Bodelningsförrättares beslut som inte överklagats i rätt tid - om skäl till resning finns
I ett läge där min 79-åriga mor var dödssjuk skrev hon på ett avtal som innebar att hon gav bort en egendom för 600.000kr. Min far övertalades också att skriva på och detta bevittnades av deras grannar. Egendomen tillskrevs mig och min dåvarande man som jag ingick äktenskap med ett par månader tidigare. Jag hade gått in i väggen och var sjukskriven och vi var naturligtvis alla oroliga för min mor. 1,5 år senare ville min man skiljas - han hade träffat en ny kvinna. Vid bodelningen ville min exman ha hälften av egendomen. Min mor hävdade då att egendomen var riktad till våra barn, men min exman hävdade sin rätt till hälften av egendomen. Vid vår bodelning skrev hon till vår bodelningsförrättare att hon ansåg att min exman hade lurat henne dvs att hon blivit "sol och vårad" och att hon önskade att egendomen inte skulle ingå i bodelningen utan skulle tillskrivas våra barn. I höstas avled min mor. Min far och jag anser att egendomen, som nu min exman begär ska säljas, borde tillhöra min far. Vi har ett brev till bodelningsförrättaren där min mor skriver att hon blivit lurad, samt att vi har ett läkarintyg som hävdar att min mor var så sjuk att hon vid detta tillfälle inte var i stånd att skriva bort egendom för så mycket pengar. Vi har också ett uttalande från de som bevittnade avtalet, att min far blev övertalad att skriva på. Kan vi hävda att egendomen är min fars och ska tillskrivas mina barn? Min exman har bara en dålig kopia av avtalet.Tacksam för hjälp!
Lawline svarar
Hej! Tack för att du vänder dig till oss på Lawline!
Jag utgår från att din fråga är: om du eller din far skulle ha rätt att undandra egendom som din mor avtalade bort. Eftersom du nämner att din mor var med vid bodelningen, och din mor gick bort förra året, utgår jag från att bodelningen redan blivit klar förra året eller någon gång i början på detta år och du eventuellt förlorat din talan att överklaga bodelningsförrättarens beslut. Du hade rätt att klandra beslutet inom 4 veckor från att du delgivits det. (17 kap. 8 § äktenskapsbalken) Din exmake skulle därför kunna gå till Kronofogden för att få dig att betala beloppet i enlighet med bodelningsbeslutet.
Hur kan du angripa en bodelningsförrättares beslut när du missat tidsfristen för klandertalan?
Jag misstänker att tidsfristen att överklaga bodelningsförrättares beslut gått ut. Därför kommer jag också i fortsättningen att utgå ifrån att det finns ett bodelningsbeslut som vunnit laga kraft. Det är detta beslut som måste överklagas för att någon ändring på bodelningen ska kunna ske.
Resning skulle kunna vara ett sätt att angripa bodelningsförrättarens beslut i ditt fall. Resning skulle innebära att en överklagan av bodelningsfrågan tas upp igen, även om tidsfristen att klandra bodelningsbeslutet gått ut. Det finns en möjlighet att begära resning av domen, om det t ex går att bevisa att ert avtal inte varit giltigt under de förutsättningar den upprättats i första början eller att bodelningsförrättaren haft skäl att förbise det berörda avtalet i bodelningen (se 58 kap. 1 § första stycket 3 punkten rättegångsbalken). (Med "avtalet" kommer jag fortsättningsvis mena det avtal som slöts mellan din mor och din exmake och dig när hon var dödssjuk).
Du bör inför vidare läsning förstå att det måste finnas godtagbara skäl för att resning ska kunna ske.
Vilka är dina alternativ i så fall?
Jag vill direkt nämna att just nu är det för få uppgifter att utgå ifrån för att ge dig ett säkert svar. Det krävs ytterligare information för att avgöra vad avtalet egentligen kan kallas i juridiska termer. Jag vill således inte inge några förhoppningar, utan bara förklara hur läget ser ut och sedan är det upp till dig att avgöra om du vill agera. Jag vill dock redan nu rekommendera att du jättegärna får höra dig av till vår telefonrådgivning eller kontaktar en av våra jurister på vår juridiska byrå, om du känner att något är värt att tas upp.
