Stöld/snatteri eller åverkan? "Rätt straffbud", rätten till envarsgripande m.m.
Hej! Inledningsvis vill jag berätta att jag jobbar i butik och att mina frågor rör gränsdragningen rörande skadegörelse/åverkan och rätten till envarsgripande.
För några veckor sedan grep vi en man som inne i butiken förstört ett s k färglarm på ett plagg. När larmet bryts sprängs en färgampull som fläckar ner plagget och "förstör" det. Personen i fråga försökte alltså lossa larmet men misslyckades, med följden att ampullen sprängdes. Han la sedan ifrån sig plagget i butiken. När han lämnat butiken utan att betala greps han.
När samma scenario hänt vid tidigare tillfällen har polisen alltid valt att skriva anmälan som skadegörelse och/eller försök till stöld. Detta oavsett belopp med motiveringen att brottet inte kan anses som ringa (dvs snatteri) då utförandet inte uppfyller kriteriet att även övriga omständigheter ska anses som ringa.
Idag valde istället polis på plats att skriva anmälan som åverkan, med motiveringen att varans värde om 499:- inte uppfyller kriterierna för stöld/skadegörelse. Diskussion uppstod, och vi kunde inte enas. Jag (och uppenbarligen samtliga poliser som varit på plats vid tidigare händelser av liknande karaktär) menar att åverkan inte kan bli aktuellt då dels omständigheterna knappast kan anses vara ringa, och dels då åverkan är ett bötesbrott.
Det hade alltså i så fall inneburit att butikspersonal, väktare eller butikskontrollanter inte hade kunnat gripa personer som förstör plagg i butiker utan att sedan betala för dessa, då ett brott som bekant måste ha fängelse i straffskalan för att ett envar ska få gripa.
Vad gäller? Mycket tacksam för svar.
Med vänlig hälsning, Henrik
Lawline svarar
Hej och välkommen till Lawline!
Snatteri är stöld som är ringa brott. Värdet på det som tillgreps eller skulle tillgripas är betydelsefullt, men inte alltid ensamt bestämmande, för frågan om viss gärning är att bedöma som stöld eller snatteri. Gränsen anses gå kring 1000 kr. Observera att försök till snatteri inte är straffbelagt, vilket försök till stöld är.
Även om det tagnas värde understiger detta belopp finns det alltså vissa andra i praxis försvårande omständigheter som gjort att gärningen likväl klassifierats som stöld.Om gärningen utmärks t.ex. av särskild förslagenhet kan den komma att bedömas som stöld (eller försök därtill) trots att värdet inte når den nyss nämnda gränsen (se NJA 2006 s. 524). Så har t.ex. i RH 1993:117 ett försök att tillgripa en kavaj värd 598 kr (vid en tidpunkt då värdegränsen i praxis var 800 kr) bedömts som försök till stöld, eftersom gärningsmannen hade använt en sax för att försöka avlägsna larmbrickan. Tillvägagångssättet hade därmed varit så förslaget att ett fullbordat tillgrepp borde bedömas som stöld. Ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 september 2010 i mål B 3962-09, som avsåg bl.a. ett butikstillgrepp av ett par jeans värda cirka 800 kr (värdegränsen i praxis då höjd till 1 000 kr). Gärningsmannen hade avlägsnat larmbrickan och sedan placerat denna i ett annat jeanspar som lades tillbaka på ett bord i butiken. Förfarandet innebar en sådan försvårande omständighet som medförde att tillgreppet bedömdes som stöld, inte snatteri.
Ytterligare ett liknande fall är denna hovrätts dom den 27 januari 2010 i mål B 4834-09, som avsåg två butikstillgrepp samma dag. Först hade en tröja värd 149 kr tillgripits i en butik, därefter varor för 623 kr i en annan butik. Vid båda tillfällena hade gärningsmannen använt sig av en sax för att avlägsna varularmen. Saxen hade medförts hemifrån just i det syftet. Hovrätten konstaterade dock att gärningarna inte tycktes ha föregåtts av någon närmare planering och inte heller präglades av någon särskild förslagenhet, samtidigt som värdet i båda fallen klart understeg gränsen (1 000 kr) för när butikstillgrepp bedöms som stöld. Gärningarna bedömdes därför som snatteri.
