Diskriminering vid omplacering?
Hej. Jag har en fråga angående omplacering av arbetsplats. Om det är tre anställda på en kommunal arbetsplats, varav 2 är man och fru där mannen kom sist in och chefen bestämmer sig för att omplacera den tredje personen som inte var sist in pga "arbetsbrist". Kan man anse det som diskriminering? Och vad skulle man i så fall kunna göra åt det? Tack i förhand.
Lawline svarar
Hej!
Tack för din fråga. Arbetsgivarens arbetsledningsrätt är starkt förankrad i svensk arbetsrätt. Den innebär att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. Arbetsgivaren kan, inom en skälig gräns, omplacera sina arbetstagare så som denne anser är mest fördelaktigt. En giltig uppsägning kräver saklig grund. Saklig grund anses inte föreligga om arbetsgivaren inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet (7 § 2 st. lagen om anställningsskydd).
Vid omplacering måste inte arbetsgivaren iaktta en viss turordning. Ska ett företag eller en kommun skära ner på en verksamhet och därmed säga upp överflödig personal, så är det i första hand arbetstagarna på den nedskurna verksamheten som berörs. Är du en av dessa arbetstagare som berörs, har arbetsgivare en skyldighet att försöka omplacera sig till en annan ledig befattning. Emellertid måste du som arbetstagare ha tillräckliga kvalifikationer för detta nya arbete. Enligt lagens förarbeten ska kvalifikationskravet normalt vara likartat som för någon annan som söker en likadan tjänst. Arbetstagaren har rätt till en viss inlärningstid för att kunna hantera de nya arbetsuppgifterna. Om flera med likartade arbetsuppgifter på den nerskurna verksamheten planeras att sägas upp, är det i regel den med kortast anställningstid som går först (22 §), men har den med längre anställningstid inte tillräckliga kvalifikationer för ett annat arbete hos företaget, är det denna arbetstagare som kan tvingas lämna. En arbetstagare som har lång anställningstid ska inte sägas upp före en annan anställd med kort anställningstid om arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för att stanna på företaget. Enligt rättsfallet AD 2009 nr 50 föreligger ingen skyldighet för arbetsgivaren att omplacera enligt en turordning. Arbetsgivaren får dock inte göra en omplacering som strider mot diskrimineringslagen eller god sed på arbetsmarknaden.
En arbetsgivaren får inte diskriminera en arbetstagare (2 kap. 1 § diskrimineringslagen). Kön är en diskrimineringsgrund (1 kap. 4 §). För att diskriminering ska föreligga krävs att ett missgynnande skett och att det finns ett orsakssamband mellan missgynnandet och den missgynnades kön. Det krävs inte någon avsikt att diskriminera från arbetsgivarens sida. Det ankommer på arbetstagaren att bevisa att arbetsgivaren behandlat henne eller honom mindre förmånligt än någon av det andra könet (prop. 1997/98:177 s. 26 ff.).
Sammanfattningsvis så har en arbetsgivare rätten att leda och fördela arbetet på ett sådant sätt som han eller hon anser vara bäst. En arbetsgivare får dock aldrig bryta mot god sed på arbetsmarknaden eller diskriminera en arbetstagare. Vid omplacering måste inte arbetsgivaren tillämpa en strikt turordning utan tyngdpunkten ligger vid arbetstagarens kvalifikationer. För att diskriminering ska föreligga krävs att du som arbetsgivare missgynnats på grund av exempelvis kön och att detta missgynnande har till exempel orsakat en omplacering eller uppsägning.
Vänliga hälsningar,
