Rätt till ersättning för resekostnad vid umgänge med barn?
Min man har problem med sina barn mamma vad det gäller vem som ska stå för resor till och från boende förälder och umgängesförälder.
Dem har alltid gjort så att dem har kört var sin resa alltså han har hämtat på fredag och hon har hämtat på söndagar, men nu har hon ingen bil längre och kräver att han ska både köra och hämta. Han vill då ha betalt för dem resor han måste göra extra, är detta rätt eller fel?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Allmän utgångspunkt
Det går sällan att ge raka och absoluta svar på familjerättslig problematik eftersom det är mycket beroende av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Jag kommer nedan redogöra kort för vad som gäller kring resekostnader och ansvarsfördelning.
Vem ansvarar för resekostnader vid umgänge med barn?
Resekostnader vid umgänge regleras i föräldrabalken (FB). Lagen lyder att "om barnet bor tillsammans med endast en förälder, skall den föräldern ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Det skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter." (6 kap. 15b § FB) Hur detta bör tolkas är att det är att det är umgängesföräldern som utgångsmässigt ska bekosta resorna, men att ansvaret är solidariskt. Att resa tidigare delats är en omständighet som talar för att ersättning i motsvarande mån skäligen ska fortsätta utgå.
I första hand bör ersättningsfrågan lösas genom avtal mellan föräldrarna, varvid de får anpassa ersättningen utifrån vad som finnes lämplig. I detta fall synes en sådan lösning vara mindre aktuell. I andra hand kan reseersättning fastslås rättsligt. En allmän förutsättning härför är att resvägen är av det längre slaget, i praxis talas om minst tio mils avstånd. Vidare måste kostnaden vara av någon betydelse, det vill säga att mindre kostnader inte berättigar ersättning. (se RH 1999:30 och SOU 1995:26 s. 522) Slutligen krävs att boendeföräldern har sådan ekonomisk förmåga att ersättning är skäligt; i princip torde krävas att ekonomin inte räcker till den egna levnaden för att så ska anses vara fallet. Om ersättningsrätt råder gäller att bedömningen görs utifrån det billigaste färdsättet. Med hänsyn till vikten som läggs vid den faktiska kostnaden för resan är det inte aktuellt med krav på ersättning för arbetet som resan medför för föräldern.
Slutord
Sammantaget kan konstateras att det krävs att avståndet överstiger tio mil samt att kostnaden inte är obetydlig och att det inte av annan orsak är oskäligt att döma om ersättning. Min bedömning är att rätt till ersättning inte råder i annat fall. Att delat ansvar förelegat tidigare kan potentiellt tillmätas viss vikt vid en skälighetsbedömning, men det är inte säkert att omständigheten har större inverkan på utgången. Huvudregeln är att umgängesföräldern bekostar resan.
Hoppas att du fick din fråga besvarad!
Vänlig hälsning,
