Flytta som minderårig utan vårdnadshavares samtycke

2015-05-25 i Barnrätt
FRÅGA |Får en 17 åring flytta utan föräldrars /vårdnadshavares samtycke och får en utomstående erbjuda boende utan föräldrars /vårdnadshavares medgivande?
Martin Persson |Tack för din fråga.Ur 6 kapitlet 13 § i föräldrabalken (i samläsning med 6 kapitlet 11 §) kan man utläsa att för den som är minderårig är det vårdnadshavarnas rätt och skyldighet att bestämma över dennes personliga angelägenheter. Var man ska vara bosatt är en typisk sådan angelägenhet som du alltså som minderårig inte själv får råda över utan samtycke från vårdnadshavarna.Vidare får man som minderårig inte heller ingå avtal eller råda över sin egendom utan samtycke från förmyndarna, vilket framgår ur 9 kapitlet 1 § föräldrabalken.Vänligen,

Umgängesrätt när en förälder varken är eller har varit gift

2015-05-24 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Jag undrar lite om umgänge med min dotter jag har med min nuvarande flickvän.vi har haft det väldigt jobbigt i vår relation och vi har gjort slut några gånger, och då har hon sakt att jag ska komma till henne för att umgås med dottern och det var 4 timmar per vecka i hennes hem. Och jag har funnits närvarande sen hon föddes och dottern vet vem jag är och så. Hon är idag 17 månader. Hon säger även att hon hade familjerätten på sin sida och att det var rekomendationer från dom att börja så med umgänge. Vi bor inte ihop och jag har börjat känna att jag har fått nog i vår relation. Kan hon verkligen bestämma umgänget själv och vart jag ska vara med våran dotter?
Fredrik Mattsson |Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga!Svaret på frågan är beroende av vissa faktorer som du inte har uppgett. Resonemanget kommer därför att bli något hypotetiskt.När ett barn föds av en person som inte är gift får modern automatiskt vårdnaden, medan barnets far kan bli rättsligt erkänd som fader endast om en faderskapsbekräftelse upprättas enligt 1 kap 4 § föräldrabalken eller om ett domstolsavgörande fastslår faderskapet i enlighet med 1 kap. 5 § samma lag. Såväl vårdnad över barnet som umgängesrätt är beroende av att fadern har blivit rättsligt erkänd som fader. Om föräldrarna inte är gifta får modern per automatik vårdnaden över barnet, 6 kap. 3 § föräldrabalken. Fadern kan få vårdnaden tillsammans med modern (gemensam vårdnad) enligt 6 kap. 4 § samma lag, om föräldrarna gemensamt ansöker om detta hos en tingsrätt. Det är även möjligt för fadern att på egen hand ansöka om att få egen vårdnad eller att vårdnaden ska vara gemensam (se 6 kap. 4 § samma lag).Oavsett om en förälder har eller inte har vårdnad om barnet, har barnet rätt att få tillbringa tid med båda föräldrarna (umgängesrätt, 6 kap. 15 § föräldrabalken). En förälder som inte bor hos barnet har alltså ingen rätt att träffa barnet, om barnet vägrar att träffa den föräldern. Hur mycket tid som respektive förälder ska få tillbringa med barnet och var det ska ske, ska göras upp av föräldrarna gemensamt. Om detta inte är möjligt kan en förälder vid en domstol yrka på att t.ex. få tillbringa varannan helg med barnet hemma hos sig (se 6 kap. 15 a §). Domstolen ska sedan fatta beslut utifrån vad som är bäst för barnet. Om du är rättslig fader till barnet och en domstol inte har beslutat att du inte får träffa barnet, ska ni alltså gemensamt göra upp om när och var du ska få träffa ditt barn. Din flickvän har alltså ingen rätt att på egen hand bestämma dessa saker.Som jag har nämnt ovan finns möjlighet att gå till domstol om ni inte kan komma överens.Hoppas du fick svar på din fråga.Vänligen,

