Hävande av faderskap

2015-02-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, jag undrar vad jag kan göra.Mamman vägrar att lämna dna på sina barn.Det så att jag tvivlar på att jag är pappa till barnen.jag har haft påssjuka 2 ggr i underlivet.jag är testad och det var 9% förmögenhet att bli pappa v.Mvh Roland.
Benjamin Svensson |Hej och tack för din fråga!Regler om fastställande av faderskap finns i 1 kap. föräldrabalken, som du kan hitta här. Enligt 1 § presumeras en man som är gift med modern vara barnets far. Om modern inte är gift fastställs faderskapet genom att mannen skriftligen bekräftar faderskapet eller genom dom. Socialnämnden ska enligt andra kapitlet utreda vem som är far till barnet, de ska bl.a. verka för att ett DNA test genomförs enligt 6 §. Om det inte fastställts att du är far till barnen och du inte tänker skriftligen bekräfta faderskapet måste modern eller socialtjänsten väcka talan om fastställande av faderskap vid domstol för att du ska betraktas som barnens far. Domstolen kommer då att ta ställning till om du kan vara barnens far.Om du nu juridiskt sett är barnens far har du enligt 3:1 FB rätt att väcka talan om hävande av faderskapet vid domstol.Vänligen,

Byte till förälders efternamn när föräldern har ensam vårdnad

2015-02-25 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag skulle vilja att mitt barn får byta till mitt efternamn o undrar om det är möjligt med dagens eller kommande lag. Barnet bär idag mitt efternamn som mellannamn och har sin biologiska pappas efternamn. Jag har enskild vårdnad o har flytt ifrån relationen med fadern. Det har förekommit våld i relationen. För att på bästa sätt kunna skydda mitt barn skulle jag därför gärna få igenom namnbytet utan att behöva "väcka den björn som sover ". Är det möjligt? Eller sätter lagen stopp för det? Orolig moder
Benjamin Bergström |Hej, och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Svaret på din fråga finns i namnlagen (1982:670) som du hittar här.Enligt 5 § namnlagen kan ett barn byta ut det efternamn som han eller hon fick vid födseln. Byte kan ske till något av föräldrarnas efternamn. Eftersom du har ensam vårdnad krävs dock samtycke från den andre föräldern, vilket framgår av 6 § namnlagen.Samtycke från den andre föräldern behövs dock inte om en domstol finner att ett namnbyte vore förenligt med barnets bästa. Även detta framgår av 6 § namnlagen.Exempel på vad domstolen kan beakta vid bedömningen av om namnbytet är förenligt med barnets bästa är att barnet som utgångspunkt bör ha samma namn som den förälder som han eller hon växer upp med. Å andra sidan kan domstolen även beakta risken för att ett namnbyte skadar förhållandet mellan barnet och den andre föräldern. Denna risk behöver dock inte beaktas om den andre föräldern inte har rätt till umgänge med barnet. Dessutom kan domstolen ta hänsyn till om barnet själv uttrycker att han eller hon vill byta efternamn. Dessa bedömningsgrunder framgår av rättsfallet NJA 1990 s. 565 (i rättsfallet fördes resonemanget kring de ovan nämnda bedömningsgrunderna av hovrätten, men Högsta domstolen instämde i hovrättens bedömning).Domstolen kan även ta hänsyn till att syskon bör ha samma efternamn, se till exempel rättsfallet NJA 1988 s. 146.Jag kan även hänvisa till ett rättsfall från hovrätten som heter RH 2003:6, där man kan läsa lite om hur hovrätten resonerar i frågan (se framför allt hovrättens domskäl längst ner på sidan).Sammanfattningsvis krävs alltså samtycke från barnets biologiska far eller att domstolen gör bedömningen att det vore förenligt med barnets bästa att barnet får byta efternamn. Om domstolen gör en sådan bedömning krävs inte samtycke från barnets biologiska far.Om du väljer att få saken prövad av domstol eller om du behöver mer kvalificerad juridisk rådgivning bör du kontakta en verksam jurist. Vår samarbetspartner Familjens Jurist är specialiserad på familjerättsliga frågor och har kontor över hela landet. Du kan boka tid för juridisk rådgivning med Familjens Jurist här.Jag hoppas att det var svar på din fråga. Om du har fler funderingar är du välkommen att kontakta oss igen! Du kan även ringa oss på 08-533 300 04 (öppet måndag till onsdag 10:00-16:00).Slutligen vill jag önska dig lycka till med ditt ärende.Med vänlig hälsning

