Avtalsdissens - vilken part ska bära skulden

Question

Hej!

Jag har i egenskap av näringsidkare muntligen ingått avtal med en annan näringsidkare. Min uppfattning av kostnaden på en produkt efter muntlig prisspecifikation var 4000 kr, men nu kom en faktura på 23 000 kr. Båda parter är överrens om att jag som köpare har missuppfattat priset. Anledningen till missuppfattningen kan bero dålig uppmärksamhet från min sida, men likväl otydligheter från säljarens sida. Jag hade aldrig accepterat det muntliga avtalet om jag visste att priset var 23000 kr, då jag dels inte har den befogenheten som anställd (>5000 kr krävs godkännande) och att jag anser priset vara oskäligt. Vi tänker inte betala 23000 kr, utan vill betala 4000 kr som jag i god tro accepterade. Vi har redan kungjort missnöje med fakturabeloppet (KöpL §47). Vad skall vi åberopa för att slippa betala hela fakturabeloppet?

Answer 1

Hej,

Som huvudregel gäller fri avtalsrätt och att avtal ska hållas (pacta sunt servanda). Det är således fritt att ingå avtal om vad man vill, med vem man vill och på de villkor som parterna kommer överens om. Det innebär att var part ansvara för att denne är insatt i vad avtalet går ut på och genom att acceptera avtalet i dess helhet så anses man bunden av alla de förpliktelser och rättigheter man har i och med avtalet. Detta framgår av 1§ avtalslagen, se https://lagen.nu/1915:218.
Det finns dock fall som gör att avtal kan jämkas eller lämnas utan avseende.
I 32§ AvtL stadgas att den som avgivit en viljeförklaring som till följd av misstag har fått ett annat innehåll än åsyftat inte ska vara bunden vid detta om den, till vilken viljeförklaringen är riktad, insåg eller bort inse misstaget. Beroende på omständigheterna vid avtalets ingående skulle detta kunna ge er rätt att dra er ur avtalet. Det förutsätter som sagt att er motpart insåg eller borde ha insett att ni trodde att något annat varit överenskommet. Det är då ni som måste bevisa att er motpart varit i ond tro i en eventuell tvist.
Vidare finns det möjlighet att ogiltigförklara ett avtal om det skulle strida mot tro och heder att åberopa avtalet, 33§ AvtL. Det handlar här om att omständigheterna vid avtalets ingående skulle ha varit såna att det med kännedom om dessa skulle strida mot tro och heder att göra rättshandlingen gällande. Det måste således vara omständigheter som motparten känt till vid avtalets ingående som i sin tur lett till att åberopandet av avtalet skulle anses obefogat. Detta gör lagrummets användningsområde begränsat. Skulle det vara så att er motpart till exempel känt till att ni inte under några omständigheter skulle ha ingått avtalet om ni faktiskt insett vad det betytt så skulle lagrummet kunna vara tillämpligt.
Det finns även en möjlighet att åberopa 36§ AvtL som är en generalklausul. Där stadgas att ett avtalsvillkor får lämnas utan avseende eller jämkas om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Vid tillämpning av detta lagrum ska även hänsyn tas till om den ena parten är i behov av skydd pga av att denne befinner sig i en underlägsen ställning. Som exempel på ett sånt förhållande nämns konsumentställning men det kan även komma i fråga om ett mycket litet företag, till exempel ett enmansföretag ingår avtal med ett storföretag. För närmare tillämpning av paragrafen på villkor mellan näringsidkare se NJA 1979 s. 666. Paragrafen åberopas ofta men dess tillämplighet har visat sig relativt begränsad och huvudregeln om att var part ansvarar för att se till att vara informerad om avtalets innehåll slår igenom starkt. Ni förlorar dock inget på att åberopa paragrafen och eventuellt kan ni ha framgång med ert åberopande om priset på varan faktiskt är oskäligt som ni påstår.
Det kan även finnas möjlighet för er att åberopa bestämmelser om fullmakt och dess begränsningar. I 25§ 2st AvtL finns en bestämmelse om situationer där fullmäktig överskridit sin fullmakt vilket i vissa situationer leder till rättshandlingars ogiltighet. En förutsättning för detta är att tredje man (det företag fullmäktig ingått avtal med) insett eller åtminstone bort inse att fullmakten överskridits i det aktuella fallet. Det vilar även här ett starkt beviskrav på fullmäktig att visa på att tredje man varit medveten om att fullmäktig handlat utanför fullmaktens gränser vilket kan vara svårt att bevisa.
Vid avtalsdissens finns det även möjlighet att tillämpa vissa avtalsrättsliga principer. Skulle det vara så att er motpart vetat om, vid avtalets ingående, att ni misstagit er om innehållet i avtalet så kan det i vissa fall motparten ha ett ansvar för att göra sinmotpart uppmärksam på ett förhållande i avtalet. Detta framgår vid motsatsvistolkning av 6§ 2st AvtL. Gör inte den vetande parten motparten uppmärksam på eventuella missförstånd och oklarheter så kan denne bli bunden av motparts uppfattning om av vad som avtalats. Detta innebär att den part som kan anses ha störst skuld till missförståndet i ett avtal ska bära skulden för detta, dvs stå skadan för missförståndet.
Det är svårt att ge ytterligare rådgivning när uppgifterna om hur avtalets ingående gått till och hur förutsättningarna och omständigheterna varit. Tyvärr, i detta fall, så är principen om den fria avtalsrätten och pacta sunt servande väldigt stark i Sverige och det är endast i undantagsfall som avtal jämkas eller lämnas utan avseende. Det finns dock möjligheter om er motpart på något sett bort insett eller insett att ni inte varit på det klara med avtalets innehåll vid tidpunkten för avtalets ingående. Om missförståndet beror på er bristande uppmärksamhet och det inte är ett oskäligt pris i sig med 23 000 kr så är möjligheterna, som jag ser det, väldigt små att få tillstånd en jämkning av avtalet. Jag hoppas dock att ert fall passar in under någon av ovan beskrivna punkter och att ni åtminstone kommer att kunna få tillstånd en jämkning av avtalet.

Lycka till!