Äganderätt för underårig

2015-04-28 i Barnrätt
FRÅGA |Hej får min 15års dotter skriva sig som ägare på en villa?
Angelica Ahlström |Hej!Tack för att du vänder dig till lawline med din fråga.Eftersom att din dotter är 15 år räknas hon som underårig enligt föräldrabalken, (https://lagen.nu/1949:381#K9P1S1). Att vara underårig innebär att man inte har någon rättshandlingsförmåga och alltså inte kan åta sig förbindelser. Huvudregeln är alltså att en person under 18 år inte kan ingå avtal med bindande verkan, t.ex köp. Det finns undantag från denna huvudregel, bl.a. om den underårige är över 16 år och avtalet avser pengar som han eller hon själv har förvärvat genom eget arbete (se https://lagen.nu/1949:381#K9P3S1 ) eller om den underårige mottagit egendom genom gåva, testamente m.m. med förordnande om att personen själv ska få råda över egendomen (se https://lagen.nu/1949:381#K9P4S1 ). Om inget undantag är tillämpligt är det istället den underåriges förmyndare, vilket oftast är detsamma som dennes föräldrar, som företräder den underårige,12:1 och 10:2 FB.I din fråga framkommer det inte på vilket sätt din dotter ska få äganderätten över fastigheten. Men en annan paragraf som bör uppmärksammas i detta fall är 13:10 FB, som kräver samtycke från överförmyndaren om en förälder för den omyndiges räkning genom köp, byte eller gåva förvärvar fast egendom.Hoppas att du fick svar på din fråga!

Samarbetssvårigheter och ensam vårdnad av barn

2015-04-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Varit separerad i 4 år, har en son på 5,5 år som vi har gemensam vårdnad om. Sonen har kvar folkbokföringen i ursprungsbostaden hos pappan. Sedan separationen har pappan vägrat alla former av kommunikation och samarbete. Han pratar konstant illa om mig till sonen, drar in sonen i konflikten och använder honom som en "bricka i spelet", sonen nekas all kontakt med mig och mina släktingar pappavecka, vilka långtgående konsekvenser kan detta få för min sons psykiska mående? Vilka paragrafer i föräldrabalken bryter pappan mot med sitt agerande? Pappan skickade in papper ang val av skola till kommunen utan min underskrift, "folkbokföringsskolan", jag bor på andra sidan stan, ska inte hänsyn för barnets bästa tas vid val av skola? Vilka skyldigheter har kommunen när föräldrarna inte kommer överens? Vi har ett domstolsbeslut om växelvis boende samt växelvis högtider/lov, detta mot pappans vilja. Kan jag få ensam vårdnad pga pappans ovilja till kommunikation och samarbete?
Michelle Brodin |Vid gemensam vårdnad av barn gäller enligt 6 kap. 13 § FB som i sin tur hänvisar till 6 kap. 11§ FB att föräldrar gemensamt skall besluta om viktiga frågor som rör barnen. Ni som föräldrar har både en rätt och en skyldighet att bestämma om frågor som rör barnens personliga angelägenheter. Med detta sagt är det alltså inte ok att enbart en föräldrar fattar ett så pass stort beslut som val av skola. Eftersom er son står under er gemensamma vårdnad så måste du om du vill ha ändring i vårdnaden väcka talan i frågan genom stämning i domstol, vilket framgår av 6 kap. 5 § 3 st. FB och 6 kap. 17 § 1 och 2 st. FB . Domstolen beslutar då om vårdnaden ska fortsätta vara gemensam eller om du ska få enskild vårdnad. Det åligger då rätten en skyldighet att utreda omständigheterna i fallet, bland annat innebär detta att socialnämden ska ges tillfälle att lämna upplysningar, se 6 kap. 19 § 1 och 2 st. FB. När frågan om vårdnaden bestäms så är barnets bästa avgörande, se 6 kap. 2a § FB. Det innebär att rätten bland annat särskilt fäster sin uppmärksamhet på barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna 6 kap. 2a§ 2 st. p.2 FB. I fråga om vårdnaden ska tillfalla den ene eller andra så tar rätten hänsyn till föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor om ert barn, se 6 kap. 5§ 2 st. FB. Om ni som föräldrar omöjligen kan komma överens i sådana frågor så talar det för att vårdnaden inte ska vara gemensam. Dock görs alltid en helhetsbedömning i det enskilda fallet.Eftersom barnets bästa är avgörande för beslutet så tas dock hänsyn till barnets vilja med hänseende till dess ålder och mognad 6 kap. 2a§ 3 st. FB. Eftersom din son är endast 5,5 år gammal så har hennes inställning dock ingen större betydelse utan det läggs mer vikt på vad omständigheterna runt om talar för. Vill du ha ytterligare råd och hjälp, bland annat om hur du går till väga för att göra en stämningsansökan rekommenderar jag dig att kontakta en familjejurist, förslagsvis Familjens Jurist. Vänliga Hälsningar,

