Lagen om redovisningsmedel och principen om condictio indebiti

Question

Hej!

Min fråga berör lag (1944:181) om redovisningsmedel. Som jag förstår det så ska mellanhanden i situationer där denna lag tillämpas, ha redovisningsskyldighet för att separationsrätt ska föreligga. Min fråga är: ifall man gör en misstagsbetalning till en privatperson som egentligen skulle till en annan privatperson, har man då enligt denna lag separationsrätt? För som privatperson har man ju ingen redovisningsskyldighet. Eller ska man använda sig av principen Condictio indebiti?

Answer 1

Hej!

Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!

Lag om redovisningsmedel
Lagen om redovisningsmedel tillämpas då någon mottagit medel för annan persons räkning och då med redovisningsskyldighet. Medlen kan bestå av pengar eller annan fungibel egendom (generisk egendom som mäts i mått och vikt, exempelvis olja). Lagen blir tillämplig först vid insolvens, då den som är ägare till medlen vill separera dessa från exempelvis en konkurs hos den redovisningsskyldige. För att separationsrätt ska föreligga vid en sammanblandning av egendom, krävs att den som innehar medlen avskiljer dem från annan förmögenhetsmassa som tillhör denne. Detta avskiljande måste ske utan dröjsmål för att beloppet eller den fungibla egendomen ska vara förbehållet huvudmannen, det vill säga den rätte ägaren och därmed inte ingå i en konkurs. Lagen är även tillämplig om ett belopp avskilts senare (dock högst 3-4 dagar) om den redovisningsskyldige inte var på obestånd när beloppet avskildes.

Principen om condictio indebiti
Principen om condictio indebiti innebär att en felaktig utbetalning som huvudregel ska gå åter. En felaktig utbetalning kan bestå i att någon betalat en skuld som inte finns eller betalat en för stor penningsumma. Om man därmed, som du beskriver ovan, gör en utbetalning av misstag till fel person, är denne person skyldig att återbetala pengarna enligt denna princip. Dock tillämpas principen om condictio indebiti med vissa undantag. För det fall att mottagaren av betalningen förbrukat medlen i god tro eller annars har inrättat sig efter betalningen, kan detta räcka för att den som tagit emot en betalning ska ha rätt att behålla pengarna. Det brukar uttalas i rättspraxis att det är av betydelse om den ena eller andra parten förfarit oaktsamt i samband med utbetalningen, vilket förstås då kan bedömas till dennes nackdel. Det är den som felaktigt utbetalat som har bevisbördan för att mottagaren inte var i god tro angående betalningen.

Att vara i god tro innebär att mottagaren inte insett eller borde ha insett att det rörde sig om en felaktig utbetalning. Bedömningen av om god tro föreligger görs objektivt utifrån vad en person hade kunnat tro utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Att annars ha inrättat sig efter en betalning avser situationer då mottagaren fått en för stor penningsumma utbetald till sig. Hur mycket beloppet som betalats ut skiljer sig från det korrekta beloppet kan påverka bedömningen. Om mottagaren saknat vetskap om hur beloppet beräknades eller enbart fått en uppskattat siffra för hur stor utbetalningen kunde tänkas bli, kan mottagaren ha rätt att behålla penningsumman. Endast i de fall man insett eller borde insett en feldebitering (exempelvis vid fakturor) ska man bli återbetalningsskyldig på grund av omsättningens intresse.

Slutsats

Som huvudregel ska den felaktiga utbetalningen återgå enligt principen om condictio indebiti. Om mottagaren var i god tro och inrättat sig efter betalningen eller om den som utbetalat förfarit oaktsamt i samband med betalningen, slipper dock mottagaren återbetala och kan därmed behålla pengarna.

Hoppas att du fick svar på din fråga! Annars är du varmt välkommen att höra av dig till oss på Lawline igen.

Vänligen,