Borgen eller pant som säkerhet
Lawline svarar
Hej Stefan,
Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga.
Jag kommer nedan att redogöra för de olika typer av säkerheter du nämner i din fråga. Jag kommer att utgå ifrån att det rör sig om ett icke kommersiellt förhållande mellan dig och din vän, dvs. att ni båda agerar i egenskap av privatpersoner.
En borgensgaranti brukar antingen utformas som en
enkel borgen eller som en proprieborgen. I 8 § 10 kap handelsbalken (HB)
(se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P8S1) beskrivs ett enkelt
borgensåtagande vilket innebär att den som åtagit sig att gå i borgen
(borgensmannen) ska betala det gäldenären inte förmår, dvs. inte kan, betala. Vid det fall att gäldenären inte betalar
tillbaka lånet måste således den som lånat ut pengarna
(borgenären) först visa att gäldenären inte är
"betalningsduglig" för att borgenären ska ha rätt att vända sig
till borgensmannen och kräva tillbaka pengarna av denne istället. För att
gäldenären ska anses vara icke betalningsduglig, dvs. utan tillgångar, ska
gäldenären vid utmätning ha genomgått tre misslyckade utmätningsförsök eller
vid konkurs fått utdelningsbeslutet fastställt eller fått ett
preliminärt utdelningsförslag där det framgår att det inte är sannolikt att
borgenärens fordring kommer att bli betald. Först efter att något av dessa
alternativ har fastställts har borgenären alltså rätt att vända sig till
borgensmannen för att återfå betalningen. Denna typ av borgen föredras oftast
inte av borgenären då dessa steg kan vara ganska omständiga. Istället föredrar
borgenären oftast proprieborgen vilken regleras i 9 § 10 kap HB
(se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P9S1) och innebär att
borgenären inte måste söka gäldenären för att få tillbaka pengarna utan
det faktum att skulden är förfallen till betalning räcker för att borgenären ska
kunna vända sig till borgensmannen och kräva denne på betalningen istället. I
ditt fall skulle jag således rekommendera att utforma borgensgarantin som en
proprieborgen.
Vad gäller lånets storlek är det viktigt att notera att
vid båda typerna av borgen bör borgenären göra en kreditprövning av
borgensmannen för att undersöka om denne har ekonomisk möjlighet att gå i
borgen för beloppet. Har borgenären inte gjort det har HD i NJA 1999 s. 408 fastslagit att beloppet
kan jämkas med anledning av dess storlek i kombination med andra faktorer pga
att det är oskäligt för borgensmannen att återbetala hela borgensåtagandet. Detta
mål rörde sig visserligen om en kommersiell situation där borgenären var en
bank.
Panträtt i lös egendom fungerar enligt 2 § 10 kap HB (se https://lagen.nu/1736:0123_2#K10P2S1) som så att gäldenären (pantsättaren) ställer sin egen egendom som pant för en huvudfordran mellan denne och borgenären (panthavaren). Klarar inte gäldenären av att betala tillbaka fordran får borgenären ta panten i anspråk. Samma lagrum stadgar också att om panten är värd mer än fordringen ska borgenären återge det beloppet till gäldenären och vice versa, om panten är värd mindre än fordringen blir gäldenären skyldig borgenären det beloppet. I ditt fall rör sig den lösa egendomen om aktier. Aktiers värde kan både sjunka och stiga. Oavsett vad som sker med dess värde har du dock som tidigare sagts rätt att kräva tillbaka hela summan av gäldenären. Viktigt för att panten ska bli gällande för dig är att ett sakrättsligt moment företas. Beroende på vad det är för typ av aktier skiftar detta moment. Finns det ett aktiebrev krävs det enligt 8 § 6 kap aktiebolagslagen (se https://lagen.nu/2005:551#K6P8S1) som hänvisar till skuldebrevslagen (https://lagen.nu/1936:81#P13 ) att aktiebrevet lämnas över till dig (traderas), eller i vart fall att pantsättaren förlorar rådigheten över det, och finns det inte något aktiebrev, utan aktierna är registrerade hos Värdepapperscentralen, ska enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument (se https://lagen.nu/1998:1479#K5) en registrering göras där.
Pant i fast egendom kallas hypotekarisk panträtt och innebär enligt 1 § 6 kap jordabalken (JB) (se https://lagen.nu/1970:994#K6P1S1) att pantgivaren har kvar besittningen av föremålet (fastigheten i detta fall) under tiden då föremålet är pantsatt, mot att det skrivs ut ett pantbrev vilket utgör ett bevis på att dess innehavare (panthavaren) har panträtt i fastigheten trots att ägaren bor kvar. För att pantsättningen ska vara giltig måste följande krav vara uppfyllda: (i) pantsättaren skall vara ägare till fastigheten, (ii) pantsättningen ska utgöra säkerhet för en fordran, (iii) pantbrevet måste kopplas till fordran genom en pantförskrivning och (iiii) om det är ett fysiskt pantbrevet måste det ha traderats från ägaren till panthavaren och om det är ett datapantbrev måste borgenären ha registrerats som pantbrevshavare i pantbrevsregistret (se https://lagen.nu/1970:994#K6P2S1). Pantbrev följer med fastigheten vilket innebär att om din vän säljer fastigheten har du ändå rätt till pantbrevet. I 3 § 6 kap JB (https://lagen.nu/1970:994#K6P3S1) stadgas att panträtten innebär att vid en utmätning eller liknande av pantgivarens fastighet har panthavaren företrädesrätt till det belopp som pantbrevet stadgar. Om pantbrevets belopp inte täcks kan panthavaren få ett tillägg från pantgivarens andra medel, detta framgår också av 3 § 6 kap JB.
Vad gäller vilken typ av säkerhet som är mest fördelaktig för dig är svårt att säga, det är i princip en fråga om tycke och smak. Proprieborgen är ett bra alternativ om du finner en pålitlig borgensman. Panträtt i aktier är ett smidigt alternativ då kravet om tradition i vissa fall kan ersättas genom registrering till Värdepapperscentralen. Panträtt i fast egendom utgör även det ett bra alternativ, dock är formkraven något fler än för de andra två alternativen.
Jag hoppas att redogörelsen ovan har bringat klarhet i hur de olika typerna av säkerhet fungerar och att den ska fungera som vägledning för ditt beslut. Lycka till!