Vårdnad och barnets bästa

2015-05-24 i Barnrätt
FRÅGA |Min fd man och jag har varit skilda i snart 5 år och våra barn 9 och 12 år bor var annan v hos mig. Jag är omgift och har 2 nya barn. Min fd och jag kommer inte överens. Han har halva barnbidraget och båda barnen är skrivna hos honom. Allt ska delas lika enligt honom. Jag skulle då vilja ha ett barn skrivit hos mig för att det ska vara rättvist men det får jag inte enl honom. Jag har varit i kontakt med kommunens skolchef som bekräftar att barnen får gå kvar på skolan fast att de/ en skulle vara skriven hos mig. När de är hos honom har den minsta blivit utsatt för tvingad fysisk närhet som socialens utredning kallar det och de träffar ofta den man som gjort honom så illa. Utredningen ledde ingen vart och allt som oftast är allt mitt fel eller påhitt enl pappan. Deras pappa gör stora skillnader på dem och ofta kramar han bara den minsta och struntar i den stora pojken. Pappan blir ofta arg och skäller/ skriker så de blir rädda. Säger jag något till honom är det bara en missuppfattning och han kan aldrig se att det är ett problem. Allt som händer beskylls jag för. Jag mår inget vidare när barnen ska till honom och han kommer aldrig att gå med på något jag ber om som Tex ensam vårdnad, samtal eller att de är lite mindre hos honom. Hur ska jag gå tillväga för att jag ska få ha mina barn mer? Allt ska göras som han vill och jag har bara fel. Trött på att framstå som en dålig mamma och han den bästa när det i själva verket är tvärtom.
Michelle Brodin |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Eftersom era barn står under er gemensamma vårdnad så måste du om du vill ha ändring i vårdnaden väcka talan i frågan genom stämning i domstol, vilket framgår av 6 kap. 5 § 3 st. FB och 6 kap. 17 § 1 och 2 st. FB . Domstolen beslutar då om vårdnaden ska fortsätta vara gemensam eller om du ska få ensam vårdnad. Det åligger då rätten en skyldighet att utreda omständigheterna i fallet, bland annat innebär detta att socialnämden ska ges tillfälle att lämna upplysningar, se 6 kap. 19 § 1 och 2 st. FB. Barnets bästa är alltid avgörande, se 6 kap. 2a § FB. Barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är viktigt att beakta i bedömningen, 6 kap. 2a§ 2 st. p.2 FB . I bedömningen tas också hänsyn till föräldrarnas förmåga att samarbeta i frågor om era barn, se 6 kap. 5§ 2 st. FB. Om ni som föräldrar omöjligen kan komma överens i sådana frågor så talar det för att vårdnaden inte ska vara gemensam. Dock görs alltid en helhetsbedömning i det enskilda fallet.Eftersom barnets bästa är avgörande för beslutet så tas dock hänsyn till barnets vilja med hänseende till dess ålder och mognad 6 kap. 2a§ 3 st. FB. Riktlinjen för när man ska lägga vikt vid barnets vilja är vid ca tolv år, såvida det inte har blivit starkt påverkat av t.ex. en förälder. Det kan dock tas stor hänsyn även till ett yngre barn om denna visar på en hög mognadsgrad, samtidigt som det kan tas mindre hänsyn till ett äldre barn om detta inte upplevs vara moget. Tolv år är endast en riktlinje som har satts upp, och det ska givetvis göras en bedömning i varje enskilt fall. Barnets vilja är dock inte avgörande utan som sagt är det barnets bästa som ska vara ledande.Ett mindre ingripande alternativ kan vara att försöka lösa problemen via samarbetssamtal. Som en del av kommunernas socialtjänst erbjuds rådgivning och samarbetssamtal till föräldrar med samarbetssvårigheter. Samarbetssamtal är frivilliga och kan ges under förutsättning att bägge föräldrarna efterfrågar sådant. Om ni som föräldrarna kommer fram till lösningar i dessa samtal kan avtal skrivas och, efter socialnämndens godkännande, få samma verkan som en dom får vid ett domstolsavgörande.En domstolsprocess ofta är mer påfrestande mentalt, dessutom är det dyrare då varje part står för sina egna kostnader i dessa mål.Hoppas detta var till hjälp. Med Vänliga Hälsningar,

Måste man vara överens om förskola?

