Byte av efternamn för barn

2015-01-21 i Barnrätt
FRÅGA |hej!Jag har två barn sedan tidigare samboskap. De barnen bär mitt flicknamn. Nu har jag gift mig och fått ett till barn i det äktenskapet och det barnet bär min makes namn liksom jag.Med mina två första barns pappa har jag delad vårdnad.Vad gäller om jag vill att mina två första barn skall ha samma namn som sitt nya syskon(de är båda under 5 år)? Dvs krävs deras pappas samtycke även fast de bär mitt flicknamn? I det fall fadern av någon anledning skulle vägra namnbyte, vilka möjligheter/rättigheter avseende namnbyte kan jag hävda?Tack på förhand!
Daniel Nykvist |Hej och tack för din fråga!Eftersom barnen från samboförhållandet bär ditt flicknamn så förutsätter jag att du bar detta efternamn under ditt tidigare samboförhållande, varav du och din sambo hade olika efternamn. När ett barn föds till föräldrar med olika efternamn så anses barnet ha förvärvat det efternamn som anmäls till Skatteverket inom tre månader efter födelsen. Görs ingen anmälan inom tidsfristen så anses barnet ha fått moderns efternamn. Om ett andra barn föds och det tidigare barnet som föräldrarna har står under deras gemensamma vårdnad, så får syskon nummer 2 det efternamn som det senast födda syskonet bär. Detta framgår av Namnlag (1982:670) 1 § andra och tredje styckena. Denna beskrivning avser förvärv av namn genom födseln.I fråga om någon som vill byta ut det efternamn som den personen har förvärvat genom födseln mot ett efternamn som bärs av någon av föräldrarna så ska detta anmälas till Skatteverket. Eftersom du har antagit ditt nya efternamn genom äktenskap, antingen vid äktenskapets ingående eller senare, med någon annan än dina barns pappa så krävs din makes samtycke för att styvbarnen ska kunna anta hans efternamn (Namnlag 5 § första stycket). Detta samtycke ska vara skriftligt (Namnlag 49 §).Eftersom barnen dock är under 18 år så ska anmälan om namnändring göras av barnens vårdnadshavare (Namnlag 48 § första stycket). Detta innebär i praktiken att både du och din tidigare sambo, i egenskap av vårdnadshavare, måste gemensamt underteckna anmälan till Skatteverket för att namnbytet ska kunna genomföras. Sammanfattningsvis så måste du därför övertyga både din make och din tidigare sambo för att dina barn ska kunna byta till det efternamn som du själv har antagit i ditt äktenskap.Du hittar blanketten för namnändring på Skatteverkets hemsida, under SKV-nummer 7630. Med vänlig hälsning