Följande är ett utdrag ur en hovrättsdom från 2012:
"I förevarande fall har M.A. använt en sekatör, som hon hade med sig i sin väska. Hon har förklarat att hon hade köpt sekatören några dagar tidigare för att använda den i sitt arbete. Detta får godtas. Att hon använde sekatören för att försöka avlägsna larmet är naturligtvis försvårande, men tillvägagångssättet - som endast resulterade i ett hål i linnet - framstår därmed inte som särskilt förslaget eller utstuderat. Till detta kommer att linnets värde var avsevärt lägre än de 1 000 kr som bör utgöra utgångspunkten i rubriceringsfrågan. Att gärningsmannen med eller utan verktyg har avlägsnat eller försökt avlägsna varularm bör inte med automatik innebära att gärningen alltid anses särskilt förslagen och därmed - helt utan beaktande av varuvärdet - är att bedöma som stöld eller försök därtill. Med hänsyn till det nu anförda anser hovrätten att M.A:s gärning, om den hade fullföljts, hade varit att bedöma som snatteri."
I ditt fall tycks mannen inte ha använt något särskilt verktyg. Inget pekar på att gärningen föregåtts av nämnvärd planering och den pekar inte heller på någon särskild förslagenhet. Förutsatt att värdet inte är alltför ringa kan jag därför tycka att polisen gjorde helt rätt som rubricerade (se mer om detta nedan) som åverkan.
Skadegörelse/åverkan. På samma sätt som snatteri är stöld som är ringa brott, är åverkan skadegörelse som är ringa brott. I den ovannämna citerade domen fortsätter hovrätten : "Åklagaren har (dock) alternativt påstått skadegörelse. Även om M.A. inte hade för avsikt att skada linnet - det skulle ju tillgripas - måste hon ha insett den stora risken för att det skadades om hon angrep larmet med en sekatör. För M.A. hade det uppenbarligen ingen nämnvärd betydelse om så skedde och hon har därmed varit likgiltig för effekten av sitt handlande. Gärningspåståendet är således styrkt. Även om linnets värde var begränsat kan det, när M.A:s direkta syfte var att ta bort ett larm för att kunna tillgripa linnet, inte komma i fråga att bedöma gärningen som åverkan. Hon ska därför dömas för skadegörelse."
En stor del av det ovangivna citatet handlar om den tilltalades uppsåt. Vad som är intressant för oss är dock den sista meningen. Hovrätten ansåg inte den tilltalade kunde dömas för brottet åverkan, då skadegörelsen med hänsyn till den tilltalades uppsåt inte kunde bedömas som ringa.
Rubricering av poliser. Poliser är inga jurister och deras rubriceringar är inte alltid helt korrekta. Det är ytterst en domstol som avgör hur en viss gärning ska rubriceras.
Rätt till envarsgripande. Följande är hämtat ur Rättegångsbalken 24:7 st. 2:
"Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman".
Innebörden av andra stycket synes egentligen vara att ett frihetsberövande eller liknande som görs genom en privatperson inte är ett olaga frihetsberövande eller ett straffbart ofredande, om det sker enligt bestämmelserna om envarsgripande.
Enligt motiven (se NJA II 1962 s 118) ska ett frihetsberövande för att inte vara straffbart som ett olaga sådant ha företagits med iakttagande i allt väsentligt av de förutsättningar och den ordning som gäller för gripande. Har så inte skett kan straff för frihetsberövandet ifrågakomma under förutsättning att gärningsmannen handlat uppsåtligen. Om hans eller hennes uppsåt inte omfattar den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt – gärningen har t ex sin grund i ett misstag i fråga om författningsbestämmelsernas innehåll – bör enligt motiven ett ansvar för olaga frihetsberövande vara uteslutet (jfr det förhållandet att en polisman som utan tillräckligt lagstöd griper någon döms för tjänstefel vid oaktsamhet).
Det senast sagda innebär att vid misstag om vilket brott som kan vara för handen och därmed om fängelse ingår i straffskalan eller inte, kan ett envarsgripande likväl vara lagenligt. Misstaget ska dock vara "äkta".
Med detta svar hoppas jag att vi har rett ut alla frågor.