2015-05-03 i Barnrätt
FRÅGA |Hej. Är det möjligt för min sons far att helt plötsligt bestämma sig för att han vill ha sonen varannan vecka och ordna plats på förskola åt honom utan att jag kan vara delaktig i beslutet? Vi har gemensam vårdnad, men min son har bott tillsammans med mig sedan separationen. Jag har honom på förskola och aktiviteter i kommunen vi bor i nu. Det är cirka 6 mil till hans far.
Gabriella Lundqvist |Hejsan!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Har man gemensam vårdnad är tanken att man tillsammans ska komma överens och ta alla gemensamma beslut kring barnet. Detta görs oftast utan att någon kontrollerar om det är just gemensamma beslut. Detta innebär att man som vårdnadshavare kan "göra lite som man vill". Ibland är man inte överens kring tex. kosten och gör den ena vårdnadshavaren mot den andres vilja kan man inte väcka talan om detta. Det enda man kan göra om man är alldeles för oense kring allt är att väcka talan om ensam vårdnad. Vissa beslut kräver bådas underskrift och därmed att man är helt överens, om man har gemensam vårdnad. Några av dessa är om man ska förnya pass eller besluta vilken skola barnet ska gå i. Detta innebär, i teorin, att barnet tex inte kan börja i skolan förrän vårdnadshavarna är överens och har skrivit under. För just förskola är jag osäker på om de kräver bådas underskrifter men det skulle du kunna ifrågasätta, med tanke på den plats som "ordnats". Sammanfattningsvis vad gäller gemensam vårdnad kan ingen av er såsom vårdnadshavare bestämma någonting utan den andres samtycke, i teorin.I detta fall måste ni vara överens. Lika mycket som han inte kan ordna förskoleplats utan ditt samtycke kan du lika lite kräva att du bara ska ha barnet hos dig. Samtidigt är det viktigt för er att finna en lösning som passar barnet bäst, inte er. Domstolen ser till en god och nära kontakt med båda föräldrarna samtidigt som stabilitet kring skola, hem etc ska finnas. Domstolen kommer dock inte in i bilden förrän det är frågan om ensam vårdnad, vilket oftast inte är barnets bästa.Hoppas detta hjälpte dig!

Barnets umgänge och barnets egen vilja

2015-04-27 i Barnrätt
FRÅGA |Hej!Jag och mitt ex har ett barn. Vi har ett avtal från tingsrätten att jag ska ha boendet och han umgänge (varannan vecka från onsdag till måndag mogon, hälften av varje skollov, varannan påskhelg, varannan julhelg, 4 veckor på sommaren). Samarbetet har inte fungerat, vi har varit skilda i 9 år och under de här åren har jag inte haft någon kontakt med min ex, vår son som bär på informationen mellan oss. Vi har gemensam vårdnad trots att jag och barnets pappa har extremt svårt att prata och samarbeta.Det har varit flackigt och hackigt för sonen att vara hos pappa nästan varannan vecka och 1/2 av varje skollov och sonen har inte mått bra. Sonen önskar nu att bo mindre hos sin pappa (varannan helg och några skollov) men han är rädd och vågar inte berätta det till honom. Pappan hotar vår son hela tiden att vi måste följa domensbeslut. I påskhelgen var sonen hos sin pappa och han valde själv att stanna kvar hos mig på påsklovet men hans pappa gick inte med på det för att det var hans umgänge med sonen. Pappan blev jätte arg på vår son och anmälde mig till polisen (trots att vår son skickade sms till sin far och förklade att han vill vara kvar hos mig). polisen la ner utredningen. Min fråga är :; hur gör jag för att ändra umgänget, måste jag vända mig till domstolen igen. Kommer domstolen att ta hänsyn till vår pojk som är 11 år. Får vårt barn bestämma över sitt umgänge när han är 11 år eller måste han vara 18 år. Jag har hört att barn kan bestämma över sitt ungänge vid 12 år??
Anna Berglund |Hej och tack för din fråga!När det rör frågor om vårdnad, boende och umgänge så ska det alltid vara barnets bästa som är avgörande enligt 6:2a föräldrabalken. Detta innebär att bedömning ska göras utifrån barnets perspektiv och att särskilt beaktande ska ges till barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran. Vad som är bäst för barnet är kanske inte alltid det som föräldrarna tycker är bäst eller smidigast. Vad gäller vårdnaden så brukar det vara utgångspunkten att barnets bästa är att ha kontakt med båda sina föräldrar. Så länge som ingen förälder missbrukar sin ställning som vårdnadshavare eller är olämplig som vårdnadshavare, så brukar föräldrarna tilldömas gemensam vårdnad. Det ska även särskilt beaktas föräldrarnas förmåga att samarbeta med varandra. Rätten kan dock inte döma till gemensam vårdnad om båda föräldrarna motsätter sig det, se 6:5 föräldrabalken. Frågan om ändring i vårdnaden ska prövas av rätten på talan av en eller båda föräldrarna. Föräldrarna kan också enligt 6:6 föräldrabalken avtala om vårdnaden, och detta avtal blir gällande om det är skriftligt och godkänt av socialnämnden. Avtalet ska godkännas såvida det inte är uppenbart oförenligt med barnets bästa. Barnet har enligt 6:15 föräldrabalken rätt till umgänge med den föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget är till för barnets skull och inte för föräldrarnas skull. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med en förälder, och föräldern har ingen rätt att umgås med barnet. Dock anses det ofta ligga i barnets bästa att ha en bra kontakt med båda sina föräldrar. Föräldrarna kan avtala om umgänget enligt 6:15a, och avtalet ska vara gällande om det är skriftligt och godkänt av socialnämnden. Föräldrarna kan få hjälp med att träffa avtal, se 6:17a föräldrabalken. Det kan även ges hjälp till föräldrarna att ha samarbetssamtal för att på så sätt nå enighet om vårdnad, boende eller umgänge, se 6:18 föräldrabalken. Rätten kan även tillsätta en medlare som ska försöka få föräldrarna att komma fram till en lösning som är förenlig med barnets bästa, se 6:18a föräldrabalken. Det finns också självklart den möjligheten att rätten tar upp målet till ny prövning. Dessa typer av mål kallas för indispositiva tvistemål. Detta innebär bl.a. att det finns en omprövnadsrätt; det finns inte någon egentlig begränsning för hur många gånger föräldrarna kan anmäla till rätten att de vill att målet ska tas upp på nytt. Att det är ett indispositivt tvistemål innebär även att rätten har en egen utredningsskyldighet, och ska se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir ordentligt utredda, se 6:19 föräldrabalken. Barnets inställning i frågan ska försöka klarläggas så långt det är möjligt. Så i mål om umgänge är det alltså alltid barnets bästa som ska vara avgörande enligt 6:2a föräldrabalken. Det ska särskilt fästas avseende vid barnets behov av en nära och god kontakt med båda sina föräldrar. Hänsyn ska tas till barnets vilja, med beaktande av barnets ålder och mognad – ju äldre och mer moget ett barn är desto mer hänsyn tas till barnets uttryckliga vilja. Som riktlinje brukar sägas att om barnet är tolv år och har en normal utveckling så tas mycket hänsyn till vad barnet vill, såvida det inte har blivit starkt påverkat av t.ex. en förälder. Det kan dock tas stor hänsyn även till ett yngre barn om detta har en hög mognadsgrad, samtidigt som det kan tas mindre hänsyn till ett äldre barn om detta inte upplevs vara moget. Tolv år är endast en riktlinje som har satts upp, och det ska givetvis göras en bedömning i varje enskilt fall. Barnets vilja behöver dock inte vara styrande – det är barnets bästa som ska vara avgörande. Ett litet barn har kanske svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenser som barnets val kan få. Om ert barn är elva år och uppvisar en normal mognad så lär dock stor hänsyn tas till ert barns vilja. Vad gäller barnets umgänge kan du alltså antingen försöka komma till en avtalsuppgörelse med barnets pappa eller försöka få hjälp genom samarbetssamtal. Du kan även välja att gå till rätten igen. Med vänliga hälsningar

