Barns självbestämmanderätt

Question

Om vårdnashavaren och minderårig son/dotter skrivit på ett papper angående urintest på en skola, kan då den minderåriga vägra att lämna urinprov även om vårdnashavaren tillåter testet?

Har skolan rättighet att stänga av eleven om han/hon vägrar utföra urintest på grund av kontraktet som vårdnashavaren skrev?

Answer 1

Underårigas självbestämmanderätt är inte uttryckligen lagreglerat i stor utsträckning. Emellertid är utgångspunkten i alla frågor som rör barn (dvs. personer under 18 år) att barnets bästa skall komma i främsta rummet.

Enligt 6 kap. 11 § Föräldrabalken (FB) har vårdnadshavaren rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter. Medgivande till ett urintest kan vara exempel på en sådan personlig angelägenhet. Emellertid framgår det vidare av 6 kap. 11 § FB att vårdnadshavaren i takt med barnets stigande ålder och utveckling skall ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Barnets självbestämmanderätt ökar alltså successeivt i takt med ålder och mognad.

Ett urinprov är på sätt och viss ett ingrepp i den kroppsliga integriteten, varför samtycke till detta väger tungt. Huruvida det är vårdnadshavarens eller den underåriges samtycke som är relevant beror dels på om barnet kan anses beslutkompetent, dels hur nödvändigt ingreppet (urinprovet) är. Lagstiftningen anger inga tydliga åldersgränser men relativt klart är att egen bestämmanderätt gäller från 15 års ålder. Är barnet under 15 år har vårdnadshavaren större möjlighet att vara delaktig. I svensk rätt tillmäts dock även 12-årsgränsen stor betydelse. Lite förenklat kan man säga att för barn under 12 år gäller presumtion _mot_ beslutskompetens medan barn som fyllt 12 år har presumtion _för_ beslutskompetens. Mognadsgraden skall beaktas vid sidan av åldern. Om barnet bedöms vara beslutskompetent och vägrar gå med på urintestet måste detta respekteras. Om ingreppet är nödvändigt kan visst tvång rättfärdigas, men detta gäller främst beträffande livsviktiga åtgärder.

Sammanfattningsvis: om barnet är beslutskompetent och vägrar lämna urinprov föreligger inget giltigt samtycke. Detta torde gälla även om barnet tidigare skrivit under ett "kontrakt" men nu återkallar sitt samtycke. Att tvinga barnet vore ett angrepp på dess personliga integritet. Att stänga av barnet från skolan p.g.a. en i så fall ogiltig grund kan inte vara acceptabelt.