Få till ändring i umgänget

2015-02-22 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Om bägge föräldrarna har haft sonen varannan vecka var men plötsligt vill mamman att pappan bara ska ha sonen varannan helg vad gäller? Ska tilläggas att sonen är både skriven och har sin förskola hos sin pappa. Mamman bor i en annan kommun. ( de har gemensam vårdnad) Mvh
David Hedendahl |Hej och tack för din fråga!Föräldrabalken (FB) 6 kap. 15 § stadgar barns umgängesrätt med sina föräldrar. Av bestämmelsen framgår att umgänget är en rätt för barnet, det finns ingen plikt för barnet att umgås och inte heller någon motsvarande absolut rätt för förälderns del.Vill någon förälder få till en ändring i umgänget kan talan väckas om detta i domstol med stöd av FB 6 kap. 15 a §. När rätten gör sin bedömning i umgängesfrågan utgår den alltid från barnets bästa, som är ett övergripande riktvärde i alla frågor om barns vårdnad, boende och umgänge, se FB 6 kap. 2 a §. Därvid ska i takt med stigande ålder och mognad allt större hänsyn tas till barnets egen vilja. Det är osäkert hur stort inflytande sonen har i frågan med tanke på att han är så ung (går i förskola). Men skulle det vara så att han tydligt ger uttryck för att ha en god relation med sin pappa är det högst sannolikt att rätten tar med denna omständighet i sin bedömning. Att förskolan ligger närmare pappan bör även det ha betydelse. Sammantaget kan sägas att en mängd olika faktorer spelar in i bedömningen men utifrån de uppgifter du lämnat får nog det som jag ovan redogjort för anses vägledande.För kännedom kan jag hänvisa till två hovrättsfall som gällt just umgänge med barn, HovR T 4093-12 och HovR T 8505-12.MVH

Kan "stil" spela in i beslut om umgängesrätt?

2015-02-21 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, jag undrar om man kan ta i från en pappa sitt umgänge med barn bara för att han har piercing och även body modification på armar. Mamman vill ta umgänget ifrån honom men även hon har piercing.
Thommy Södergård Åkesson |Hej, och tack för din fråga!Jag antar att det rör sig om en situation där bara mamman har vårdnad över barnet, och då är det ju domstolen som beslutar om rätten till umgänge 6 kap. 15 a § Föräldrabalken (https://lagen.nu/1949:381#K6). Det finns inga detaljerade regler för när man skall tillåta umgänge och när man inte skall göra det, utan den enda egentligen ledpunkten i lagen är att man skall ta hänsyn till barnets bästa (6 kap. 2 a § Föräldrabalken). Kort sagt har man som huvudregel att ett barn skall träffa båda sina föräldrar, och det skall mycket till för att det inte skall tillåtas. Det spelar bland annat roll vad barnet vill (beroende på åldern), vilken relationen mellan barnet och föräldern är och naturligtvis hur lämpligt det är att barnet och föräldern umgås (exempelvis kan det vara olämpligt att ett barn umgås med en förälder som tidigare har misshandlat barnet).Det är inte helt klart vad som kan räknas in, och man tar ju hänsyn till situationens helhet. Det skulle dock vara absurt att vägra umgänge endast på grund av piercing eller liknande. Förälderns utseende eller "stil" kan naturligtvis inte i sig betyda någonting när frågan avgörs. Om det inte finns någon annan anledning att ändra på umgänget, har pappan ingenting att oroa sig för!Hälsningar,

Får en boendeförälder själv välja dagis?