Hävande av faderskap

2015-04-26 i Barnrätt
FRÅGA |Hej! Jag har en dotter på ca 1 år och funderar på om det verkligen är min dotter. Kan jag då så här i efterhand kräva ett faderskaps test fast jag redan har skrivit på att jag är fadern?
Julia Ekerot |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!I detta fall blir Föräldrabalken (FB) tillämplig.Om du var gift med barnets moder vid tidpunkten för barnets födelse gäller att du är fader till barnet enligt 1 kap 1§ FB. Det framgår av 3 kap 1§ FB att det är möjligt för en fader att häva faderskapet, och detta kan göras om 1 kap 1§ 2 punkten FB är uppfylld. 1 kap 1§ 2 punkten FB säger att rätten ska förklara att en man inte är fader till barnet om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet visar sig att mannen inte är fader till barnet. Det krävs alltså full bevisning för att göra detta. Enligt 2 kap 6§ FB framgår att socialnämnden ska verka för att undersökning ska ske beträffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet om denne begär det. Det betyder alltså att du kan kräva att få göra en undersökning. Om någon som ska medverka vid undersökningen vägrar och gör att det inte kommer till stånd någon undersökning får talan väckas vid domstol om faderskapets fastställande. Om ni inte var gifta vid tidpunkten för barnets födelse gäller att du är fader till barnet enligt 1 kap 3§ FB, som säger att faderskapet fastställs genom bekräftelse eller dom. Enligt 1 kap 4§ sista stycket FB framgår att om det senare visas att den som lämnat bekräftelse inte är fader till barnet, ska rätten förklara att bekräftelsen saknar verkan mot honom. Även här kan 2 kap 6§ FB användas. Mvh