Fråga om växelvis boende vid gemensam vårdnad

2015-01-17 i Barnrätt
FRÅGA |Har gemensam vårdnad om vår dotter, 5 år i aug. Nu skall mamman flytta till estland(hon har sina rötter där) hon har föreslagit växelvis boende 14 dar.Kan hon göra så här slita henne från all social trygghet med dagis,pappa, syster, farmor,farfar,kamrater osv. Fraktas fram o tillbaka på en estlandsfärja, jag mår illa av tanken. Vilka chanser skulle jag ha i en rättslig prövning om att få stop på detta och till och med ev få vårdnaden?
Emilia Ohlin |Hej och tack för din fråga!Regler som rör vårdnad, boende och umgänge med barn finner du främst i Föräldrabalken (FB), som du hittar här.I alla frågor gäller att barnets bästa ska vara avgörande, 6 kap 2 a §. Där stadgas att barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna är särskilt viktigt. Man ska även lägga stor vikt vid barnets egen vilja (givetvis med beaktande av hur gammalt barnet är och hur moget det är att fatta sådana beslut).I 6 kap 14 a § sägs att domstolen, på talan av en eller båda föräldrarna, får besluta vem av föräldrarna som barnet ska bo hos. Detta gäller när föräldrarna har gemensam vårdnad, annars är det vårdnadshavaren som beslutar var barnet ska bo. En vanlig lösning är att barnet bor växelvis hos båda föräldrarna, men detta kräver givetvis att föräldrarna bor relativt nära varandra. Att pendla mellan Estland och Sverige två gånger i månaden är som du skriver en orimlig lösning, som skulle påverka ert barn mycket negativt. Med beaktande av barnets bästa är det viktigt att skapa en trygghet för barnet; hon måste kunna behålla uppbyggda kontakter med släkt, kompisar, förskola/skola osv. En avvägning måste alltså göras mellan er dotters behov av att bo regelbundet hos sin mamma, och hennes behov av en fast punkt i tillvaron - att få bo kvar i den miljö hon är van vid, vilket brukar kallas kontinuitetsprincipen och ofta läggs stor vikt vid i domstolen.Om mammans flytt blir av, har du alltså goda skäl att argumentera för att du är mest lämpad som boendeförälder, då det är troligast att er dotter mår bäst av att bo kvar i sin nuvarande stad i Sverige och inte flytta till ett främmande land. Givetvis spelar även er dotters egen vilja och tankar in i bedömningen. Om du även vill få egen vårdnad av er dotter, kan du väcka talan enligt 6 kap 5 §. Du bör argumentera likt ovanstående, och påtala att det praktiskt mest lämpliga när föräldrarna bor så långt ifrån varandra är att en av dem har rätt att fatta vardagliga beslut som rör barnet utan att först behöva rådfråga den andre. Om du och mamman har samarbetssvårigheter bör detta också påtalas, då det kan gå ut över barnet och tala för att det är bättre att en av er har vårdnaden.Slutligen kan även nämnas att barnet har rätt till umgänge med den förälder det inte bor hos, se 6 kap 15 §, och du som boendeförälder ska efter vad som är skäligt hjälpa till med resekostnader till den andra föräldern, 6 kap 15 b §. Dottern ska ha rätt och möjlighet att behålla en god och nära relation till sin mamma, något du som eventuell ensam vårdnadshavare och boendeförälder är skyldig att i möjligaste mån verka för.Stort lycka till!Med Vänliga Hälsningar

Barns umgängesrätt med morföräldrar

2015-01-01 i Barnrätt
FRÅGA |Hej jag undrar vilken rätt vårat barnbarn har att få träffa oss hans mormor o morfar och hans mammas släkt .Hans mamma dog 2012 när vårat barnbarn skulle fylla 3 år.
Cornelia Göransson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline! Frågor kring barn, vårdnad och umgänge finns i Föräldrabalken(FB), den hittar du https://lagen.nu/1949:381. Vårdnadshavarna har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med närstående så långt möjligt tillgodoses(FB 6 kap 15 §).I den mån ett bristande umgänge beror på att vårdnadshavaren inte tar sitt ansvar är det en viktig uppgift för socialtjänsten att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov. Lagstiftaren har särskilt betonat barnets behov av umgänge med sina mor och farföräldrar(FB 6 kap 15 a §). I första hand försöker Socialnämnden få till stånd en överenskommelse med vårdnadshavaren men om det inte är möjligt så kan nämnden väcka talan för att tillgodose barnets behov av att umgås med er som morföräldrar men också med andra som står barnet nära. Domstolen kan då fatta ett interimistiskt beslut, vilket betyder att de tar ett tillfälligt beslut som gäller omedelbart fram tills saken är utredd(FB 6 kap 20 §). Mitt råd är att ni omedelbart vänder er till Socialnämnden eftersom ni inte själv kan föra talan om rätt till umgänge med ert barnbarn. Jag hoppas du fick svar på din fråga och lycka till! Mvh

Barnets vilja i umgängesbeslut

2014-12-29 i Barnrätt
FRÅGA |När bestämmer barnet på domstolen det gäller vid umgänge, hur gammalt ska barnet vara? Sen har jag en fråga, min ex man ljuger hela tiden på domstolen vad ska jag göra? Min son vill inte ha någon kontakt med pappan och min son är 11 år gammal. De två har inte haft någon kontakt i fem år nu. Nu igen vill min ex dra mig till tingsrätten och han följer inte de gamla domstols beslutet dvs varannan helg umgänge utan han bara slutade träffa min son.
Andrea Kaalhus |Hej,Tack för din fråga!Din fråga behandlas i Föräldrabalken som du hittar https://lagen.nu/1949:381.I Föräldrabalken 6:2 a 3 st framgår att i beslut om umgänge så ska domstolen ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. Det finns alltså ingen absolut åldersgräns utan domstolen gör en sammanvägning av barnets ålder och mognad för att avgöra om man ska ta hänsyn till barnets vilja. Gällande din andra fråga är det alltid svårt att förutspå hur det kommer att gå i en umgängestvist. Att din son inte vill träffa sin pappa samt att de inte har träffats på så länge och att fadern inte har följt det tidigare beslutet talar dock för att det kan bli svårt för fadern att få ett mer omfattande umgänge med sin son. Om du behöver mer juridisk hjälp i detta kan du boka juridisk rådgivning på en ort nära dig på http://lawline.se/boka. Jag hoppas att du har fått svar på din fråga!