2015-02-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag och min sambo är i en vårdnadstvist. Barnen är 2 år och 8 mån. Vi har hittills bott i pappans lägenhet och äldsta barnet har börjat dagis där nära. Nu har tingsrätten bestämt efter första förhandling att barnen skall bo hos mig (mamma). Jag undrar om jag som boendeförälder kan byta dagis? I samma kommun? Till annan kommun? Vad har man för rättigheter som boendeförälder? Min dotter har varit borta från dagis i snart 3 mån då vi befinner oss i skyddat boende. Vad händer om hon förlorar dagisplatsen vilket hon gör efter 3 mån. Kan jag då lättare byta dagis till närliggande kommun utan pappans tillåtelse?
Caroline Orava |Hej, och tack för din fråga.Om du och pappan har gemensam vårdnad om barnen har ni båda rätt att bestämma i frågor som rör barnens personliga angelägenheter (6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken), t.ex. val av skola för barnen. När det gäller val av dagis är det lite mer oklart vad som egentligen gäller. Boendeföräldern har rätt att ta beslut ensam i frågor som ingår i den dagliga omsorgen, som t.ex. barnets sovtider och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Vissa anser att var barnet ska gå på dagis ingår i den dagliga omsorgen, eftersom det är en viktig del i att få vardagen att fungera för boendeföräldern och barnet. Enligt Justitieombudsmannen ska boendeföräldern i normalfallet kunna besluta ensam om valet av dagis. Undantag kan vara om boendeföräldern vill välja ett dagis som ligger långt från boendekommunen eller ett dagis med t.ex. religiös inriktning. I sådana specialfall krävs båda vårdnadshavarnas godkännande.En dagisplats som inte ligger alltför långt från bostadskommunen och inte har någon särskild inriktning bör du därför själv kunna byta till utan pappans tillåtelse.Hoppas det löser sig för er!Med vänlig hälsning,

