Barnets bästa
Jag har blivit anklagad för tablettmissbruk villket inte det fanns några bevis för i tingsrätten min fru har begärt skilsmässa o ensam vårdnad det blev delad vårdnad o utredning får träffa barnen 4 t i veckan detta kan inte vara sant att man kan anklaga någon ta barnen o jag som pappa kan inte göra nått anmält till soss utredning nerlagd gjort polisanmälan för förtal ligger hos åklagare i väntan på besked.Min fråga är vad skall jag göra för att få träffa mina barn jag är 51år aldrig anmäld för nått o har ett kanonjobb hur kan en mor som säger att hon inte ha några känslor för mig o jbbar själv på kommunen anklaga o ta barnen
Lawline svarar
Hej och tack för att du har vänt dig till Lawline med din fråga!
Utgångspunkten vid alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge är att barnets bästa ska vara avgörande (6 kap. 2 a §, första stycket, Föräldrabalken, FB). Lagparagrafens andra stycke upptar omständigheter som särskilt kan beaktas i den bedömningen (det handlar inte om en uttömmande uppräkning), och det tredje stycket understryker särskilt att hänsyn ska tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.
Att barnets bästa ska vara utgångspunkten vid avgöranden av den här typen av frågor – och vid alla åtgärder som rör barn – är en av grundpelarna i FN:s konvention om barnens rättigheter från 1989 (barnkonventionen) samt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 24, p.2). Det innebär såväl för svenska offentliga organs; lagstiftarens; myndigheters och domstolars, som för privata sociala välfärdsinstitutioners vidkommande att det inte finns några andra intressen, t.ex. en förälders behov av kontakt med barnet, som kan sättas före barnets bästa – med andra ord kan andra hänsyn beaktas, men det är barnets bästa som i slutändan ska vara bestämmande för beslutet.
Barnets bästa är vidare inget statiskt begrepp. Det kräver att en individuell bedömning görs utifrån omständigheterna i varje enskilt fall, fri från schablonmässighet, för att ringa in vad som verkligen, här och nu, konstituerar barnets bästa. I det konkreta mötet med barnet bör hen följaktligen få komma till tals och bemötas med respekt, och en förståelse för hur barnet uppfattar sin situation och eventuella förändringar sökas (varvid barnets åsikter skall ges betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad). Därtill handlar det om att analysera vad olika beslutsalternativ skulle få för konsekvenser för barnet, hur det hade påverkat barnets fysiska och psykiska välbefinnande och utveckling osv. i ett både kortsiktigt och långsiktigt perspektiv.
Att det är barnets bästa som i slutändan ska vara bestämmande för beslutet om vårdnad, umgänge eller boende utesluter givetvis inte att detta också råkar vara föräldrarnas/ en förälders vilja (det som är bra för föräldrarna/ en förälder är inte sällan oftast bra för barnet). I det långa loppet kommer ju barnets bästa inte kunna tillgodoses i vardagstillvaron om de krav som detta ställer på föräldrarna helt enkelt inte fungerar praktiskt sett. Principen om barnets bästa utpekar alltså bara vems intressen som alltid ska stå i fokus – barnets åsikter måste dock inte alltid följas eftersom det i sista hand är de vuxna som ska ta ansvar för barnet och sörja för hens behov med de medel och förutsättningar som står dem tillbuds. Detta lite kort om den bedömning som måste göras av berörda aktörer (socialnämnd, domstol osv.) när ett beslut om åtgärder som rör barn ska fattas. Det är sammanfattningsvis fråga om en omfattande utredning där frågan om hur barnets bästa, dess behov av omvårdnad, trygghet och en god fostran, bäst kan tillgodoses och vilka förutsättningar barnets föräldrar har att i övrigt uppfylla det ansvar och de uppgifter som vilar på en vårdnadshavare. Av betydelse kan också vara de dagliga kontakterna med personer i barnets omgivning, t.ex. – utom föräldrar och släktingar – kamrater, daghemspersonal och lärare.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förstå formuleringarna att du "får träffa barnen 4 t i veckan" och att mamman "ta[git] barnen". Har domstolen tagit ställning i umgängesfrågan i samband med avgörandet av äktenskapsskillnaden och vårdnaden eller har umgänget blivit såhär genom att barnens mor självsvåldigt hindrar umgänge mellan dig och dina barn?
Det förra är möjligt eftersom, först och främst, en domstol ju får pröva frågor om vårdnad om barn, barns boende, umgänge med barn, m.m. i samband med målet om äktenskapsskillnad. Yrkanden i sådana frågor framställs antingen i själva ansökningshandlingen om äktenskapsskillnad eller, om talan redan har väckts, muntligen inför domstolen eller skriftligen utan särskild stämning. På det sättet kan ena maken – eller båda – aktualisera en följdfråga om t.ex. umgänge vars lösning inte påkallats redan i ansökan. Har endast den ena maken väckt talan om äktenskapsskillnad, kan den andra maken på detta enkla sätt antingen aktualisera från början de följdfrågor han önskar få prövade, eller framställa de yrkanden han för sin del finner befogade i en följdfråga som käranden redan aktualiserat i sin ansökan om stämning.
