Fråga om barnets boende

2015-07-30 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! jag o mitt ex har separerat sen 4 år tillbaka och har en son på 5 år. vi har båda träffat nya och skaffat ett till varsitt barn, båda flyttade från gemensamma bostaden men eftersom hon hade det så stormigt med boende så skrev hon folkbokföringen på mig. vi har delad vårdnad så han bor 50/50. Han har nu bott med mig på samma adress sen dess. eftersom han trivdes så bra med fröknarna så lät ja han gå kvar på dagiset .Det är nu sista året kvar, innan det blir 6 års. Nu till mitt dilemma, hon har flyttat så hon bor lite närmare dagis än va jag gör och har ansökt om att han ska stå skriven hos henne så hon får bestämma skola, för vi är oense om skola. hon har fortfarande väldigt stormigt när det gäller bostad då dom "prövar om" efter 8 månaders separation. hon har alltså bott på en helt annan adress än den som hon varit skriven på. men hon hade aldrig "hunnit" ändrat adress. hon har flyttat 6 gånger under 4 år varav 3 är registrerade på papper. den andra sonen som hon har, han har byt dagis 3 gånger på 8 månader . Så vill jag inte att min son ska ha det. enligt skatteverket kommer dom skriva över honom på henne, och ända anledningen är att hon bor närmare. finns det något jag kan göra? Snälla hjälp mig! MVH Niklas
Anna Pieschl |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.I frågor som rör vårdnad, boende och umgänge av barn är det föräldrabalken som tillämpas, mer precist kap. 6. De inledande bestämmelserna i kapitlet förklarar barnets rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. I alla frågor som rör barnet ska barnets bästa vara det som avgör beslutsfattandet. I bedömningen beaktas särskilt, risker som barnet kan utsättas för, barnets behov att ha en nära kontakt med båda sina föräldrar och barnets egen vilja, 6:2a FB.Vad gäller barnets boende övergår det till rätten att besluta vem av föräldrarna barnet ska bo hos om inte dem sinsemellan kan komma överens om det, se 6:14a FB.Utifrån den information som du givit ovan kan det anses strida mot barnets bästa att placera barnet hos sin mamma, om barnet trivs så bra hos dig i den situation som föreligger i dagsläget. Detta är dock något som rätten får beakta och fatta beslut om. Som jag nämnt ovan är det av avgörande vikt vad som är bäst för barnet och vad er son vill. Jag hoppas att du känner dig nöjd med mitt svar. Har du ytterligare frågor kan jag råda dig att kontakta en av våra samarbetspartners,Familjens jurist.De är specialiserade på familjerätt och den här typen av frågor.Med vänlig hälsningAnna

Moderns rätt att väcka en negativ faderskapstalan

2015-07-25 i Barnrätt
FRÅGA |Jag är gift men ligger i skilsmässa. Jag har en son född i äktenskapet. Min hustru begär nu att jag skall testa mig då hon påstår att jag inte är min sons biologiska far. Måste jag acceptera att testa mig och min son. Om det visar sig att jag inte är biologisk far, kan då min hustru få ensam vårdnad och ta ifrån mig mitt faderskap? Tacksam för snabbt svar.
Fredrik Mattsson |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med dina frågor!Enligt 1 kap. 1 § föräldrabalken ska, om modern är gift, barnets far antas vara den man som hon är gift med. Det är möjligt att väcka talan om att en domstol ska fastställa att moderns make inte är barnets biologiska far. En sådan s.k. negativ faderskapstalan kan enligt 3 kap. 2 § föräldrabalken väckas av barnet, som enligt 3 kap. 4 § kan företrädas av sin förmyndare (modern i detta fall).Under domstolsprocessen kan domstolen besluta att en blodundersökning ska ske för att avgöra vem som är barnets far, enligt lagen om blodundersökning m.m. vid fastställande av faderskap. Det är möjligt för domstolen att utkräva ett vite om ett sådant beslut inte efterlevs. Vidare kan domstolen begära hjälp av polisen för att se till att blodprov tas. Alltså kan du tvingas att medverka vid en blodundersökning i samband med domstolsprocessen. En sådan domstolsprocess kan även medföra stora rättegångskostnader och du bör därför medverka till att blodprov kan tas i ett så tidigt stadium som möjligt.Om väl domstolen fastställer att du inte är barnets far leder detta till att du förlorar sin ställning som vårdnadshavare 6 kap. 2 § föräldrabalken. Detta hindrar givetvis inte att du kommer överens med barnets moder om att du ska få fortsätta träffa barnet som du synes ha en stark känslomässig anknytning till.Hoppas du fick svar på dina frågor.Vänligen,

