Tvingad att gå i pension efter påtryckningar från arbetsgivaren
En arbetskamrat till mig som närmar sig pensionsåldern blev pressad att skriva på ett avtal med innebörden att hon förpliktar sig att "gå i pension 20191231". Så här är det formulerat:
(Arbetstagarens namn och personnummer) har kommit överens med (chefens namn) om att gå i pension 20191231. Därefter underskrift och namnförtydligande av dessa båda.
Är detta förfarande överhuvudtaget lagligt?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
Din fråga bereder en del svårigheter beträffande tolkningen av det du skriver. Den väcker också vissa följdfrågor, vilka hade varit önskvärda att få klarlagda för att kunna ge ett så träffsäkert svar som möjligt. Vad avses med "blev pressad"? Hur såg arbetsgivarens agerande ut vid tidpunkten för det inträffade? Vad gjorde denne lite mer konkret? Och hur gammal är din arbetskollega?
Det korta svaret på din fråga
Förutsatt att din arbetskollega har uppnått 67 års ålder kan denne på arbetsgivarens initiativ bli tvingad att skiljas från sin anställning enligt lagen om anställningsskydd (LAS). I annat fall ska arbetsgivaren säga upp personen i fråga med iakttagande av det regelverk som uppställs i LAS. För uppsägning av en arbetstagare fordras saklig grund (7 § LAS) och uppsägningen måste vidare vara skriftlig (8 § LAS).
Annan relevant lagstiftning för din fråga
I det här fallet kan även lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen, AvtL) behöva studeras närmare för att kunna utreda vad som egentligen gäller. Avtalslagen är dock relativt gammal (nästan 105 år i skrivande stund) varför lagtexten av många ofta upplevs som ålderdomlig och ganska svårbegriplig. Det underlättar sällan problemlösningen. Jag ska därför på ett lättförståeligt sätt bistå dig och i den mån det går applicera några av avtalslagens bestämmelser på den uppkomna situationen.
Allmänt
En grundläggande princip inom avtalsrätten är den s.k. löftesprincipen, vilken kommer till uttryck i 1 § AvtL. Där framgår att bindande avtal (likt den överenskommelse du beskriver enligt ovan) kommer till stånd när anbud (erbjudande om att ingå avtal) och accept (svar på ett sådant erbjudande) överensstämmer och är bekräftad av båda parter. Därefter gäller i stort sett den gamla devisen pacta sund servanda = Avtal ska hållas. Trots detta måste dock avtal inte alltid hållas under alla förhållanden (pacta non sunt semper servanda), vilket stadgas på flera ställen i avtalslagen (bland annat i de s.k. ogiltighetsreglerna, 28-33 §§ AvtL).
Åter till din fråga: "Är detta förfarande överhuvudtaget lagligt?"
Den springande punkten här är vad du menar med att din arbetskollega har blivit pressad till att ingå en överenskommelse i fråga om en sista arbetsdag innan dennes pension. Det är svårt för mig att dra några egentliga slutsatser om vad som hände i samband med avtalets ingående mellan er chef och din arbetskamrat. Åldern på personen i fråga får till viss del också en ganska avgörande betydelse, vilket jag inledningsvis kort redogjorde för ovan. Men följande kan konstateras.
I 28 § AvtL går det att läsa att en rättshandling (exempelvis genom att skriva på ett avtal) är ogiltigt om den som svarat för handlingen har utsatts för grovt tvång (lagtexten använder något missvisande begreppet råntvång). Med andra ord krävs att er chef har uttalat mycket allvarliga hot riktade mot din arbetskollega för att den här bestämmelsen ska bli tillämplig. Ingenting i din fråga tyder dock på att så skulle vara fallet.
Jag tolkar istället lägesbilden som att din arbetskollega har utsatts för tvång av lindrigare karaktär. Annorlunda uttryckt: Er chef har så som jag uppfattar det och av för mig okänd anledning utövat (måttliga?) påtryckningar och därigenom förmått din arbetskamrat att mot dennes vilja skriva på det aktuella avtalet. Ett sådant avtal kan förvisso bli giltigt om motparten är i god tro. Alltså om denne inte känner till att någon har utövat det lindriga tvånget. Men i det här fallet verkar det vara motparten själv (alltså er chef) som utövat det som jag uppfattar som viss utpressning. Chefen kan därför inte vara i god tro (utan denne är istället i s.k. ond tro, "är medveten om") varför jag menar att avtalet på den grunden torde vara ogiltigt (29 § AvtL).
Det som komplicerar bedömningen är den okända åldern på din arbetskollega. Du skriver att den här personen börjar närma sig pensionsåldern. Den allmänt vedertagna uppfattningen när folk nämner pensionsålder är enligt min mening 65 år. Om så skulle vara fallet bör en sedvanlig uppsägning enligt LAS krävas för att kunna frånskilja din kamrat ifrån dennes anställning. Och då måste som sagt er arbetsgivare kunna visa saklig grund för sitt uppsägningsbeslut (7 § LAS). En uppnådd ålder på 65 år isolerat utgör inte saklig grund. Vad som utgör saklig grund framgår inte direkt av lagtexten (i LAS) utan får utläsas av lagmotiv och den praxis som finns på arbetsrättens område genom att studera avgöranden från Arbetsdomstolen (se här).
Reflektion och sammanfattning
Följande slog mig i samband med besvarandet av den här frågan. Arbetsgivaren hos er vill uppenbarligen av något skäl bli av med din arbetskollega innan årsskiftet. Min gissning är man eventuellt har den nya pensionsåldern i LAS i åtanke. Från och med nästa år (2020) höjs rätten att kvarbliva i anställning från nuvarande 67 år till 68 år (se här).
Mot bakgrund av den justerade "LAS-åldern" som träder i kraft nästa år och mitt i övrigt ganska långa svar enligt ovan (jag ber om ursäkt för detta) blir min gissning att din arbetskamrat inte har fyllt 67 år ännu. I så fall torde denne har rätt att vara kvar på jobbet. Föreligger ingen ogiltighetsgrund enligt 29 § AvtL kan dock personen i fråga ändå bli skyldig att lämna på grund av det ingångna avtalet. Avslutningsvis: Notera att det kan finnas avvikelser beträffande just pensionsålder i vissa kollektivavtal.
Hoppas att du känner dig hyfsat tillfreds med mitt svar. Återkom gärna på nytt ifall någonting skulle vara oklart.
Vänligen,
