Anonym anmälan enligt SoL 14:1c §

2015-03-30 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Inom ett år nu så har jag blivit anmäld till det sociala 2 gånger av en anonym anmälare.Bla så anklagar dom mig att jag super mig redlöst i soffan framför mina barn, skriker och skäller mycket till mina barn och är ute och super hela tiden, och att mina flickor inte trivs hemma hos mig,(har delad vårdnad)Har varit på dessa möten jag blivit kallad till, med mina barn, mitt ex, min nuvarande sambo och ingen av dom håller med anmälaren om att detta stämmer.Ärendet har blivit nerlagt båda gångerna.Jag är trött på att bli anklagad på falska själ och jag är orolig varje dag när det ska komma en kallelse i brevlådan igen, jag vill inte leva mitt liv så. såklart finns det ingen sanning i anklagelserna mot mig, känns lite som det är ett personangrepp mot MIG!Jag är inte orolig för att det ska bli något av dessa anklagelser för jag har absolut inget att dölja, men jag är trött på att bli anklagad och springa på möten, jag måste få ett stopp på det här men jag vet inte hur! Socialsekreteraren rekommenderade en polisanmälan, men vad innebär det? Vad kan dom göra? Mina barn blir indragana i något helt obegripligt och skapar onödig oro hos dom.Vad kan jag göra för att få ett stopp och kan man få tag i den anonyma anmälaren, vi bor i en väldigt liten kommun och alla känner alla, vet inte vem man kan lita på heller.Men en anmälan är på gång iaf hur det nu kan hjälpa oss vet jag inte.//jennie
Elin Gustafsson |Hej och tack för din fråga! De anmälningar som kommit in angående dig och dina barns förhållanden har gjorts enligt Socialtjänstlagen 14 kap. 1c§. I denna paragraf stadgas att var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Sen har socialnämnden en skyldighet att genast utreda alla inkomna anmälningar som kan föranleda åtgärd av nämnden, detta enligt Socialtjänstlagen 11 kap. 1§. De har alltså alltid skyldighet att utreda en anonym anmälan som kommer in för att kunna utesluta att något missförhållande för barnen föreligger. I detta fall har det uppenbarligen inte funnits grund för åtgärd eftersom utredningarna lagts ner. Den polisanmälan som socialsekreteraren menar kan göras skulle i så fall kunna gälla exempelvis förtal enligt Brottsbalken 5 kap. 1 § som stadgar att den som utpekar någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, kan dömas för förtal. Polisen kan då eventuellt utreda om detta skett.Har du som part rätt att få ta del av uppgifter om vem anmälaren är? Om anmälaren var anonym när hen gjorde sin anmälan till socialtjänsten, vet inte heller socialtjänsten dennes identitet. Och de får inte heller (utom i nödsituationer) efterforska identiteten, enligt JO's beslut 2010/11 s.318, som jag baserar det fortsatta svaret på: Om däremot den som anmäler uppger sitt namn ska namnet antecknas, vilket följer av 11 kap. 5§ Socialtjänstlagen. Om anmälaren sedan begär att få vara anonym i förhållande till den anmälde (dvs. dig), får frågan om sekretesskydd för anmälaren prövas enligt Offentlighet och sekretesslagen. Förutsättningarna för att kunna hemlighålla uppgifter för den som anmälan gäller regleras i 26 kap. 5§ Socialtjänstlagen. Inte bara uppgifter om vem som gjort anmälan eller lämnat utsagan omfattas av bestämmelsen utan också själva innehållet, om det kan avslöja vem som har gjort anmälan.Det är inte anmälaren eller uppgiftslämnaren som bestämmer om sekretess ska gälla sedan han eller hon väl framträtt med namn. Även om anmälaren begär att få vara anonym är det myndigheten som ska pröva frågan om sekretesskydd, och besluta om detta då uppgifterna begärs ut. Huvudregeln är här enligt 26 kap. 5§ Socialtjänstlagen att offentlighet gäller, vilket betyder att om socialtjänsten har fått uppgift om anmälarens namn kan du kräva att få ta del av detta på grund av din ställning som part i ärendet. Uppgiften om vem anmälaren är, om det är känt, en del av aktmaterialet i utredningen och du har i egenskap av part rätt att få ta del av detta enligt Förvaltningslagen 16-17§§. Observera dock att "Syftet med lagstiftningen är att skydda de barn och ungdomar som behöver socialnämndens skydd. Att enstaka anmälningar som görs anonymt görs i syfte att trakassera någon, bör inte få leda till att socialnämnden ges möjlighet att forska efter anmälarens identitet och att möjligheten för allmänheten att göra anonyma anmälningar inskränks. Man får med hänsyn till det överordnade syftet med lagstiftningen, dvs. skyddet för barn och unga, således acceptera att en anmälan i något enstaka fall kan leda till en utredning som opåkallat kränker den personliga integriteten." (JO 2010/11 s.318)Mvh,