2§ och 3§ LVU

2015-07-23 i Barnrätt
FRÅGA |Är det möjligt för socialtjänsten att ansöka om vård med stöd av LVU både paragraf 2 och 3 om den unge har ett pågående missbruk och motsätter sig stöd och hjälp samt att vårdnadshavarna motsätter sig stödinsatser? Eller är det endast paragraf 2 med anledning av barnets ålder 14 år? Frågan är väl egentligen om det går att använda sig av 3:an för en 14-åring?
Linn Kanter Pergament |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline!Det är möjligt att omhänderta med stöd både i 2§ och 3§ LVU. När det gäller 3§ LVU, så kan denna paragraf användas även om den unga i detta fall är under 15 år. Att inte vara 15 år innebär att man inte har uppnått straffbarhetsålder. Enligt 31§ LUL, lagen om unga lagöverträdare, så kan utredning om brott inledas om någon misstänkas för brott före denne uppnått 15 år, om inte särskilda skäl talar emot det. Dock måste denne ha begått ett brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år eller ett straffbelagt försök, en straffbar förberedelse eller en straffbelagd stämpling till sådant brott. Socialnämnden ska underrättas direkt om någon under 15 år misstänks för ett brott där fängelse kan följa.Hoppas detta var svar på din fråga!

Resor i samband med umgänge

2015-07-10 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har två barn med min föredetta sambo, vi separerade för snart 6 år sedan och barnen var vistas hos honom varannan helg. Nu har jag, barnen och min man flyttat till hus 8 mil ifrån pappan. Han vill att vi ska hämta och lämna barnen varannan helg. Är det vi som har skyldighet att köra barnen eller han som ska hämta eller mötas halvvägs? Vad gäller? Hittar inga korrekta svar.
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!Frågor om vårdnad, boende och umgänge med barn regleras främst i Föräldrabalken, FB, se här. Utgångspunkten i alla sådana frågor är att de ska avgöras utifrån barnets bästa, se FB 6:2a §. I de allra flesta fall innebär detta att barnet så långt det är möjligt ska kunna umgås med båda sina föräldrar. Båda har ett ansvar att se till att umgänget blir av och sköts på ett lämpligt sätt, se FB 6:15 2 stycket. Vad gäller det praktiska med alla resor kan sägas att det huvudsakligen är den förälder som inte bor med barnet som har ansvaret för resekostnader och att hämta barnet. Boendeföräldern kan dock, beroende på ekonomiska förhållanden och andra omständigheter, komma att behöva stå för en del av resekostnaderna, om detta kan anses skäligt, se FB 6:15 b §. Detta blir aktuellt främst om boendeföräldern har det bättre ställt ekonomiskt än den andra föräldern eller om boendeföräldern har flyttat med barnet längre bort än tidigare utan en godtagbar anledning. Det är endast kostnader av någon betydelse, enligt praxis för resor runt 10 mil och uppåt enkel resa, som eventuellt ska fördelas. Annars ligger alltså huvudansvaret på den förälder som vill umgås med barnet att hämta barnet och stå för kostnaderna i samband med resan. Självklart innebär ett gemensamt ansvar att tillgodose barnet umgänge med båda föräldrarna att ni kanske ändå bör dela upp körningen något mellan er, och att du som boendeförälder kanske kan köra delar av sträckan emellanåt.Jag råder er att skriva ett skriftligt avtal om umgänge och resor i samband med detta, för att fastställa vad som gäller och att båda är överens om hur ansvaret ska fördelas, se FB 6:15 a § 3 stycket. Ni har rätt att få hjälp av kommunen med detta, se 6:17 a § som i sin tur hänvisar till socialtjänstlagen. Om det inte går att komma överens är en sista utväg att väcka talan i domstol och yrka på att domstolen fastställer vissa resekostnader i samband med umgänget.Lycka till framöver!Med Vänliga Hälsningar

Kan förälder tvinga barn till umgänge?

