Laglig umgängesrätt vid ensam vårdnad av barn
Hej. Hur ofta säger lagen att förälder som är umgängesförälder till en 3 månaders bebis ska ha umgänge? Umgängesföräldern är nyligen straffad för kvinnomisshandel med barn inne i samma lägenhet som såg allt. Han har någon psykiskt sjukdom, aggressiv, hotfull osv. Jag har ensamvårdnad, o han kan höra av sig sent en kväll o kräva träffa bebisen då. Jag ger alltid förslag på tider på allmänna platser då jag e orolig hur hans mående e. När man minst anar blir han aggressiv och hotfull, han har skrikit o hotat mig mitt på stan två ggr till exempel. Så jag undrar vad lagen säger, hur ofta ska umgängen vara? Mvh
Lawline svarar
Hej!
Va trevligt att du vänder dig till oss här på Lawline och tack för din fråga!
De rättsliga mellanhavandena mellan barn och föräldrar regleras i föräldrabalken (FB). Dagens utformning av FB beror till stor del på den stora reformen 2006. Vårdnad, boende och umgänge gällande barn regleras i 6 kap FB. I och med reformen 2006 ändrades många av paragraferna här för att förstärka barnperspektivet och barnets rätt. Idag är barnets bästa alltid ledstjärna och detta märks tydligt genom 6:2 a FB som kom till 2006 som har ordalydelsen, ”barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge”.
I 6:15 FB står det att barnet har rätt till umgänge med den förälder den inte bor med. Återigen lyfter lagstiftaren fram barnperspektivet. Vill en föräldern som inte bor tillsammans med barnet ha umgängesrätt (då den andra inte vill detta) med sitt barn kan man få det efter en talan förts i allmän domstol (Tingsrätten), 6:15 a FB. Talan kan även föras av socialnämnden. Domstolen får enligt 6:15 c FB förordna att föräldern får ha umgänge med barnet endast då en person utsedd av socialnämnden är närvarande.
Det finns ingen lagstadgad exakt tid för hur mycket tid för umgänge en umgängesförälder ska få eller har rätt till. En helhetsbedömning ska ske i varje enskilt fall. Vid denna bedömning ska domstolen återigen väga in barnets bästa. Vad detta består av är en mängd olika faktorer som samverkar till en samlad bedömning. Några faktorer som spelar in är barnets egen vilja, kontinuitet, förälders psykiska hälsa, förälders brottslighet, chansen att barnet far illa osv. Efter reformen 2006 tillkom även ett andra stycke i 6:2 a FB som gör att man särskilt ska väga in ifall det finns en risk för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp. Detta ska ses i relation till barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det inte finns några exakta svar när det gäller umgängesfrågor. Alla faktorer du nämner (tidigare brottslighet och psykisk ohälsa) talar däremot emot en lämplig umgängesförälder. Dock, ska sägas att barnets bästa kommer vara vägledande i detta fall och det finns tidigare rättspraxis (avgörande från Högsta Domstolen, NJA 2000 s. 345) där en förälder har ansetts vara lämplig trots kvinnomisshandel. Däremot har, sedan ändringen 2006 extra vikt genom exempelvis ändringen i 6:2 a 2 st FB, lagts på att motverka risken för exempelvis misshandel av både barn och andra föräldern.
Hoppas detta varit hjälpsamt.
Med vänlig hälsning,
