Är min son skyldig att betala underhållsbidrag till sin f.d. fru efter skilsmässan?
Min son genomgår en komplicerad skilsmässa så frågan är villkor för lägenheten i Sthlm
En 5-rummare som han fått besittningsrätten på
Men fd frun bodde kvar 15 månader i den stora lägenheten medan sonen betalade all hyra ränta amortering försäkringar mm och även mat o hygien därför att de två småbarnen ville bo där
Sonen är läkare o tjänar ca 120 tkr/mån fd frun tjänar väl ca 20tkr/mån
Dom lever på de gemensamma pengarna o sparar inget ungefär som när dom var gifta
Kan hon då begära ersättning av honom då han har nyttjanderätten men hon bor kvar i eget rum o nyttjar alla faciliteter i lägenheten
Efter 15 mån skaffar hon på eget bevåg en 2:à hands lägenhet men tillbringar mesta tiden i sonens lägenhet
Kan hon begära ersättning av sonen under den tiden då
Hon betalar inget för sonens lägenhet
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline med din fråga!
Utredning
Som jag förstår det utifrån din fråga var skilsmässan mellan din son och hans (f.d.) fru klar i maj 2017. Hon har därefter haft kvar sina saker i sonens lägenhet och hennes advokat har framfört att de har för avsikt begära ersättning om att din son ska betala sin f.d. frus boendekostnader till hälften för att hon har det sämre ställt ekonomiskt. Du undrar om detta är möjligt eller vad som gäller. Mitt svar kommer att ske utifrån denna utgångspunkt, dvs. att din sons f.d. fru har för avsikt att begära underhållsbidrag efter skilsmässan. I det följande kommer jag för att besvara din fråga att redogöra för vad som gäller vid underhållsbidrag. Det bör dock beaktas att jag inte har insyn i samtliga omständigheter och att det inom ramen för expresstjänsten inte kan göras en djupare utredning om vad som gäller mellan din son och hans f.d. fru. För det ändamålet rekommenderar jag att din son anlitar en jurist. Om din son är intresserad av att anlita en av våra jurister på Lawline juristbyrå är ni varmt välkomna att återkomma till mig för en offert och vidare kontakt. Kontaktuppgifter finns sist i svaret.
Under äktenskapet ska makarna, var och en efter sin förmåga, bidra till det underhåll som behövs för att deras gemensamma och personliga behov ska tillgodoses (6 kap. 1 § äktenskapsbalken, ÄktB). Enligt förarbetena till bestämmelsen är grunden för en underhållsskyldighet mellan dem som är gifta med varandra en tanke om att makarna bör leva på samma ekonomiska standard (prop. 1978/79:12 s. 135). För att samma ekonomiska standard ska uppnås kan det innebära att den make som har högre inkomst kan vara tvungen att betala mer. Underhållsskyldigheten mellan makar gäller även under eventuell betänketid för skilsmässa, eftersom makarna under betänketiden fortfarande är gifta med varandra. Efter äktenskapsskillnad är huvudregeln däremot att varje make svarar för sin försörjning (6 kap. 7 § första stycket ÄktB). Till huvudregeln finns vissa undantag; om den ena maken behöver bidrag till sitt underhåll under en övergångstid, har den maken rätt att få underhållsbidrag av den andra maken efter vad som är skäligt med hänsyn till denna makens förmåga och övriga omständigheter (6 kap. 7 § andra stycket ÄktB). Har den ena maken svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap har upplösts eller finns det andra synnerliga skäl, har den maken rätt till underhållsbidrag för länge tid än vad som anges i andra stycket. Vid prövning av den rätten ska hänsyn tas till om den ena maken behöver bidrag för att skaffa sig pensionsskydd (6 kap. 7 § tredje och fjärde stycket ÄktB).
Underhåll under en övergångstid (andra stycket)
Vid införandet av bestämmelserna om underhållsskyldighet efter äktenskapsskillnad uttalades att bestämmelserna i första hand borde utformas så att den frånskilda maken fick möjlighet att skaffa sig den ekonomiska självständighet som är eftersträvansvärd. Av förarbetena framkommer att om bidrag ska utgå bör så ske endast under en omställningsperiod och syfta till att ge den behövande maken möjligheter att genom utbildning och omskolning skaffa förvärvsarbete eller förbättra inkomsterna (prop. 1978/79:12 s. 139 f.). En längre period än ungefär ett till fyra år torde sällan komma ifråga. När äktenskapet är upplöst ska underhållet inte utgå av sådan storlek att parternas standard utjämnas. Syftet är snarare en övergångsperiod under vilken den make som har det sämre ställt ska ha möjlighet att skaffa sig ekonomisk självständighet.
Om underhållsbidrag fastställs ska det i första hand ske för en övergångsperiod (jfr 6 kap. 7 § andra stycket ÄktB). Det kan röra sig om bidrag för den tid som frånskild make måste ägna åt vård av barn och därför inte har möjlighet att helt klara sitt eget underhåll. I NJA 1972 s. 68 fick hustrun, som vid upplösningen av det femtonåriga äktenskapet var i 40-årsåldern, underhållsbidrag av mannen till dess det yngsta av fyra barn fyllt 12 år. Bidrag kan även beviljas för den tid det tar för en make att erhålla den utbildning som krävs för ett inkomstbringande arbete eller att i full omfattning kunna återgå till ett tidigare förvärvsarbete. Som exempel kan nämnas NJA 1974 s. 496 vari den 42-åriga hustrun efter upplösning av ett nittonårigt äktenskap beviljades bidrag för en tid av fem år, varefter hennes utbildning till socionom skulle vara avslutad. I NJA 1983 s. 821 erhåll en 48-årig hustru efter ett 28-årigt äktenskap underhållsbidrag under den tid av tre år som det tagit henne att få stadigvarande heltidsarbete.
