Om tolkning av testamente m.m.
Ett gift par står som vardera hälftenägare till den sedan 25 år gemensamma bostaden enligt lagfart. Inga gemensamma barn. Det ömsesidiga testamentet säger att efterlevande partner skall ha full förfoganderätt över bostaden. Kvinnan avled nyligen och nu kräver hennes särkullsbarn att bli lagfaren ägare till moderns andel av bostaden. Den efterlevande mannen vill istället lösa ut hustruns barn och bli ensam ägare till fastigheten. Fråga: - Ärver barnet "lagfartsrätten" eller kan hon bara kräva motsvarande pengasumma i arv efter modern?
Lawline svarar
Hej och välkommen till Lawline! Tack för att du vänt dig hit med dina juridiska spörsmål.
Inledningsvis bör jag framhålla att jag inte fullt ut kan tillgodogöra mig den beskrivna problematiken. Detta beror delvis på vissa av de begrepp du använder, främst "full förfoganderätt" (se nedan). Detta medför bland annat att jag inte riktigt har full förståelse för det inträffade. Jag ska dock göra mitt bästa för att försöka "omformulera" dina frågor, naturligt nog med viss risk för missförstånd. Du är välkommen att återkomma till mig om du tycker jag har missförstått dig eller i övrigt har frågor kring det nedanstående.
Problemet som jag förstår det består i att särkullsbarnet vill bli lagfaren ägare till moderns andel, medan mannen vill köpa ut särkullsbarnet. Det förutsätts att respektive "part" inte accepterar den andres krav och vice versa.
Avgörande för hur man ställer sig till dessa frågor är om, hur och när särkullsbarnet övertagit modenrns andel. Detta beror i sin tur på vad särkullsbarnet grundar sitt anspråk på.
Den avgörande problematiken ligger i att du använder begreppet full förfoganderätt. Jag har inte stött på det begreppet tidigare. Däremot kanske du menar fri förfoganderätt alternativt full äganderätt.
Om du menar fri förfoganderätt får det förutsättas föreligga en ytterligare föreskrift i testamentet om sekundosuccesion som ger barnet rätt till moderns andel som inträder först vid mannens död. I detta fall kan barnet inte bli inskriven som ägare (söka lagfart) medan mannen är vid liv. Å andra sidan kan mannen inte heller i detta fall tvinga barnet till att bli utköpt på förhand, utan detta kräver i så fall en överenskommelse mellan barnet och mannen.
Om du menar full äganderätt så får barnets anspråk anses grunda sig på begäran om utfående av laglott. I detta har barnet rätt till ¼ av fastigheten (notera alltså att barnet då inte har rätt till hela utan endast hälften av moderns andel, vilket blir ¼ av fastigheten.) Detta resonemang förutsätter i sin tur att modern inte äger något mer än fastigheten, vilket förmodligen inte är fallet. Allt som moderna äger ska räknas samman och delas på två, varav resultatet är barnets laglott. Detta förhållande bidrar ytterligare till att det är svårt att försöka svara på din fråga. Barnet har vid utfående av sin laglott inte rätt att begära viss egendom. Laglotten är endast en värdemässig rätt till viss del av kvarlåtenskapen. Barnet kan alltså inte kräva att få fastigheten i detta fall.
Jag hoppas att du fått svar på dina frågor. Du är som sagt varmt välkommen att återkomma till mig vid ytterligare funderingar.