2015-07-27 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har en 10- årig son som har inte lust att umgås med sin pappa. Fört att han tycker att han är tråkig och kommer inte riktigt bra överens med honom. Min son gillar att sporta och älskar djur.Hans pappa är alltid trött när det gäller fysiska aktiviteter och gillar inte alls djur.Vi har ett beslut om umgängets rätt som aldrigt följes upp. Alltså när hans pappa ville träffa honom då träffades de men inte varje vecka. Kanske en gång i månaden. Nu min är min son stor och har sina kompisar och träningar och har inte tid för att träffa sin far.Hans pappa har hotat att kontakta polisen och familjerätt. Kan han tvinga min son att träffas honom..?
Beatrice Walldov |Hej och tack för din fråga!Jag utgår i mitt svar från att ni har gemensam vårdnad av er son då inget annat framgått. Vid gemensam vårdnad ankommer det på båda föräldrarna att ansvara för barnets personliga förhållanden enligt 6 kap 2 § föräldrabalken. Dessutom skall alla beslut som fattas kring vårdnad, boende och umgänge vara förenliga med vad som är bäst för barnet enligt 6 kap 2 a §. En vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i de frågor som rör barnets personliga angelägenheter men i takt med att barnet blir äldre skall allt mer hänsyn tas till barnets egna synpunkter och önskemål. Din son är tio år gammal och bör därmed vara mogen nog att kunna fatta sina egna beslut rörande om han skall träffa sin pappa eller inte. En förälder har inte en ovillkorlig rätt att träffa sina barn utan vid fråga om detta fattas beslut i enlighet med vad som anses vara bäst för barnet enligt 6 kap 2 a § föräldrabalken.En förälder som vill umgås med sitt barn kan väcka talan om detta enligt 6 kap 15 a § vilket medför att rätten får besluta om umgänge mellan barnet och föräldern. Rätten fäster i detta sammanhang stor vikt vid vad som är bäst för barnet enligt 6 kap 2 a §. I ert fall har ni redan ett beslut om umgängesrätt. Om denna överenskommelse inte längre fungerar bör ett nytt beslut fattas i umgängesfrågan som lämpar sig bättre för er nuvarande situation och då bör även er son få möjlighet att uttrycka sina synpunkter i regleringen av umgänget. Sammanfattningsvis kan alltså en förälder inte tvinga ett barn till att umgås med denne. Dock kan föräldern som vill umgås väcka talan om umgänge och då kommer rätten fatta ett beslut i denna fråga som är förenligt med vad som anses vara bäst för barnet. Här beaktas även barnets egen vilja och avgör, tillsammans med övriga faktorer i 6 kap 2 a § om fadern och barnet skall umgås eller inte. Hoppas du är nöjd med ditt svar, om inte, eller om du har närmre funderingar är du varmt välkommen att återkomma till oss på Lawline!

Kontinuitetsprincipen

2015-07-23 i Barnrätt
FRÅGA |HejJag och min ex man har gemensam vårdnad om våran snart 13 åriga dotter. Hon är skriven hos honom. Våran dotter är varannan vecka hos mig och varannan vecka hos honom. Men trots att hon är varannan vecka hos honom så är det jag som hela tiden i stort sett haft försörjningen, dvs att kläder köps, träningen betald mm. Nu funderar han och hans sambo att flytta ifrån Stockholm till Norrland där han kommer ifrån och har sin familj. Min fråga är: hur gör jag om han vill ta med sig våran dotter i flytten? Hon har ju hela sitt liv här, skola, träning, kompis mm. Mvh Anette Nilsson
Linn Kanter Pergament |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Om du och dina barns pappa som gemensamma vårdnadshavare inte kan komma överens om boende för barnen så kan detta avgöras i domstol. Det är inte helt lätt för mig att avgöra vad de skulle nå för resultat. Därför kan jag endast ge dig generella regler för hur domstolen resonerar. När ett beslut ska tas så ser man alltid till barnens bästa enligt 6:2a FB. Detta ska vara avgörande för alla beslut om boende, vårdnad m.m när det gäller barn. Hänsyn ska alltså inte tas till vad som blir mest rättvist ur föräldrarnas synvinkel eller vad som vore bäst för dem. I begreppet barnens bästa innefattas även kontinuitetsprincipen. Principen, som kan vara aktuellt i ditt fall, stadgar att man så långt det är möjligt inte ska rycka upp barn hur som helst från den miljö som de är vana vid. Att barnen bott länge på samma plats och har vänner, släkt och aktiviteter i närområdet kan tala för att det inte vore förenligt med deras bästa att byta boende permanent. Hoppas det löser sig för Dig!

