vem tillfaller bankmedel som testamenterats till namngiven person?
Vem tillfaller bankkontobehållningen,då kontot står på den avlidne och ett testamente finns där kontobehållningen är skriven till en namngiven person?
Lawline svarar
Hej!
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Jag tolkar din fråga som att det finns ett testamente, där det framgår att testatorn vill ge utpekad bankkontobehållning till en namngiven person. Svaret på din fråga kommer tyvärr bero på lite omständigheter som inte framgår av din fråga, men jag ska försöka förklara det så gott jag kan!
Utgångspunkten i arvsrätten är att det är testatorns vilja som ska gälla (11 kap. 1§ ärvdabalken). Det innebär att testatorn har rätt att i testamente bestämma fritt över sin egendom, och vem som ska få vad. Därmed skulle jag säga att utan kunskap om vidare omständigheter, så är det den namngivna personen i testamentet som får dessa medel.
Det finns visst undantag från denna regel, och det gäller i det fall testatorn har barn. Enligt svensk arvsrätt kan man inte göra barn arvlösa, men det är ingen skyldighet som faller på testatorn, utan en rättighet som tillfaller barnen. Om testatorn har testamenterat bort för mycket av sin kvarlåtenskap, har barnen rätt att begära jämkning av testamentet för att få ut sin så kallade laglott (7 kap. 4§ ärvdabalken). Laglotten är hälften av arvslotten (7 kap. 1§ ärvdabalken). Detta innebär att testatorn fritt kan testamentera bort hälften av sin kvarlåtenskap, medan den andra hälften alltid går till eventuella barn, om de begär det. Så om banktillgodohavandena är värda mer än hälften av testatorns kvarlåtenskap, har detta kränkt eventuella barns laglotter om pengarna ska gå till en utomstående person, och då kan den personen bli skyldig att lämna tillbaka så mycket av egendomen så att barnens laglotter täcks.
Slutligen ter det sig också lite annorlunda om den namngivna personen är ett barn till testatorn. Är detta det enda barnet, är det inga problem. Men finns det flera barn, och testatorn testamenterat bort specifik egendom till ett av barnen, så är utgångspunkten att detta ska avräknas detta barns arvslott. Det är alltså inte tänkt att barnet ska få både banktillgodohavandena och sin arvslott (7 kap. 2§ ärvdabalken). Barnet kan då likt ovan, också bli skyldig att återbära så mycket av banktillgodohavandena, att det täcker de andra barnens laglotter.
Sammanfattningsvis innebär detta, att en testator har rätt att bestämma vem som ska få vad av ens kvarlåtenskap, och är därför som utgångspunkt fri att bestämma att en viss person ska få dennes banktillgodohavanden. Det är då denne person som får dem. Men om omständigheterna är sådana att testatorn har barn, och testamentet föranleder att dessa barn kränks på sin laglott, kan de begära jämkning av testamentet och få ut så mycket som deras laglott är värd. Tanken med detta är att den svenska arvsrätten utgår från att testatorn inte vill göra alltför stor skillnad på sina barn. Men som sagt, finns det inga barn, står det testatorn fritt att testamentera bort dessa medel, så länge hen äger dem, till vem denne än vill.
Jag hoppas du har fått någon vägledning i dina frågor! Annars är du varmt välkommen att återkomma till oss och ställa en ny fråga!
Vänligen,
