den personuppgiftsansvariges intressen så är inte kamerabevakningen tillåten (avsnitt 3.1.3 riktlinjer).
Intresseavvägningen ska göras från fall till fall i faktiska situationer. Vid utvärderingen av riskerna för intrång i den registrerades rättigheter är det avgörande kriteriet vid bedömningen hur intensivt intrånget faktiskt är. Intensiteten kan bland annat definieras utifrån vilken typ av information som samlas in, omfattningen, antalet berörda registrerade, den registrerades faktiska intressen samt uppgifternas art och omfattning. Intrångets intensitet kan minimeras och ändå uppfylla den personuppgiftsansvariges berättigande intresse och ändamål. Detta kan göras genom att till exempel ändra hur omfattande område som övervakas och i vilken tidsmässig utsträckning som övervakningen äger rum (avsnitt 3.1.3.1 riktlinjer).
Sammanfattningsvis
Den kamerabevakning som du efterfrågar om måste vara förenlig med dataskyddsförordningens bestämmelser. Det går inte med exakthet säga om ditt uppställda scenario skulle vara tillåtet enligt dataskyddsförordningens bestämmelser. Däremot går det att konstatera att en sådan begränsning i omfattningen av kamerabevakning i vart fall inte är orimlig med hänsyn till hur dataskyddsförordningens bestämmelser bör tolkas. Det främsta intresset av att kamerabevaka på det sätt som du beskriver bör troligtvis vara för att undvika eller begränsa angrepp på hushållets egendom. Skulle någon mot all förmodan angripa hushållets egendom har kamerabevakaren ett intresse av att kunna identifiera gärningspersonen. Dessa intressen och ändamål med kamerabevakningen kan uppfyllas även om kamerabevakningen endast pågår under 20 sekunder efter att rörelse detekterats av systemet. På så sätt begränsas samtidigt det intrång som en sådan kamerabevakning innebär för de personer som fångas på film.
Om 20 sekunder skulle vara ett alltför intensivt intrång i den registrerades grundläggande rättigheter lämnar jag dock osagt. Denna bedömning och intresseavvägning mellan den personuppgiftsansvarige (kamerabevakaren) och registrerade personen måste ske från fall till fall och beakta alla relevanta omständigheter som föregår tillfället för kamerabevakningstillfället. Att denna kamerabevakning även fångar grannens tomt innebär givetvis att det skulle kräva ett ännu starkare berättigat intresse hos den uppgiftsansvarige för att överväga det intrång som en sådan kamerabevakning innebär för grannen. Det går också att ifrågasätta om det överhuvudtaget finns ett berättigat intresse för den personuppgiftsansvarige att filma grannens tomt. Det bör i detta hänseende sakna betydelse om intrånget i grannens rättigheter endast orsakas av en oavsiktlig och olycklig placering och filmning av kameran. En sådan bedömning följer även naturligt av att kamerabevakningen ska genomföras på ett ändamålsenligt sätt och i så stor utsträckning som möjligt minimera uppgiftshanteringen och intrånget hos de registrerades grundläggande rättigheter. Det bör därför vara möjligt att genom justeringar av kamerans hårdvara och mjukvara begränsa kamerabevakningen av grannens tomt.
Om du söker svar på fler frågor om kamerabevakning råder jag dig att kontakta den svenska Integritetsskyddsmyndigheten. Integritetsskyddsmyndigheten har även på ett bra sätt sammanfattat sin tolkning av dataskyddsförordningen och därigenom vad som gäller för privatpersoner som vill kamerabevaka sitt hem.
Har du några ytterligare frågor? Tveka inte att kontakta oss på Lawline igen så hjälper vi dig!
Med vänlig hälsning,
Pontus Heino