Umgängesrätt med barn

2015-03-26 i Barnrätt
FRÅGA |om man som farföräldrar hindras att träffa eller ha kontakt med sitt barnbarn vart vänder man sig då? Mamman till barnet har flyttat 50 mil bort och flyttat in hos morfadern till barnet Är det lämpligt att en 11-åring mer el mindre hålls hos sin mamma och morfar, ingen kontakt med barnets pappa eller farföräldrar pga mammans kontrollbehov tycker så synd om flickan men känner att vi är maktlösa mamman har ingen telefon ej heller flickan som blir 12 år i höst
Viktor Wihlstrand |Hej och tack för din fråga!Det framgår inte av frågan huruvida föräldrarna har gemensam vårdnad eller om modern är ensam vårdnadshavare. Oavsett hur vårdnadssituationen ser ut så har fadern umgängesrätt med barnet. Jag förutsätter i mitt svar att även fadern vill bedriva umgänge med barnet.Frågor om vårdnad, boende och umgänge regleras i Föräldrabalken (FB) 6 kap.Alla beslut om ett barns vårdnad och umgänge ska tas med hänsyn till barnets bästa enligt FB 6 kap. 2a§, vilket bland annat innebär att barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar ska beaktas vid bedömningen.Enligt FB 6 kap. 15§ har barnet rätt till umgänge med den förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom att de träffar varandra eller har annan kontakt. Föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets behov av umgänge med föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Enligt FB 6 kap. 15a§ får rätten besluta (antingen på talan av föräldern som vill umgås med sitt barn eller av socialnämnden) om umgänge mellan barnet och föräldern. På talan av socialnämnden får rätten även besluta om umgänge med till exempel farföräldrar. Om båda föräldrarna är vårdnadshavare får de även avtala om umgänget, och detta avtal kan sedan godkännas av socialnämnden på den ort där barnet är folkbokfört (FB 6 kap. 17a§). Enligt FB 6 kap. 17§ tas frågor om umgänge upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist, vilket innebär den ort där barnet stadigvarande bor. Att ta saken till rätta är inte den enda lösningen på problemet, och förmodligen inte heller den smidigaste. Enligt FB 6 kap. 18§ kan föräldrarna genom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i umgängesfrågan i enlighet med Socialtjänstlagen (SoL) 5 kap. 3§. Rätten kan även uppdra åt socialnämnden att anordna samarbetssamtal. Enligt FB 6 kap. 18a§ får rätten även uppdra åt en medlare att få föräldrarna att nå en samförståndslösning. Sammanfattningsvis har alltså den förälder som ett barn inte bor tillsammans med, och ibland även vissa andra som står barnet nära (såsom mor- och farföräldrar) umgängesrätt med barnet.Mitt tips till dig är att ta kontakt med socialnämnden, gärna tillsammans med fadern till barnet, för att där få vidare information om hur ni bör gå tillväga i umgängesfrågan.

Barns rätt att själv bestämma boende

2015-03-16 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, jag är en tjej som är 15 år ( fyller 16 ). Mina föräldrar är skilda sen ca fyra år tillbaka och mamma har den mesta vårdnaden av mig. Hon har mig hela veckorna och varannan helg. Jag vill vara hos min pappa mer, då jag och min mamma inte riktigt går ihop, vi bråkar ganska mycket och hon kan börja skrika på mig helt utan anledning. Hon säger att jag inte får det då min pappa jobbar kvällar, dvs från ca 15:00 till 00:00, men han jobbar en bit ifrån hemmet så han åker vid 13:00, och kommer hem vid ca 01:00. Min mamma har tidigare varit utbränd och slagit mig ett antal gånger. Hon kontaktade då socialen själv, men dom valde att inte göra något åt det. Jag vet inte vad jag ska göra då jag inte riktigt vet mina rättigheter i det hela. Jag vet att man om man är över tolv år ska få välja själv, men om jag säger det till min mamma så säger hon bara att det inte funkar så när pappa jobbar som han gör.. Men är det så? Känns som om det vore bättre att bo hos min pappa som inte är hemma, men ändå finns där, än hos min mamma som är hemma, men inte riktigt finns där för mig.Hoppas att ni har förstått problemet och ev kan hjälpa mig.. Tack på förhand.
Caisa Carlsson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.Precis som du skriver så börjar man efter det att ett barn har fyllt 12 år ta mer hänsyn till barnets vilja i frågor om boende etc. Dock innebär inte det att man som barn har rätt att bestämma helt och hållet själv från det att man har fyllt 12 år, det är fortfarande vårdnadshavarna (dina föräldrar) som gemensamt ska bestämma i frågor som rör dig om de har gemensam vårdnad. Om föräldrarna inte kan komma överens så är det rätten som kommer att avgöra frågan, och en fråga som denna ska alltid avgöras med utgångspunkt i barnets bästa. Eftersom att du är så pass gammal som du är så kommer din vilja att spela in men det görs en helhetsbedömning och din fars arbetstider är något som visserligen kan tala för att det är bättre att du bor hos din mor, men det är inte en omständighet som självständigt omöjliggör att du ska bo mer hos din far.