Barns vårdnad och boende efter skilsmässa

2015-01-20 i Barnrätt
FRÅGA |Hej ! Har ett problem och detta börjar bli akut! Vi har gemensam vårdnad och vartannan vecka och detta skriftligt avtal som vi förvisso gjort själv men båda har signat. Min exfru lämnade i otrohet på ett ganska smutsigt vis och därför är vår kontakt väldigt dålig! Hennes nya kille hade vid det tillfället 3 förhållande igång och har en grov rattfylla som lett till fängelse. Med andra ord har han inget förtroende att ta något som helst mandat från min sida att ta något som helst beslut åt våra barn och kommer aldrig få det. Problemet är att min exfru är flygvärdinna och vill att han ska ta hand om våra barn när hon jobbar utomlands och inte är tillgänglig för att ta beslut åt våra barn. Jag säger då att barn skall vara hos sin biologiska pappa och vårdnadshavare då hon inte är tillgänglig . Hon kräver då dessa dagar i retur . Är inte intresserad av att ändra vartannan veckas upplägget då min nya sambos barn har samma som mina barn och för barnens trygghet skall vi vara en " vanlig familj " på våra veckor. Som jag förstått föräldrarbalken så skall barn i första hand vara hos sina vårdnadshavare när den andra inte har möjlighet och om vi inte gemensamt delegerar ut ett beslutsansvar till ny sambo så har han ingen rätt att ta beslut som har med våra barn att göra. Kan ni hjälpa mig att reda ut detta så vore jag fantastiskt tacksam. Tack på förhand.
Hedda Gejrot |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga! Vid äktenskapsskillnad är huvudregeln att vårdnaden om barnet delas lika mellan föräldrarna, dvs. att det fortsätter som under äktenskapet. Detta framgår av föräldrabalken (FB) 6 kap 3 § andra stycket, https://lagen.nu/1949:381#K6P3S1. Jag förstår din fråga som att ni båda vill ha gemensam vårdnad och delad boende för barnen men att ni inte lyckas ordna så att upplägget med varannan vecka upprätthålls.Eftersom ni har gemensam vårdnad är det möjligt för er att själva avtala om var barnen ska bo. Ett sådant avtal ska dock godkännas av Socialstyrelsen, se FB 6 kap 14a § andra stycket https://lagen.nu/1949:381#K6P14aS1. Om Socialstyrelsen inte godkänner avtalet kan ärendet istället avgöras av tingsrätten. Utgångspunkten när man diskutera frågor som rör barn är att man alltid ska ha barnets bästa i åtanke. Om din ex-fru inte har möjlighet att ta hand om era barn och du dessutom inte anser att hennes sambo är lämplig att ta hand om dem kan det vara så att det bästa för era barn att de endast bor hos dig. Även andra lösningar är naturligtvis möjliga, exempelvis att de bor mer hos dig och mindre hos din exfru eller att ni har ett annat upplägg än varannan vecka. Frågan är naturligtvis svårt att avgöra och en bedömning måste göras från dina barns hela situation. Jag förstod på din fråga att du är nöjd med upplägget vad gäller era barns boende och inte önskar ensam vårdnad men som tidigare påpekats bedöms dessa frågor utifrån barnets perspektiv. Enligt FB 6 kap 8a § https://lagen.nu/1949:381#K6P8aS1 kan tingsrätten besluta om ensam vårdnad av barn om den ena vårdnadshavaren är varaktigt förhindrad att utöva vårdnaden. Om er situation är så långtgående är dock svårt för mig att avgöra, det beror naturligtvis på din ex-frus situation. Huvudregeln vid delad vårdnad är att ni båda har skyldighet och rättighet att bestämma i frågor som rör era barn. Detta framgår av FB 6 kap 11 § som också reglerar att i takt med barnens stigande ålder och utveckling ska ni ta allt större hänsyn till deras egna synpunkter och önskemål. Det finns undantag från denna regel. Om en av er till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att ta del i sådana beslut som gäller vårdnaden får den andre ensam bestämma. När din fru på grund av jobb saknar möjlighet att ta beslut åt era barn är det istället du som har den rätten att ta beslut trots att det är hennes vecka. Detta framgår av FB 6 kap 13 § andra stycket https://lagen.nu/1949:381#K6P13S1. Din fru kan inte anses hindrad att ta del i beslutet, om hennes mening kan inhämtas inom rimlig tid utan att det medför verklig olägenhet för barnet. Ju betydelsefullare beslutet är desto viktigare är det att båda vårdnadshavarna tar del i det. Angående beslut som är av ingripande betydelse för barnets framtid har uttryckligen föreskrivits, att de inte får fattas av endast den ena vårdnadshavaren annat än om barnets bästa uppenbarligen kräver det. Som exempel har i motiven nämnts frågor som rör barnets skolgång eller bosättning. Hennes sambo har ingen beslutanderätt i frågor som rör era barn utan det är ni som vårdnadshavare som har det.Angående att era barn bor hos dig trots att det är din frus vecka och att hon sedan "kräver tillbaka" dessa dagar är en mycket svår fråga att besvara. Jag förstår det som att ni måste reda ut hela er situation med barnen och jag tror att det bästa skulle vara om du (och din ex-fru) fick träffa någon som kunde få en bättre och tydligare bild av hela er situation för att finna den lösningen som är bäst för era barn. Om du önskar ha hjälp med detta, kontakta gärna mig igen så hjälper jag gärna till med att ordna en jurist som är mycket kunnig på området, till ett bra pris. Om du undrar över något i mitt svar eller vill att jag förtydligar något, tveka inte att hör av dig!Vänligen,