Underhåll under längre tid (tredje och fjärde stycket)
Det finns även en möjlighet till underhållsbidrag för längre tid än en övergångstid. I förarbetena uttalades att efter ett långvarigt äktenskap kan det ibland vara svårt för den part som ägnat all sin tid åt skötseln av barn och hem att komma ut i förvärvslivet. Till detta kan ålder och sjukdom medverka. Även om denna make kan skaffa sig en egen mindre inkomst kan det någon gång vara berättigat att den andra maken betalar ett visst bidrag för en längre tid. I förarbetena hänvisade departementschefen till fall då den ena maken på grund av den sneda arbetsfördelningen i hemmet lyckats nå en position i förvärvslivet, medan den andra maken, som ägnat sin tid åt hus och hem förlorat motsvarande möjligheter. Samtidigt uttalades dock att man bör vara restriktiv med att bestämma underhållsbidrag för tid utöver en omställningsperiod (prop. 1978/79:12 s. 140). Förutsättningen för ett underhållsbidrag för en längre tid än en övergångsperiod är att den ena maken har svårigheter att försörja sig själv sedan ett långvarigt äktenskap eller att det finns andra synnerliga skäl.
För att underhållsbidrag ska aktualiseras krävs att det finns ett orsakssamband mellan den bristande förmågan att försörja sig och äktenskapet, åtminstone vid underhållsbidrag för längre tid än en övergångsperiod. En make kan ha ett övergångsbehov av den plötsliga statusförändringen och det inkomstmässiga tomrum som uppstår tills att maken skaffat sig inkomst på annat sätt än genom den andra maken.
Vid underhållsbidrag för längre tid än en övergångsperiod måste avsaknaden av förmåga att försörja sig vara på grund av äktenskapet. Kravet fastställdes i rättsfallet NJA 1998 s. 238. Makarna i målet hade varit gifta i 28 år. Före äktenskapet hade hustrun haft olika anställningar. Under äktenskapet hade hon skött hemmet och två gemensamma barn, med undantag för endast tillfälliga arbeten utanför hemmet. Hustrun hade varit sjuk i perioder under 1970-talet och hade från år 1980 uppburit sjukpenning. Från år 1987 hade hon haft förtidspension. Hustrun som var 50 år begärde underhåll av mannen, vars inkomst uppgick till 19.200 kronor i månaden, medan hustruns inkomster var endast 6.600 kronor i förtidspension samt bostadstillägg om ca 2.900 kronor. Såväl tings- som hovrätt tillerkände hustrun ett livslångt underhåll. Av hovrätten bestämdes underhållet till 800 kronor per månad. Högsta domstolen ogillade dock hustruns begäran helt då det ansågs saknas orsakssamband mellan hustruns bristande förmåga att försörja sig och äktenskapet. När äktenskapet varit kortvarigt kan ett behov av underhåll normalt inte antas ha sin grund i äktenskapet. Som kortvarigt äktenskap räknas i regel äktenskap som är kortare än fem år, dock inräknat sammanboende dessförinnan. Det är dock inte enbart längden av äktenskapet som bör beaktas. Förekomst av små barn kan tänkas utgöra skäl för ett bidrag under en övergångstid. För att underhållsbidrag för en längre tid än en övergångstid ska beviljas krävs, utöver det ovan beskrivna orsakssambandet, att äktenskapet varit långvarigt. I några fall har domstolarna ansett att ett äktenskap som varat i drygt 20 år fallit inom gränsen för vad som avses med långvarigt äktenskap för att ge möjlighet till underhållsbidrag för längre tid än en omställningsperiod (jfr NJA 1983 s. 826 – 22 år, RH 1981:33 – 23 år och TH 1983:43 – 21 år).
I din sons fall går det inte att ge ett besked om hur en domstol skulle resonera för det fall att det prövas om hans f.d. hustru har rätt till underhållsbidrag eller ej. Utgångspunkten är däremot att vardera maken svarar för sin försörjning efter skilsmässan. För att underhållsbidrag ska utgå är det inte tillräckligt att den ena maken har en väldigt hög lön och att den andre maken har en låg eller mer "normal" lön. Underhållsbidrag är ingen ovillkorlig rätt; den är ett undantag till huvudregeln. För det fall att din son och hans f.d. fru inte kan komma överens måste det göras en bedömning utifrån alla omständigheter. Om underhållsbidrag blir aktuellt torde det ligga närmst till hands att så ska ske under en övergångsperiod tills att din sons f.d. fru skaffat sig inkomst på annat sätt, t.ex. utbildning. Som jag tolkar det förvärvsarbetar hans f.d. fru, vilket i sig torde kunna användas som argument för att hon kan försörja sig och att det inte ska utgå något underhållsbidrag.
Tyvärr kan jag inte ge något närmre besked avseende vilka möjligheter din sons f.d. fru kan ha med att nå framgång med sin begäran om underhållsbidrag. Det ska dock poängteras än en gång att huvudregeln är att vardera make efter skilsmässan svarar för sin egen försörjning.
Då du beställt telefonuppföljning kommer jag att ringa dig i ärendet på måndag, den 24 augusti, klockan 9.00. Om den föreslagna tiden inte är lämplig är du varmt välkommen att återkomma till mig per e-post dessförinnan, så bokar vi in en annan tid. Jag nås för ändamålet på dennis.lavesson@lawline.se.
Med vänliga hälsningar,
