Förskott på arv
För 29 år sedan mottog jag en gåva av min mor till min då sjuka son. Jag fick 5.000 kr till en dammsugare samt ett andningsapparat. Detta var en gåva. Då min mor nu är död gör min syster krav på att få moträknat detta belopp. Hon har satt 10.000 på som ett förskott på arv. Saken är den att där finns inte något skriftligt ej heller muntligt avtal mellan mig och min mor om att det skulle vara ett förskott på arv. Jag är mest ledsen över principerna om att resa ett krav 29 år efter. Tycker att det verkar helt fel. Hur kan jag försvara mig mot ett sådant krav. Efter bouppteckning skall vi göra ett skifte och det kan bli svårt. Ett gott råd?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!
Regler om förskott på arv finns i Ärvdabalkens 6 kapitel. Det hittar du här.
Enligt Ärvdabalkens 6 kap. 1§ 1 stycket ska det som en förälder under sin livstid ger till sitt barn avräknas som förskott på det barnets arv, om inget annat är föreskrivet. Det innebär att alla gåvor som en förälder ger till sitt barn så länge föräldern lever ska räknas som förskott på det barnets arv. Detta gäller så länge det inte finns något gåvobrev eller liknande som uttryckligen säger att gåvan inte ska räknas som förskott på det barnets arv.
Eftersom du och din mamma inte har ett gåvoavtal som stadgar att beloppet på 5000 kr inte ska räknas som förskott på arv, gäller regeln ovan som säger att alla gåvor ska räknas som förskott på barns arv. Även om det var 29 år sedan, kan det ses som ett förskott på arv.
Det du kan göra
Det du kan göra är att säga att gåvan inte var av ett mer betydande ekonomiskt värde. Eftersom det normalt endast är större gåvor av mer betydande ekonomiskt värde som räknas som förskott på arv, innebär det att exempelvis de normala underhållskostnader som en förälder har för ett barn under barnets uppväxt inte ska räknas som förskott på arv. Inte heller vanliga födelsedagspresenter och mindre gåvor brukar räknas som förskott på arv. Detta framgår av Ärvdabalkens 6 kap. 2§.
Du kan också säga att det är värdet av gåvan vi gåvotillfället som ska avräknas från arvet, det vill säga 5000 kr. Du kan alltså argumentera för att din syster endast kan räkna av 5000 kr från arvet och inte 10 000 kr, eftersom värdet av gåvan vid gåvotillfället endast var 5000 kr. Detta framgår av Ärvdabalkens 6 kap. 3§.
Sammanfattning: Alla gåvor under förälderns livstid kan räknas som förskott på arv till barnet, om inte annat är skrivet i t.ex gåvoavtal. Detta har inte gjorts i ert fall, varför din syster har möjlighet att säga att det ska räknas som ett förskott på arv. Du kan dock argumentera för att värdet är så pass litet att det inte ska räknas som förskott på arv och att hon annars bara har rätt att räkna 5000 kr som förskott.
Hoppas att mina svar är till hjälp!
Med vänliga hälsningar,
