Vad kan man göra när man påståtts hota någon på arbetsplatsen?
Hej,
En nyanländ man från en familj jag stöttat(fadern död) säger att han blivit utsatt för ett påstående att han skulle hotat en arbetskamrat då min kontakt körde ut från jobbparkeringen lite för hastigt och arbetskamraten oförhappandes dök upp. HR blev inkallad och hotkänslan upprepades.
Enligt facket kan jag riskera en varning eller uppsägning. Bör man polisanmäla sig själv för att få en rekonstruktion eller ev polisanmäla den andre för förtal?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Efter att ha läst din fråga blir jag något osäker på hur den ska tolkas; jag kommer att förklara de frågetecken som uppkommer nedan samt även redogöra för hur jag valt att tolka frågan. Min tolkning är vad jag har som utgångspunkt för svaret. Skulle jag missförstått dig till den grad att det påverkar svaret är du välkommen att återkomma till mig per e-post. Kontaktuppgifter finns sist i svaret.
I din fråga skriver du att du stöttat en nyanländ man från en familj. Nämnda man säger att han blivit utsatt för ett påstående om att han ska ha hotat en arbetskamrat. Den situation som ska ha uppstått är att när mannen körde ut från arbetets parkering lite för hastigt dök arbetskamraten upp, varvid hotet ska ha skett. HR blev inkallad och arbetskamraten upprepade att han känt sig hotad. Det som gör mig konfunderad är att du skriver "enligt facket kan jag riskera en varning eller uppsägning". Jag har svårt att förstå varför du skulle riskera en varning eller uppsägning. Min tolkning och vad jag utgått från är att det rör sig om en felskrivning och att det är den nyanlända mannen (din vän) som facket sagt att riskerar en varning på grund av det påstådda hotet. Som jag förstår din fråga är det då om mannen bör polisanmäla sig själv för att få en rekonstruktion eller eventuellt polisanmäla den andra för förtal.
Skillnaden mellan straffrätt och arbetsrätt
I det följande måste det göras en skillnad mellan arbetsrätt och straffrätt. För att någon ska dömas för brott, exempelvis olaga hot, krävs att det görs en polisanmälan. Med polisanmälan följer förundersökning (förhör m.m.) och åklagaren tar ställning till om det finns tillräckliga bevis för att väcka åtal. För att den tilltalade ska dömas krävs att åklagaren fört i bevisning att vederbörande uppfyllt både de objektiva och subjektiva rekvisiten för brottet och att det är ställt utom rimligt tvivel.
Det finns däremot en skillnad när det gäller arbetsrätten. Om någon döms för brott mot en kollega kan det finnas skäl för varning och i vissa fall även uppsägning. Däremot kan den tilltalade frikännas i domstol från åtalet om brott men det kan likväl utgöra ett beteende som är skäl för såväl varning som uppsägning. Det krävs således inte att det i straffrättslig mening rör sig om ett hot. Även andra beteenden (samarbetssvårigheter, olämpliga uttalanden etc.) kan utgöra skäl för varning och i vissa fall omplacering eller uppsägning. Utifrån det är min bedömning att det saknas skäl för mannen att polisanmäla sig själv. En polisanmälan kommer sannolikt inte att göra någon skillnad i det som är för handen.
Brottet förtal
Brottet förtal innebär att utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt, eller på annat sätt lämna en uppgift som är ägnad att utsätta annan för andras missaktning. Straffet för förtal är böter, om brottet är grovt kan fängelse upp till två år utdömas (5 kap. 1-2 § Brottsbalken). I princip gäller straffansvaret för förtal oberoende av om uppgiften är sann eller ej. Det ska dock röra sig om en uppgift av något som är bestämt, något det går att pröva sanningshalten av. Uppgiften ska dessutom vara nedsättande enligt samhällets allmänna uppfattning och den ska åtminstone vara ägnad för att personen utsätts för andras missaktning. Förtalsbrottet skiljer sig från en stor del av annan brottslighet i brottsbalken. Utgångspunkten är att förtal är ett målsägandebrott innebärande att det är den drabbade själv som ska väcka åtal. Om det görs en polisanmälan kan åklagaren väcka åtal när det gäller förtal, grovt förtal, förolämpning mot någon i dennes myndighetsutövning samt förolämpning med anspelning på någon av diskrimineringsgrunderna, om det anses påkallat ur allmän synpunkt (5 kap. 5 § första stycket BrB).
Förtal kan däremot vara tillåtet i vissa fall. I förtalsbestämmelsens andra stycke (jfr 5 kap. 1 § andra stycket BrB) finns ett undantag, i praktiken innebärande att förtal i vissa fall kan vara tillåtet. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs det att den som uttalar uppgiften är skyldig att uttala sig (i t.ex. vittnesförhör) eller att det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt att lämna uppgiften, att uppgiften är sann eller att personen hade skälig grund för den. Det kan helt enkelt vara försvarligt att lämna en uppgift som i andra fall skulle kunna utgöra förtal.
Att det med hänsyn till omständigheterna ska vara försvarligt att lämna uppgiften innebär att det måste göras en intresseavvägning mellan det allmänna intresset och rätten till integritet. Att polisanmäla någon för att man blivit hotad utgör därmed inte brottet förtal (även om man i praktiken utpekar någon annan som brottslig). Detsamma gäller inom arbetsrätten; blir man som arbetstagare utsatt för något (hot, olämpligt beteende etc.) av en kollega är det tillåtet att berätta för arbetsgivaren om det, trots att även det innebär att utpeka någon annan som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt.
Min slutsats är att det inte kommer att göra någon skillnad att polisanmäla sig själv likväl som att förtal sannolikt inte är för handen. Min rekommendation är att den som påståtts ha hotat en kollega för en diskussion med arbetsgivaren. Huruvida det är möjligt att utdela en varning eller uppsägning går tyvärr inte att ge besked om. Det blir utifrån vad som kan visas av arbetsgivaren. Rimligtvis krävs det något mer än "ord mot ord" för att det ska anses vara tillräckligt visat att incidenten verkligen ägt rum (t.ex. att någon annan observerat det som skett). Eftersom den som riskerar varning/uppsägning redan verkar ha kontakt med fackförbundet är min rekommendation att hen vänder sig dit. Facket kan utgöra ett stöd och företräda honom. Vill han däremot söka extern hjälp kan givetvis en av våra jurister på Lawline juristbyrå vara behjälpliga. Om så är aktuellt är du/ni varmt välkomna att återkomma till mig per e-post för en offert och vidare kontakt. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
