Ska gåva räknas som förskott på arv?

Question

En äldre släkting har avlidit. Redan innan dödsfallet hade det framkommit att ett av barnen några år innan dödsfallet har hämtat en summa pengar från den nu döde. Då hette det att pengarna hämtades för förvaring (så att de inte skulle förloras på annat sätt). Nu hävdar barnet som hämtade pengarna att de var en gåva till dennes barn. Den avlidnes andra barn vill att beloppet ska antecknas som en gåva i bouppteckningen och att det ska räknas som ett förskott på arv. Det finns inget testamente eller gåvohandling rörande pengarna. Det som däremot finns är en anteckning om att beloppet hämtats av barnet på ett visst datum samt en förteckning över beloppet och vilka valörer som hämtades.

På nätet förekommer denna text ganska flitigt (om man söker på gåva och förskott arv): "En gåva till barn eller barnbarn anses vanligen som ett förskott på arv, om inte annat har föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. När arvet sedan ska fördelas avräknas gåvan på ett speciellt sätt." Av den texten kan man sluta sig till att de pengar som nu efter dödsfallet förvandlats till en gåva till barnbarn skall räknas som förskott på arv.

I Ärvdabalken 6 kap 1§ talas det om bröstarvingar och annan arvinge, och där görs det en skillnad. Jag misstänker att den text jag citerar bygger på praxis som utkristalliserat sig genom tidigare domar. Vilka är de domarna? I den händelse att det uppstår en argumentation kring huruvida pengarna är ett förskott eller ej, kan det vara bra att hänvisa till hur en rätt betraktat en liknande situation tidigare. Vad gäller? Om vi godtar att pengarna var en gåva, är de då att betrakta som ett förskott på arv, även om det påstås att de var en gåva till barnbarn? Går det att referera till någon dom, förarbete eller praxis?

Answer 1

Enligt huvudregeln gäller att då arvlåtaren i sin livstid gett en gåva till en bröstarvinge, denna ska avräknas som förskott på arv på bröstarvingens arvslott, om inget annat föreskrivits eller med hänsyn till omständigheterna måste antas ha varit avsett. Omvänt gäller att om mottagaren är en annan arvinge (då bröstarvingar ej finns), avräkning ska ske endast om detta har föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antas ha varit avsett. Detta framgår av 6 kap.1 § 1 st. ÄB. För att förskottsreglerna ska bli tillämpliga, förutsätts att mottagaren vid tiden för gåvan är omedelbar arvinge till givaren. I ert fall räknas inte barnbarnet som omedelbar arvinge, eftersom givarens barn (barnbarnets far eller mor) fortfarande var vid liv vid gåvotillfället (hade barnet däremot avlidit innan gåvotillfället hade barnbarnet räknats som omedelbar arvinge). Däremot är barnet en omedelbar arvinge till givaren.

Enligt frågan verkar inget ha föreskrivits om huruvida gåvan ska räknas som förskott eller inte. Avgörande för frågan om avräkning ska ske eller inte blir då om gåvan var avsedd till barnet eller barnbarnet. Det är svårt att utifrån frågan säkert veta till vem gåvan var avsedd, men enligt min mening borde den anses vara avsedd till barnet, eftersom det framgår av anteckningen att pengarna hämtats av barnet och inget där sägs om barnbarnet. I sådana fall ska gåvan räknas av på barnets arvslott. Om barnet däremot kan bevisa att gåvan var riktad till barnbarnet ska den inte räknas som förskott på arv.

Ärvdabalken (ÄB) finner du http://www.lagen.nu/1958:637 .