Hävande av faderskap

2015-02-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, jag undrar vad jag kan göra.Mamman vägrar att lämna dna på sina barn.Det så att jag tvivlar på att jag är pappa till barnen.jag har haft påssjuka 2 ggr i underlivet.jag är testad och det var 9% förmögenhet att bli pappa v.Mvh Roland.
Benjamin Svensson |Hej och tack för din fråga!Regler om fastställande av faderskap finns i 1 kap. föräldrabalken, som du kan hitta här. Enligt 1 § presumeras en man som är gift med modern vara barnets far. Om modern inte är gift fastställs faderskapet genom att mannen skriftligen bekräftar faderskapet eller genom dom. Socialnämnden ska enligt andra kapitlet utreda vem som är far till barnet, de ska bl.a. verka för att ett DNA test genomförs enligt 6 §. Om det inte fastställts att du är far till barnen och du inte tänker skriftligen bekräfta faderskapet måste modern eller socialtjänsten väcka talan om fastställande av faderskap vid domstol för att du ska betraktas som barnens far. Domstolen kommer då att ta ställning till om du kan vara barnens far.Om du nu juridiskt sett är barnens far har du enligt 3:1 FB rätt att väcka talan om hävande av faderskapet vid domstol.Vänligen,

Resekostnader för barns umgänge med förälder

2015-03-27 i Barnrätt
FRÅGA |Hej,Jag och min man har båda barn från tidigare förhållanden och dessa bor hos oss på heltid med umgänge med den andre föräldern lite grand som det passar dessa föräldrar. Vi har alltså inget schema utan barnen och de andra föräldrarna kommer överens om när det passar. Den ena föräldern (A) valde att flytta till Norge pga kärlek. Nu är A dock skriven och boende i Sverige igen på en ort ca 10 mil från oss. Vi har delat på kostnaderna för barnen att åka dit och när A bodde i Norge delade vi på dessa resor. A vill att vi ska dela på resorna till Norge som görs med jämna mellanrum utöver resorna till A:s boendestad. Är vi skyldiga att betala delar av dessa resor? Jag har förstått det som att vi som boendeföräldrar har skyldighet att bidra till umgängesresor men just desa resor vet jag inte om de ska tolkas som umgängesresor.Tacksam för svar.
Viktor Wihlstrand |Hej och tack för din fråga!Enligt Föräldrabalken (FB) 6 kap. 15b§ ska föräldern som barnet bor hos (boendeföräldern) ta del i kostnader för resor som föranleds av barnets behov av umgänge med den andra föräldern. Hur stor del i kostnaderna som boendeföräldern ska stå för beror på vad som är skäligt med hänsyn till föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Det är resorna som behövs för att barnet ska kunna bedriva umgänge med den andre föräldern som åsyftas i paragrafen. Kostnader för umgänget i sig (såsom mat, semesterresor och andra aktiviteter) omfattas inte av bestämmelsen. Alltså behöver boendeföräldern i normalfallet inte betala delar av kostnaderna för resorna till Norge (där den andre föräldern alltså inte längre bor). Vad gäller resekostnader för umgänge så är det i första hand den förälder som barnet ska umgås med som ska stå för dessa. Det kan dock finnas anledning att reglera kostnadsansvaret, så att även boendeföräldern bidrar. I allmänhet bör boendeföräldern vara skyldig att ta del i resekostnaderna när avståndet mellan bostadsorterna är relativt stort; en riktpunkt kan vara att avståndet överstiger tio mil (enligt SOU 1995:26 s. 522).