Därtill åligger det rätten enligt 6 kap. 19 § att se till att frågor om vårdnad, boende och umgänge blir tillbörligt utredda. Därmed ska den innan avgörandet bereda socialnämnden tillfälle att lämna upplysningar eller, om det behövs ytterligare utredning, uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att verkställa denna. Bestämmelsen är tillämpliga såväl när föräldrarna tvistar om vårdnad, boende eller umgänge som när de är ense i dessa frågor. De gäller även i mål om äktenskapsskillnad, oavsett om föräldrarna begär upplösning av den gemensamma vårdnaden eller inte. Det ankommer här på domstolen att avgöra om det är tillräckligt att socialnämnden bereds tillfälle att lämna upplysningar eller om ytterligare utredning bör införskaffas. I det här fallet har "utredning" skett. Jag blir lite konfunderad här; normalt sett när en utredning görs ska du under utredningstiden beredas tillfälle att ta del av alla uppgifter som gäller dig och ditt barns förhållanden och när utredningen är färdigställd få läsa igenom den och komma med synpunkter innan den sänds in till rätten. Normalt sett är alltså en umgängesutredning en involverande process och eftersom du verkar ha blivit helt överkörd här vill jag på den grunden anta att umgängesfrågan lämnats därhän i äktenskapskillnadsprocessen. Jag har dock svårt att föreställa mig att mamman inte framställt yrkanden om detta i samband med att hon begärde skilsmässa och enskild vårdnad, men kanske avsåg ni just där och då att ni själva skulle komma överens om det.
I vilket fall som helst gäller enligt 6 kap. 15 a § första stycket FB att en domstol – på talan av en förälder som vill få umgänget med sitt barn reglerat och som barnet inte bor tillsammans med (det får inte heller vara fråga om växelvis boende) – inom ramen för en umgängestvist kan besluta om att umgänge mellan barnet och den föräldern (se t.ex. fallet RH 2006:10). Regeln gäller även för det fall föräldrarna har gemensam vårdnad; efter 1998 års ändringar av föräldrabalken krävs det inte längre att den gemensamma vårdnaden om ett barn upplöses för att en domstol skall kunna förordna om umgänge.
Sådan talan får också föras får av socialnämnden och markerar att när ett vårdnadsmål har avgjorts är socialnämnden skyldig att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som då kan finnas, se 5 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453); det är alltså av central betydelse att nämnden inte tar sin hand från ett vårdnadsärende bara därför att frågan om vårdnaden har avgjorts.
Det är svårt för mig att utan närmare omständigheter sia om vilken utgång som en sådan umgängestvist hade fått; jag kan bara ge några hållpunkter. Av 6 kap. 15 § FB följer att barnet ska ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med. Umgänget kan härvid ske på olika sätt, genom personlig kontakt eller, t.ex. telefonsamtal. Vad som avses med barnets rätt är att, precis som redogjordes för ovan om "barnets bästa", umgänget i första hand är till för barnet samt att det är barnets intressen och behov som skall vara avgörande. Det finns alltså ingen plikt för barnet att umgås med föräldern, inte heller någon absolut rätt för föräldern att umgås med barnet utan innehållet i den rätt till umgänge som barnet skall ha bestäms med hänsyn till barnets bästa.
Det ska i samband med detta sägas att om det här handlar om ett fall där barnens mamma självsvåldigt hindrar umgänge mellan dig och dina barn kan detta klassas som s.k. umgängessabotage vilket inverkar negativt på bedömningen av förälderns förmåga att tillgodose barnets intressen. Barnets föräldrar har som utgångspunkt ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Det antas nämligen, som startpunkt, att det är viktigt att barnet har kontakt med båda föräldrarna, även om dessa inte bor tillsammans. Det behöver naturligtvis inte vara så och att en förälder motsätter sig visst umgänge blir alltså att bedöma efter de specifika omständigheterna i det enskilda fallet.
Sammanfattningsvis gäller också här att även om utgångspunkten är att ett barn främjas av en nära och god kontakt med bägge föräldrar, ligger tyngdpunkten på just huruvida den är "god" eller ej. Det är inte alltid bäst för barnet att umgås med den förälder som det inte bor tillsammans med, ibland kan det rentav vara att föredra att inget umgänge alls äger rum eller först vid en mogen ålder.
Avslutningsvis: detta är en oerhört svår fråga att besvara utifrån de knappa omständigheter som angivits. Du får plocka lite från informationen ovan och hämta ledning av det som "passar in" på dina specifika förhållanden. Jag har i mitt svar fokuserat på beståndsdelarna i den bedömning som görs i dessa (svåra) frågor om åtgärder som rör barn av berörda aktörer, antingen för att du ska få närmare förståelse för hur vilka hänsynstaganden t.ex. domstolen gjort här, eller för att du ska få viss inspiration till argumentation om du menar att väcka talan i umgängesfrågan.
Jag önskar dig lycka till och välkommen att återkomma till mig om du har följdfrågor eller behöver förmedlas ett juridiskt ombud som kan tillvarata dina intressen i umgängesfrågan.
Vänligen,