Kan exfrun dra iväg med barnet?

2015-01-14 i Barnrätt
FRÅGA |Hej Lawline!Hoppas ni kan hjälpa mig.Jag och min fd fru bor i en stad i norr och är som sagt skilda och bor ej ihop längre. Hon har flyttat in hos en ny man. Vi har ett gemensamt barn på snart 3 år. Vi har delad vårdnad om barnet. Fd frun skall flytta till Stockholm och skall ta barnet med sig säger hon.Jag har fast jobb sedan 20 år tillbaka. Har inga personliga problem. Har inte heller några problem att ge mitt barn omsorg då barnet är hos mig.Kan verkligen fd frun bara flytta iväg till Stockholm och ta barnet med sig utan vidare? Det krävs väl att hon får ensam vårdnad i så fall. Det är 55 mil mellan vår stad och Stockholm.Vore hemskt tacksam för ett svar då jag grubblar mycket på detta. Skulle bli hemskt ledsen om mitt barn finns så långt bort att jag ej kan träffa det regelbundet såsom nu. Vill gärna ge mitt barn bästa omsorg och så. Vill sätta min prägel på mitt barn.
Henrik Ärnlöv |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!Bestämmelser gällande vårdnad, boende och umgänge finns i föräldrabalkens (FB) 6 kap. som du hittar här.Du skriver att du och din fd fru har delad vårdnad, vilket i lagboken betecknas som gemensam vårdnad. Det vill säga, ingen av er har ensam vårdnad om barnet. Var ert barn ska bo rör hens personliga angelägenheter och det är upp till vårdnadshavaren att bestämma det, se FB 6 kap 11 §. Eftersom du och din fru har gemensam vårdnad så ska ett sånt beslut fattas av er tillsammans, ni måste alltså komma överens om var barnet ska bo, 6 kap 13 §. Om ni har svårt att enas kan du vända dig till din kommuns socialtjänst som ofta kan erbjuda samarbetssamtal, 6 kap 18 §. De kan också hjälpa er att upprätta och godkänna ett skriftligt avtal om var barnet ska bo, 6 kap 14a § 2 st. Om ni ändå inte kan komma överens så är alternativet att gå till domstol. Där kan det avgöras hos vem av er barnet ska bo (6 kap 14a §) eller om vårdnaden ska övergå från gemensam till ensam (5 §). Om vårdnaden ändras från gemensam till att endast en av er får vårdnaden så är det också den som tilldelas vårdnaden som bestämmer var barnet ska bo. Om er konflikt skulle tas upp i domstol kommer ert barns bästa vara avgörande för hur utfallet blir, 6 kap 2a §. Särsklid hänsyn tas då till att ert barn ska ha god kontakt med både dig och hens mamma. Precis som du säger kan inte din fru bara flytta till Stockholm och ta med sig barnet dit. Som vårdnadshavare har du rätt att vara med och bestämma om var ert barn ska bo. Det bästa vore om ni kom överens och slapp en dyr och jobbig domstolsprocess, förslagsvis med hjälp av socialtjänstens samarbetssamtal. Hoppas att du har fått svar på din fråga!

