Inskränkningar i allemansrätten

Question

Hej
Jag har en fråga om allemansrätten!
Igår beträdde jag en åker som är skördad på spannmål, alltså en s.k. "stubbåker". Jordbrukaren har också sått in engelskt rajgräs mellan raderna som en så kallad "fånggröda". Detta är ett gräsmattegräs som finns som gräsfrö i ALLA gräsmatteblandningar och tar ingen som helst skada av att beträdas. En fånggröda är en växt som ska vara grön och vars rötter ska behålla näring i jorden under tiden mellan stubbåker och plöjning (för att minska urlakning. Grödan skördas aldrig utan besprutas i oktober eller januari med Roundup och plöjs sedan ner). Som biolog och botanist är det en trivial självklar kunskap för mig att detta gräs inte på något sätt kan ta skada av att beträdas.

Jag blev stoppad av markägaren när jag beträdde den och när jag artigt och ursäktande försökte hävda min allemansrättsliga rättighet blev vi tvungna att tillkalla polis för att reda ut vem som hade rätt. Polisen gick emellertid på jordbrukarens linje och menade 2 saker:

1. att eftersom två åsikter stod emot varandra: bondens om att jag gör skada på grödan (han kunde inte precisera hur) och min, så kunde de inte säga något om skadan. De ansåg att om tveksamhet förelåg så skulle jag fråga markägaren om lov och om han sa nej respektera detta.
2. Polisen tog fram en text från Riksdagens hemsida - jag vet tyvärr inte vad det var för dokument - där man kunde läsa en mening som de visade mig som löd såhär: "Allemansrätten gäller däremot inte på åkermark och plantage". och "I fråga om mark som ligger utanför allemansrätten måste man fråga markägaren om tillstånd för att beträda marken".

Jag kan tyvärr inte återfinna dessa utdrag när jag slumpmässigt söker på riksdagens hemsida idag och jag undrar om polisen slumpmässigt fått upp utdrag ur någon motion? Jag har noga läst Bertil Bertilssons bok "Allemansrätten - Vad säger lagen" på Naturvårdsverket, och som jag tolkar hans beskrivning så är det fundamentala att man INTE skadar marken.

Jag antar att jag kan ha fel i min sak här, men om jag har rätt så är det en mycket viktig fråga för mig. Markägaren äger mycket mark runt vårt hus och som biolog och uppvuxen i skogsbygd är det ovant och nedslående att Eslöv, skåne rymmer så mycket svårtillgänglig mark. Markägaren har också stoppat mig när jag promenerat i hans skog och på hans vägar. Jag har konstant haft en tillmötesgående ursäktande attityd fram till konfrontationen igår, där jag bad om ursäkt men artigt försökte argumentera och till slut ansåg att vi måste hitta en tredje part som kan hjälpa oss.
Polisen sa till mig att jag nästa gång det blir konflikt måste bevisa att jag är oskyldig genom att ta fram något dokument där det framgår vad jag har rätt till. Min partiska bild av deras bemötande var också obehaglig för den ene polisen sa till mig i saker i stil med "Den här marken ägs av den här mannen, och om nån klampade in på din tomt så skulle du så klart bli förbannad. Det är självklart att man ska fråga om lov innan man går på någon annans mark. Allemansrätten medför också skyldigheter och där ingår att inte förstöra som du gjort". Jag kände mig felbehandlad av polisen!

Jag är djupt tacksam för ett svar, hur kort det än må vara!
Vänlig hälsning

Answer 1

Hej och tack för din fråga!

Allemansrätten regleras i regeringsformen 2 kap 5 § 4 st. och utgör en rätt att vistas och ha tillgång till naturen trots att någon annan äger marken. Likväl som allemansrätten är en rätt för allmänheten är det samtidigt ett ingrepp i äganderätten för den som äger marken i fråga. Därför måste också allemansrätten begränsas i vissa situationer och det måste då göras en avvägning mellan å ena sidan markägarens rättigheter och å andra sidan allmänhetens behov av tillgång till naturen.

Allemansrätten är grundlagsskyddad och inskränks genom olika lagar så som stadganden i brottsbalken eller miljöbalken, men också genom skadeståndsrättliga regler. I brottsbalken 12 kap. 4 § stadgas att den som tager olovlig väg över tomt eller plantage, som därav kan skadas, kan dömas till böter. Att ta olovlig väg ska tolkas som att även gående till fots inräknas under förutsättning att det inte finns en befintlig väg/gångstig. Med plantage inryms under vissa förutsättningar en åker, men det som är frågan i ditt fall är då främst om det planterade gräset tar skada. Enligt paragrafen krävs dock inte att det sker en faktisk skada utan endast att det finns en risk att det uppstår skada.

Det bör också tilläggas att allemansrätten inte är klart definierad i lag och hur omfattande rätten är är därför svårt att avgöra. Det finns få avgöranden av domstol som tolkar allemansrätten och dess innebörd. Även om det finns uttryckliga inskränkningar likt 12 kap 4 § brottsbalken så framstår det som om allemansrätten inte omfattar allt brukande av naturen som inte uttryckligen är förbjuden. Vissa beteenden kan därför falla utanför allemansrätten trots att det inte är förbjudet. Det är som sagt en avvägning mellan markägarens rättigheter och allmänhetens tillgång till naturen som inte är helt enkel. Det avgörande är dock att brukandet av marken i fall som inte överhuvudtaget är reglerade inte medför skada för markägaren.

Med hänsyn till allt detta är möjligen det bästa alternativet att respektera markägarens uppfattning och inte beträda åkern. Här verkar ni dock besitta särskild kunskap på området och är kanske bättre lämpad än många andra att avgöra huruvida skada kan uppstå eller inte. Som sagt är emellertid risken för skada tillräckligt för att det inom ramen för 12 kap. 4 § brottbalken ska anses vara ett brott och allemansrätten slutar definitivt, och förmodligen en bit innan, något är att betrakta som olagligt.

Regeringsformen https://lagen.nu/1974:152

Brottsbalken https://lagen.nu/1962:700#A2

 

Hoppas att svaret är till hjälp,

Med vänlig hälsning