Enligt min mening, behöver du antingen bevisa att avtalet inte varit giltigt eller att egendomen som räknades med i ert "giftorättsgods" vid bodelningen omöjligen bort adderas/tagits med dit. Det avgörande i ditt fall, är avtalet och den egendom som gavs bort enligt detta. Det spelar ingen roll hur avtalet betecknats av er, utan det är samtliga omständigheter i fallet som blir avgörande och det kan mycket väl vara så att bodelningsförrättaren inte känt till alla dessa omständigheter.
Det kan bli lite olika utfall, beroende på hur avtalet ska förstås och omständigheterna, och jag ska nu nämna det jag finner bör beaktas av dig i din situation:
1. Avtalets ogiltighet pga. oförstånd mm. Det kan för det första nämnas att det kan hända att avtalet, som du nämner slutits medan din mir var i oförstånd eller i beroende ställning (jfr 31 § avtalslagen). Dock är det också så att din mor haft kännedom om avtalet efter att hon överlevt dagen då avtalet skrevs och det kan därför hävdas att hon gått med på avtalets villkor genom ett passivt och konkludent handlande. (Hon har dock visat en annan vilja för bodelningsförrättaren och det kan spela in att hon möjligen uttryckt annan vilja än vad hon gett i sitt sjuka tillstånd. Det krävs som sagt att fler omständigheter nämns.) Hennes brev till bodelningsförrättaren är dock en omständighet som talar för att hon trodde på att avtalet var giltigt, och att hon möjligen endast ville framföra under vilka premisser avtalet borde gälla.
2. Det kanske var ett testamente? (Din man skulle kunna hävda det till hans fördel.) För att det ska vara fråga om ett testamente i ert fall måste avtalet också ha skrivits på av de två andra grannarna, eller i vart fall en annan person än bara din far. Det krävs att det fanns två vittnen och att dessa vittnen ägt kännedom om att handlingen skrivits i "egenskap av testamente". Det tycks kunna utläsas i ditt fall att din mors grannar i egenskap av vittnen inte tänkt på att de bevittnar en testamentshandling. (jfr NJA 1936 s. 578, NJA 1940 s. 351 - beakta att vittnenas kännedom om att det varit fråga om testamente är viktig.). Men det tycks vara så att det är bara en person som underskrev "avtalet". Det kan därför eventuellt inte bli fråga om ett formenligt testamente, utifrån de omständigheter du beskriver just nu. Samtliga omständigheter kan dock komma att beaktas, mycket pekar dock på att det inte är ett testamente.
Skulle det vara fråga om ett testamente, skulle det bli svårt för dig att förklara att testamentet är ogiltigt. Din mor hade i och för sig uttryckt annan vilja i brevet till bodelningsförrättaren och hon hade förklarat att det berörda avtalet borde läsas på ett annat sätt än vad en första läsning ger. Men eftersom hon aldrig skrivit ett annat testamente (i fall det är så man ska se avtalet), kan din exmake komma att hävda att hennes vilja ändå stått fast eftersom hon inte inom kort tid ändrat på testamentet osv. Du som arvinge skulle också i och för sig kunna göra gällande att testamentet är ogiltigt (beakta att 6 månaders tidsfrist gäller, se 14 kap. 5 § ärvdabalken) då du exempelvis anser att det finns en risk att din mor inte var vid sina fulla sinnes bruk. Men som det redan nämnts, har din mor inte uttryckt att avtalet inte alls är giltigt. Testamentet skulle i så fall beaktas och det hade inte gått att hävda att det förekommit ett fel i bodelningsbeslutet. Resning skulle inte beviljas i så fall.
3. Nödtestamente? (Vilket är till din fördel.) Det skulle dock kunna bli fråga om ett nödtestamente, som inte krävt alla dessa formaliteter som ett formellt testamente kräver och som blir ogiltigt redan efter tre månader (10 kap. 3 § ärvdabalken) Det är samtliga omständigheter i fallet som får beaktas, vilket innebär att de omständigheter du nämnt kan likaväl bli tillräckliga för ett nödtestamente (se NJA 1932 s. 161, NJA 1938 s. 58 och 181, NJA 1939 s. 364 och 360 och NJA 1986 s. 590.). Vid ett nödtestamente måste det dessutom ha varit fråga om en nödsituation och det måste också röra sig om testatorns slutliga vilja om fördelning av kvarlåtenskapen. Det ställs inte höga krav på att en nödsituation ska föreligga. Det är flera omständigheter som redan nu pekar på att detta avtal, i princip, skrevs under hennes dödsbädd. Enligt mig, är det i vart fall ovanligt att man skriver sådana gåvoavtal precis innan ens bortgång. Dessa argument skulle i sin tur syfta på att avtalet borde läsas som ett nödtestamente. (Samtliga omständigheter i situationen när avtalet skrevs är som sagt relevanta vid bedömningen om det var fråga om ett nödtestamente.)