Barnets bästa

2015-02-23 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har blivit anklagad för tablettmissbruk villket inte det fanns några bevis för i tingsrätten min fru har begärt skilsmässa o ensam vårdnad det blev delad vårdnad o utredning får träffa barnen 4 t i veckan detta kan inte vara sant att man kan anklaga någon ta barnen o jag som pappa kan inte göra nått anmält till soss utredning nerlagd gjort polisanmälan för förtal ligger hos åklagare i väntan på besked.Min fråga är vad skall jag göra för att få träffa mina barn jag är 51år aldrig anmäld för nått o har ett kanonjobb hur kan en mor som säger att hon inte ha några känslor för mig o jbbar själv på kommunen anklaga o ta barnen
Märta Ahlén |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga! Utgångspunkten vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge är att barnets bästa ska vara avgörande (6 kap. 2 a §, första stycket, Föräldrabalken, FB). Lagparagrafens andra stycke upptar omständigheter som särskilt kan beaktas i den bedömningen (det handlar inte om en uttömmande uppräkning), och det tredje stycket understryker särskilt att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Att barnets bästa ska vara utgångspunkten vid avgöranden av den här typen av frågor – och vid alla åtgärder som rör barn – är en av grundpelarna i FN:s konvention om barnens rättigheter från 1989 (barnkonventionen) samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 24, p.2). Det innebär såväl för svenska offentliga organs; lagstiftarens; myndigheters och domstolars, som för privata sociala välfärdsinstitutioners vidkommande att det inte finns några andra intressen, t.ex. en förälders behov av kontakt med barnet, som kan sättas före barnets bästa – med andra ord kan andra hänsyn beaktas, men det är barnets bästa som i slutändan ska vara bestämmande för beslutet. Barnets bästa är vidare inget statiskt begrepp. Det kräver att en individuell bedömning görs utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, fri från schablonmässighet, för att ringa in vad som verkligen, här och nu, konstituerar barnets bästa. I det konkreta mötet med barnet bör hen följaktligen få komma till tals och bemötas med respekt, och en förståelse för hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar sökas (varvid barnets åsikter skall ges betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad). Därtill handlar det om att analysera vad olika beslutsalternativ skulle få för konsekvenser för barnet, hur det hade påverkat barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling osv. i ett både kortsiktigt och långsiktigt perspektiv.Att det är barnets bästa som i slutändan ska vara bestämmande för beslutet om vårdnad, umgänge eller boende utesluter givetvis inte att detta också råkar vara föräldrarnas/ en förälders vilja (det som är bra för föräldrarna/ en förälder är inte sällan oftast bra för barnet). I det långa loppet kommer ju barnets bästa inte kunna tillgodoses i vardagstillvaron om de krav som detta ställer på föräldrarna helt enkelt inte fungerar praktiskt sett. Principen om barnets bästa utpekar alltså bara vems intressen som alltid ska stå i fokus – barnets åsikter måste dock inte alltid följas eftersom det i sista hand är de vuxna som ska ta ansvar för barnet och sörja för hens behov med de medel och förutsättningar som står dem tillbuds. Detta lite kort om den bedömning som måste göras av berörda aktörer (socialnämnd, domstol osv.) när ett beslut om åtgärder som rör barn ska fattas. Det är sammanfattningsvis fråga om en omfattande utredning där frågan om hur barnets bästa, dess behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran, bäst kan tillgodoses och vilka förutsättningar barnets föräldrar har att i övrigt uppfylla det ansvar och de uppgifter som vilar på en vårdnadshavare. Av betydelse kan också vara de dagliga kontakterna med personer i barnets omgivning, t.ex. – utom föräldrar och släktingar – kamrater, daghemspersonal och lärare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förstå formuleringarna att du "får träffa barnen 4 t i veckan" och att mamman "ta[git] barnen". Har domstolen tagit ställning i umgängesfrågan i samband med avgörandet av äktenskapsskillnaden och vårdnaden eller har umgänget blivit såhär genom att barnens mor självsvåldigt hindrar umgänge mellan dig och dina barn? Det förra är möjligt eftersom, först och främst, en domstol ju får pröva frågor om vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, m.m. i samband med målet om äktenskapsskillnad. Yrkanden i sådana frågor framställs antingen i själva ansökningshandlingen om äktenskapsskillnad eller, om talan redan har väckts, muntligen inför domstolen eller skriftligen utan särskild stämning. På det sättet kan ena maken – eller båda – aktualisera en följdfråga om t.ex. umgänge vars lösning inte påkallats redan i ansökan. Har endast den ena maken väckt talan om äktenskapsskillnad, kan den andra maken på detta enkla sätt antingen aktualisera från början de följdfrågor han önskar få prövade, eller framställa de yrkanden han för sin del finner befogade i en följdfråga som käranden redan aktualiserat i sin ansökan om stämning.Därtill åligger det rätten enligt 6 kap. 19 § att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Därmed ska den innan avgörandet bereda socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar eller, om det behövs ytterligare utredning, uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att verkställa denna. Bestämmelsen är tillämpliga såväl när föräldrarna tvistar om vårdnad, boende eller umgänge som när de är ense i dessa frågor. De gäller även i mål om äktenskapsskillnad, oavsett om föräldrarna begär upplösning av den gemensamma vårdnaden eller inte. Det ankommer här på domstolen att avgöra om det är tillräckligt att socialnämnden bereds tillfälle att lämna upplysningar eller om ytterligare utredning bör införskaffas. I det här fallet har "utredning" skett. Jag blir lite konfunderad här; normalt sett när en utredning görs ska du under utredningstiden beredas tillfälle att ta del av alla uppgifter som gäller dig och ditt barns förhållanden och när utredningen är färdigställd få läsa igenom den och komma med synpunkter innan den sänds in till rätten. Normalt sett är alltså en umgängesutredning en involverande process och eftersom du verkar ha blivit helt överkörd här vill jag på den grunden anta att umgängesfrågan lämnats därhän i äktenskapskillnadsprocessen. Jag har dock svårt att föreställa mig att mamman inte framställt yrkanden om detta i samband med att hon begärde skilsmässa och enskild vårdnad, men kanske avsåg ni just där och då att ni själva skulle komma överens om det.I vilket fall som helst gäller enligt 6 kap. 15 a § första stycket FB att en domstol – på talan av en förälder som vill få umgänget med sitt barn reglerat och som barnet inte bor tillsammans med (det får inte heller vara fråga om växelvis boende) – inom ramen för en umgängestvist kan besluta om att umgänge mellan barnet och den föräldern (se t.ex. fallet RH 2006:10). Regeln gäller även för det fall föräldrarna har gemensam vårdnad; efter 1998 års ändringar av föräldrabalken krävs det inte längre att den gemensamma vårdnaden om ett barn upplöses för att en domstol skall kunna förordna om umgänge. Sådan talan får också föras får av socialnämnden och markerar att när ett vårdnadsmål har avgjorts är socialnämnden skyldig att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som då kan finnas, se 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453); det är alltså av central betydelse att nämnden inte tar sin hand från ett vårdnadsärende bara därför att frågan om vårdnaden har avgjorts.Det är svårt för mig att utan närmare omständigheter sia om vilken utgång som en sådan umgängestvist hade fått; jag kan bara ge några hållpunkter. Av 6 kap. 15 § FB följer att barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan härvid ske på olika sätt, genom personlig kontakt eller, t.ex. telefonsamtal. Vad som avses med barnets rätt är att, precis som redogjordes för ovan om "barnets bästa", umgänget i första hand är till för barnet samt att det är barnets intressen och behov som skall vara avgörande. Det finns alltså ingen plikt för barnet att umgås med föräldern, inte heller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnet utan innehållet i den rätt till umgänge som barnet skall ha bestäms med hänsyn till barnets bästa.Det ska i samband med detta sägas att om det här handlar om ett fall där barnens mamma självsvåldigt hindrar umgänge mellan dig och dina barn kan detta klassas som s.k. umgängessabotage vilket inverkar negativt på bedömningen av förälderns förmåga att tillgodose barnets intressen. Barnets föräldrar har som utgångspunkt ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Det antas nämligen, som startpunkt, att det är viktigt att barnet har kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det behöver naturligtvis inte vara så och att en förälder motsätter sig visst umgänge blir alltså att bedöma efter de specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Sammanfattningsvis gäller också här att även om utgångspunkten är att ett barn främjas av en nära och god kontakt med bägge föräldrar, ligger tyngdpunkten på just huruvida den är "god" eller ej. Det är inte alltid bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med, ibland kan det rentav vara att föredra att inget umgänge alls äger rum eller först vid en mogen ålder. Avslutningsvis: detta är en oerhört svår fråga att besvara utifrån de knappa omständigheter som angivits. Du får plocka lite från informationen ovan och hämta ledning av det som "passar in" på dina specifika förhållanden. Jag har i mitt svar fokuserat på beståndsdelarna i den bedömning som görs i dessa (svåra) frågor om åtgärder som rör barn av berörda aktörer, antingen för att du ska få närmare förståelse för hur vilka hänsynstaganden t.ex. domstolen gjort här, eller för att du ska få viss inspiration till argumentation om du menar att väcka talan i umgängesfrågan. Jag önskar dig lycka till och välkommen att återkomma till mig om du har följdfrågor eller behöver förmedlas ett juridiskt ombud som kan tillvarata dina intressen i umgängesfrågan. Vänligen,