Underhållsskyldighet och rätt till avdrag

2015-07-17 i Barnrätt
FRÅGA |Vad har jag som boende förälder för rättigheter när det gäller underhållsbidrag och umgänge för min 1 årings pappa? Vi är gifta men separerade och dottern bor hos mig, vi kom överebs om att jag har huvudannsvaret över henne och att hon sover hos honom när jag jobbar natt + 2 helger. Nu har han börjat bråka och säger att jag ska stå för hela hennes omkostnader även när hon är hos honom, kläder skor medicin barnomsorg för att han betalar ubderhåll. Stämmer det?
Sara Andersson |Hej och välkommen till Lawline, Utgångspunkten är att den förälder som har barnet hos ska svara för barnets kostnader. Enligt 7:4 föräldrabalken finns dock en möjlighet för en underhållsskyldig förälderatt göra avdrag från underhållsbidraget om barnet bor hos den underhållsskyldige under 5 dagar i sträck, alternativt 6 hela dygn under en månads tid. Avdragets storlek för dessa fall är 1/40 av det totala underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet är hos föräldern. Med helt dygn avses 24 timmar. Enligt st 4 samma paragraf får emellertid något sådant avdrag inte göras om det ursprungliga underhållsbidraget fastställts med beaktande av att den underhållsskyldige fullgör sin underhållsskyldighet genom att ha barnets hos sig. Om barnet bor hos sin fader i 5 dagar i sträck eller under 6 hela dygn per månad kan han eventuellt ha rätt till avdrag på underhållsbidraget. Påståendet att du ska stå för andra kostnader som uppkommer under tiden som barnets befinner sig hos honom har han inget laga stöd.Hoppas du fått svar på din fråga,

Barns umgängesrätt med sin förälder

2015-07-09 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, min kille har 2 barn som är 3 år och 8 år med sin förra detta tjej. Barnen står på mammans namn och bor hos henne. Pappan (min kille) vill kunna umgås med de och ha de hos han när de är helger, men hon har inte tillåtit honom träffa barnen och förbjuder han. Vad kan han göra i den situationen och vilka rättigheter har han?
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!Frågor om vårdnad, boende och umgänge regleras främst i Föräldrabalken, FB, som du hittar här.Viktigt att komma ihåg när det gäller dessa frågor är att rätten alltid ska utgå ifrån barnets bästa, se FB 6 kap 2a § 1 stycket. I 2 stycket sägs att särskild vikt vid denna bedömning ska läggas vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna, dvs. inte bara med boendeföräldern.Det är alltså barnet som har umgängesrätt till den förälder det inte bor tillsammans med. Om det skulle antas strida mot barnets bästa kommer föräldern inte att tilldömas umgängesrätt. Utgångspunkten ska dock vara att barnet så långt som möjligt ska kunna umgås med båda sina föräldrar, även om de inte längre bor ihop. Detta anses vara viktigt för att barnet ska få en trygg uppväxt och för att öka möjligheterna till en god relation mellan barnet och båda dess föräldrar även senare i livet.Barnets umgängesrätt med den förälder som det inte bor hos regleras i FB 6 kap 15 § 1 stycket. Det stadgas även att boendeföräldern ska lämna viktiga upplysningar till den andre föräldern; om barnets skolgång, fritidsintressen, personlighet osv., som gör att umgänget med den andre föräldern underlättas, se 4 stycket.Om det inte finns skäl som talar emot, är alltså utgångspunkten i ert fall att din killes barn ska ha rätt till umgänge med sin pappa. Det kan då - givetvis beroende på avstånd och praktiska aspekter från familj till familj - vara lämpligt att begära att umgängesrätten läggs varannan helg. Då behöver barnen inte flytta runt varje vecka, och barnen och killen hinner umgås flera dagar i sträck.Det är i princip alltid bäst om föräldrarna kan komma överens utan att ta domstolen till hjälp. En rättslig process tar tid, kostar pengar och är mentalt krävande för alla parter. Det finns hjälp att få hos kommunen, både med samarbetssamtal och med att upprätta ett skriftligt avtal om umgänget (se FB 6:17a 1 stycket och FB 6:18 1 stycket som hänvisar till socialtjänstlagen.)Om det inte går att komma överens på frivillig väg kan din kille i egenskap av förälder väcka talan vid tingsrätten och genom en rättslig dom fastställa sina barns umgängesrätt med honom, se FB 6:15a 1 stycket.Lycka till framöver!Med Vänliga Hälsningar