Finns det tillräckligt med bevis som styrker att avtalet borde betraktas som ett nödtestamente, skulle du i sin tur ha möjlighet att åberopa att nödtestamenten endast är giltiga i tre månader. (se 10 kap. 3 § andra stycket ärvdabalken) Dvs. om det är så att din mor fortfarande levde tre månader efter att nödtestamentet skrevs, måste nödtestamentet anses ha blivit ogiltigt. Avtalet borde därför inte ha använts vid en bodelning och det skulle finnas en möjlig grund till resning.
4. Gåvoavtal som aldrig fullbordats? (till din fördel om gåvoavtalet inte fullbordades) Du nämnde att du behövde sälja viss egendom för att ersätta maken. Denna egendom kanske till och med fortfarande finns hos din far. Du bör beakta att för att avtalet ska kunna åberopas av gåvotagaren (dig och din exmake) gentemot dödsboet/din far som innehar egendomen, är att gåvotagaren fått s.k. sakrättsligt skydd till egendomen. Det vill säga det krävs att egendomen faktiskt blivit er/hans genom att avtalet fullbordats. (se t ex Lag angående vissa utfästelser om gåva som är tillämplig på gåvoavtal; det finns också andra bestämmelser utanför denna lag som kan bli aktuella.)
Om din exmake (och du) fått sakrättsligt skydd till egendomen eller inte beror på vilken sorts egendom det handlade om och som gavs bort av din mor i avtalet. Du skriver "en egendom" och det är därför svårt att utgå från endast denna information. I vissa fall krävs ett överlämnade av avtal, exempelvis vid skuldebrev, medan detta inte räcker i andra fall. Ibland krävs registrering (t ex när gåva är en fastighet). I andra fall krävs att ni fått besittning till egendomen eller att er mor tappat rådigheten över egendomen (när gåva är lös egendom, exempelvis en bil. Om bilen förblivit i er mors besittning och den främst använts av din mor eller din far, kan det komma att ses som att din mor fortfarande haft rådigheten/besittningen över egendomen). I andra fall när viss egendom besitts av någon annan krävs att också denna annan kontaktas/informeras/denuntieras (om gåva är en bostadsrätt krävs att bostadsrättsföreningen informerats om gåvoavtalet).
Du bör alltså beakta att egendomen som delas vid en bodelning måste först och främst tillhöra er/honom och har avtalet aldrig fullbordats har den aldrig blivit er/hans. Har den aldrig blivit er/hans var det fel att ha med denna i bodelningen.
Om du misstänker att gåvoavtalet aldrig fullbordats och du vill försöka tolka avtalet innan du börjar sälja egendomen, men du blivit ombedd att snarast uppfylla bodelningsbeslutet av Kronofogden, skulle jag vilja råda dig att försöka betala med andra medel än de som kan kopplas till din mors eller fars egendom, för att sakrättsligt skydd inte ska gå att få genom s.k. "surrogation" (att din mors egendom omvandlats till annan egendom).
Slutsats
Endast i fall det är fråga om ett gåvoavtal som inte blivit fullbordat eller ett nödtestamente som jag tror att du skulle ha en chans att undandra egendomen, genom att då antingen
- åberopa att gåvoavtalet aldrig fullbordats, att det därför måste anses som oskäligt att avtalsegendomen räknats med i bodelningen, för att kunna ändra på bodelningsbeslutet genom resning
- kräva att avtalet ogiltigförklaras för att det t ex varit ett nödtestamente och att bodelningsbeslutet därför också ändras genom resning.
Hoppas att du fick din fråga besvarad och att du blev upplyst om din situation! Hör gärna av dig till vår telefonrådgivning om du har ytterligare frågor som snabbt behöver besvaras. Du kan också boka tid för juridisk rådgivning direkt på http://lawline.se/boka.
Med vänlig hälsning,