Vad menas med "sportlovsveckan" i umgängesbeslut?

2015-02-21 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Min sambo har umgängesrätt med sin dotter på 8 år, vartannan helg, vartannat jullov, halva sommarlovet och sportlovsveckan. I domstols beslutet framgår ej vad som räknas som lov. Frågan är: har min sambo umgängesrätt endast Måndag - fredag, eller måndag - söndag under vecka 9, som är lov - veckan? Tacksam vid snabbt svar. Mvh Nathalie
Thommy Södergård Åkesson |Hej och tack för din fråga!Det är vanligt i den här typen av beslut, som innehåller många "punkter", att det inte förklaras särskilt tydligt vad varje punkt betyder. Min tolkning är dock att om begreppet "sportlovsveckan" används i beslutet, handlar det om hela veckan (måndag-söndag). Uttrycket kan ju jämföras med "sportlovet", vilket man förmodligen skulle kunna tolka som måndag-fredag. Det är vanligt i sådana här beslut att man tar med hela veckan just när det gäller sport- och påsklov, och står det ingenting annat i beslutet måste det vara måndag-söndag som gäller.Hoppas att svaret är till hjälp även om det kommer i sista stund!Hälsningar,

Resekostnader för barn

2015-02-19 i Barnrätt
FRÅGA |Jag har en fråga angående gemensam vårdnad. Vilka regler gäller om jag har flyttat 9,8mil ifrån? Är det jag som ska stå för kostnaden både lämning och hämtning? Vår dotter bor hos mig hel tid men träffar sin pappa varannan helg. Mvh
Katarina Andersson |Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga. Om ett barn enbart bor med den ena föräldern, ska denna förälder ta del i kostnaderna för de resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern, Detta ska ske i skälig omfattning (6 kap. 15 b § föräldrabalken). Vid fördelning av barnets resekostnader är utgångspunkten föräldrarnas ekonomiska förmåga. Dock är det primärt den föräldern som barnet inte bor hos som ska svara för kostnaderna. Den föräldern som barnet bor hos, ska i skälig omfattning bidra till kostnaderna. Föräldern som inte har den ekonomiska förmågan att bekosta resorna, ska inte heller vara skyldig att stå för dessa resor. Andra omständigheter som är av relevans är om ena föräldern utan någon godtagbar anledning flyttat långt bort. I ett sådant skede, kan det bli så att denna föräldern får stå för en större del av resekostnaderna. Ett exempel på en godtagbar anledning för flytt långt bort, är att föräldern fått ett arbete på den nya orten. Sålunda medför detta att utgångsläget att det är pappan som ska betala för resorna. Detta gäller under förutsättningen att han kan betala. Om du flyttat långt bort utan godtagbar anledning, kan det finnas ett giltigt skäl för dig att behöva stå för en del av resekostnaderna. Vänliga hälsningar,