Framtvinga ett DNA-test?

2014-12-31 i Barnrätt
FRÅGA |Hej, Jag är gravid, och fortf gift på papper med mitt ex.. Jag & nya killen har inte skrivit några papper än om faderskap så mitt ex kommer att stå som pappa.. Gör jag mig skyldig till något brott genom att göra såhär? Jag vill inte ha med "nya" killen att göra efter att han misshandlade mig..har han några rättigheter att kräva DNA test trots att exet står som pappa?
Tova Thuresson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din juridiska fråga!När en man är gift med modern ska han också, som huvudregel, förklaras vara barnets far. Detta innebär således att ditt ex, som du fortfarande är gift med, är barnets pappa. Fastställelse av faderskap kan även göras genom dom. Mannen har ingen rätt att kräva ett DNA-test om modern motsätter sig detta men domstol kan dock inhämta bevisning om faderskapsmålet tas upp till prövning. I enlighet med 2 kap. 6 § föräldrabalken (FB) framgår att socialnämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträffande modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en man under tid då barnet kan vara avlat. Detta innebär att den "nya" mannen kan försöka fastställa faderskapet genom dom och då kan rätten kräva ett DNA-test.Vänligen,

Internationell privaträtt - Vårdnad vid skiljsmässa

2014-12-17 i Barnrätt
FRÅGA |Hej ,Jag står inför en flytt till Moskva, 1-2 års tid kommer vi bo där. Jag är gift med en kvinna från Ukraina ( numera också svensk medborgare ) och vi har en son på 4,5 år. Vi har sedan vi gifte oss för 6 år sedan bott i Sverige och vår son har bott med oss i Sverige hela tiden och går sedan 3 år på dagis här i Sverige. Min fråga är vad som gäller ifall vi skulle skilja oss medans vi bor i Moskva och jag vill flytta hem till Sverige, kan jag hävda att barnet är rotad i Sverige och bör följa med mig till Sverige ? Vilken domstol kommer att avgöra detta ärende ? Svensk eller Rysk eller Ukrainsk ? Vår son är både medborgare i Sverige och Ukraina och har varit flera gånger i Ukriana på 3-4 veckors besök. Jag skulle förstås vilja säkerställa att Daniel ifall vi skiljer oss följer med mig till Sverige ( det kanske inte blir något problem och min fru vill följa med till Sverige men utifall hon inte vill återvända till Sverige skulle jag vilja veta vad som gäller ). Jag skule också vilaj veta ifall det finns något sätt för mig att "säkerställa" ( så mycket det går ) att barnet vid en skilsmässa följer med mig till Sverige. 
Fredrik Holst |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer att behandla dina delfrågor för sig, här i det följande. För det första tåls det att sägas att då det rör internationell privaträtt, och länder som inte är medlemmar i EU (Ukraina och Ryssland) får man falla tillbaka på den lagstiftningen som finns i Sverige. Problemet som uppstår då är att vad en svensk domstol avgör, och vad den svenska lagen säger, med största sannolikhet inte vinner någon rättsverkan i dessa länder. Dessa länder här själva lagstiftning som till största del är likalydande med svensk rätt, och faller tillbaka på den när dem avgör en fråga om t.ex. umgänge. Hur lagstiftningen ser ut i länderna, och hur Ukraina och Ryssland skulle döma i ett sådant här fall kan jag inte uttala mig om. Möjligt att hävda att sonen är "rotad" i Sverige - och begära att följa med tillbaka till SverigeDen lagstiftningen som existerar i svensk rätt när det kommer till umgänge är föräldrabalken, FB, (Se här). I FB 6:2a finns den ledande maximen "barnets bästa", vilket ska vara vägledande i alla frågor som rör umgänge av barn. Paragrafen lyder: "Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid- risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och- barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna." Barnets bästa i vårdnadsfrågor brukar lite slarvligt sägas innebära gemensam vårdad. Dvs. barnets rätt att träffa båda föräldrarna. Boende, som du ser av paragrafens lydelse, är också något som ska vägledas av barnets bästa. Här får sägas att ett land där barnet är medborgare och har vuxit upp i är bäst för barnet, i det här fallet Sverige. Här kommer dock den problematiken upp som jag pratade med inledningsvis. Även om detta skulle vara fallet enligt svensk rätt, kan man varken använda några former av tvångsmedel (dvs. tvinga barnet att följa med till Sverige) eller använda sig av en svensk dom i Ukraina eller Ryssland. Vad som har avgjorts här i Sverige, kommer alltså endast att gälla här i Sverige (fallet hade varit ett annat om ni bodde i ett EU-land). Det finns, för dig, ingen reell möjlighet att få med dig barnet till Sverige med hjälp av svensk rätt utomlands. Ett alternativ är att kolla hur lagstiftningen kring detta ser ut i Ukraina eller Ryssland. Möjlighet att teckna ett vårdnadsavtal med modern finns också, men till syvende och sist beror möjligheterna till umgänge på hur du och din fru kan göra upp detta. I Sverige finns även möjlighet att få umgängesfrågan avgjord av en domstol, men som du förstår kommer detta bara att gälla i Sverige - och om din fru t.ex. skulle ta med sig barnet till Ukraina - finns det få saker du kan göra. Vilken domstol kan avgöra detta?  Då Ryssland inte är part till Bryssel II- bis konventionen som normalt reglerar domsrätt för länder i föräldrarättsliga frågor får man se till svensk rätt, och den utveckling som skett där. Den lagstiftning som finns på området är lag (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap, IÄL, (Se här). För att svensk domsrätt ska föreligga i mål om vårdnad om barn krävs att barnet har hemvist i Sverige, dvs. där barnet är stadigvarande boende. En definition av begreppet hemvist återfinns i 7:2 IÄL. Där sägs att den som är bosatt i en viss stat ska anses ha hemvist där om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande. Uppgifterna i folkbokföringen är relevanta, men varken nödvändiga eller tillräckliga faktorer vid fastställande av hemvist. Avgörande är istället om bosättningen kan anses vara stadigvarande. Kravet på att bosättningen ska vara stadigvarande innebär att personen i fråga ska ha för avsikt att stanna kvar i landet. Dock krävs inte att man har för avsikt att stanna kvar för all fratid; det räcker med att personen avser stanna "tillsvidare" och inte har några definitiva planer på att lämna landet. Detta har jag tagit från mål NJA 2011 s. 499 (Se här). I ert fall verkar ni endast ha för avsikt att stanna 1-2 år, för att sedan återvända till Sverige. Hemvist i Sverige är med största sannolikhet uppfyllt enligt mig för dig. Varför Sverige har domsrätt i målet om umgänge. Även här måste jag dock tillägga att Ryssland kan ha egna regler för hur dessa saker ska avgöras, och vilken domstol som har domsrätt. Om t.ex. din fru väljer att väcka talan i Ryssland, eller Ukraina, kan den domstolen komma att handlägga målet (även om Sverige, enligt svensk rätt, har domsrätt)Vi har en samarbetspartner på området för familjerätt som kan ge dig närmare vägledning i denna fråga. Familjens jurist heter dem, besök denna länk (Boka tid med jurist) som kan du boka in ett möte med dem och få saken närmare avgjord. Är det något som är oklart i mitt svar går det bra att kontakta med mig via mail: fredrik.holst@lawline.se