Förmyndares förvaltning av tillgångar och särskild förvaltning

2015-03-25 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag är sambo och vi har endast gemensamma barn. Dessa är omyndiga. Jag vet att det är barnen som skulle ärva mig om jag skulle avlida. Sambon har tillgångar för minst 2 basbellopp. Jag har hört att man ibland kan ge förvaltare/ god man åt barnen att sköta deras arv. - Kan jag med testamente bestämma att den goda manen / förvaltaren skall vara min sambo som också är deras pappa? Kommer myndigheter i så fall att göra enligt mina önskemål? (Han är inte dömd för något brott, och lever under ordnade förhållanden.)- Hur fria händer har sambon i så fall när det gäller att ta hand om barnens arv?
Henrik Persson | Hej! Tack för din fråga!Jag förutsätter att du och din sambo är gemensamma vårdnadshavare till era barn. Detta innebär att ni även är barnens förmyndare (10 kap. 2 § föräldrabalken, FB). Om du skulle avlida blir din sambo, d.v.s. barnens pappa, ensam förmyndare. Av 12 kap. 1 § första stycket FB framgår det att det är förmyndaren som ska förvalta den omyndiges tillgångar och företräda den omyndige i angelägenheter som rör tillgångarna. Det institut du talar om kallas "särskild förvaltning" och framgår av 12 kap. 1 § andra stycket FB, där det står att förmyndarens förvaltning av den omyndiges tillgångar inte gäller i fråga om tillgångar som den omyndige har förvärvat genom testamente med villkor att egendomen skall stå under förvaltning av någon annan än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren, och med angivande av vem som skall utöva förvaltningen.Eftersom din sambo, d.v.s. barnens pappa, troligtvis är barnens förmyndare så kommer han enligt 12 kap. 1 § första stycket FB att "sköta" barnens arv och det krävs inte att ett testamente med villkor om "särskild förvaltning" upprättas för att detta ska gälla. "Särskild förvaltning" gäller endast för situationer då man vill att någon annan än förmyndaren ska förvalta den omyndigas tillgångar. Med vänliga hälsningar,

Krävs samtycke vid flytt?

2015-03-07 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag undrade om den ena föräldern som inte har vårdnaden om barnen kan flytta själv eller med någon annan utomlands utan mitt samtycke? Då jag anser att barnen behöver honom i sina liv. Barnen är minderåriga länge till.Mvh
Gabriella Lundqvist |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. I ditt fall verkar du ha ensam vårdnad om barnet. Då kan barnet ha rätt till umgänge enligt 6 kap. 15 § föräldrabalken se https://lagen.nu/1949:381. Lagen är utformad så att det är barnets rätt och inte förälderns rätt till umgänge. Dock kan formuleringen vara lite missvisande. I praktiken innebär detta att denna förälder bl.a. kan väcka talan om umgängesrätt. Har man dömt ut till umgängesrätt kan man i princip tvinga barnet att träffa denna förälder, domen är s k verkställbar. Omvänt kan man aldrig tvinga en förälder att träffa sitt barn. Detta innebär att han kan flytta utomlands utan ditt samtycke.

Får en boendeförälder själv välja dagis?

2015-02-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag och min sambo är i en vårdnadstvist. Barnen är 2 år och 8 mån. Vi har hittills bott i pappans lägenhet och äldsta barnet har börjat dagis där nära. Nu har tingsrätten bestämt efter första förhandling att barnen skall bo hos mig (mamma). Jag undrar om jag som boendeförälder kan byta dagis? I samma kommun? Till annan kommun? Vad har man för rättigheter som boendeförälder? Min dotter har varit borta från dagis i snart 3 mån då vi befinner oss i skyddat boende. Vad händer om hon förlorar dagisplatsen vilket hon gör efter 3 mån. Kan jag då lättare byta dagis till närliggande kommun utan pappans tillåtelse?
Caroline Orava |Hej, och tack för din fråga.Om du och pappan har gemensam vårdnad om barnen har ni båda rätt att bestämma i frågor som rör barnens personliga angelägenheter (6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken), t.ex. val av skola för barnen. När det gäller val av dagis är det lite mer oklart vad som egentligen gäller. Boendeföräldern har rätt att ta beslut ensam i frågor som ingår i den dagliga omsorgen, som t.ex. barnets sovtider och hur barnet ska tillbringa sin fritid. Vissa anser att var barnet ska gå på dagis ingår i den dagliga omsorgen, eftersom det är en viktig del i att få vardagen att fungera för boendeföräldern och barnet. Enligt Justitieombudsmannen ska boendeföräldern i normalfallet kunna besluta ensam om valet av dagis. Undantag kan vara om boendeföräldern vill välja ett dagis som ligger långt från boendekommunen eller ett dagis med t.ex. religiös inriktning. I sådana specialfall krävs båda vårdnadshavarnas godkännande.En dagisplats som inte ligger alltför långt från bostadskommunen och inte har någon särskild inriktning bör du därför själv kunna byta till utan pappans tillåtelse.Hoppas det löser sig för er!Med vänlig hälsning,