Ingående av avtal

Question

En person som besvarar en acccept via brev, brevet fastnar på posten och kommer anbudsgivaren tillhanda "försent", trots att där inte finns någon acceptfrist,anbudsgivaren har då redan sålt berörd vara dagen innan hon får brevet, har personen som skicka anbudet några rättigheter vs skyldigheter? Han ringer förövrigt henne 2 veckor efter den tänkt leveransen och hör efter när hans vara skall komma, men anbudsgivaren har inte ens hört av sig,utan kastat brevet och inte talat om att det inte blir något avtala dem emellan.Hur löser man detta?

Answer 1

Hej,

Avtal kan komma till stånd på olika sätt. Detta är en följd av att avtalslagens 1 kap. är dispositivt, med vilket menas att parterna kan komma överens om andra sätt att ingå ett avtal på (så länge det inte finns begränsningar enligt lag, t.ex. vid köp av fast egendom). Som jag uppfattar din fråga tycks dock inte något vara avtalat parterna emellan varför istället avtalslagens regler om ingående av avtal blir tillämpliga.

I korthet så innebär detta att avtal kommer till stånd genom anbud och accept och kallas ofta för anbud-acceptmodellen. Denna bygger i korthet på att den ena parten (anbudsgivaren) först lämnar ett anbud, varefter den andre parten (anbudsmottagaren) svarar med en accept. Under förutsättning att accepten är likalydande med anbudet (d.v.s. att viljeförklaringarna överensstämmer) och kommer anbudsgivaren tillhanda inom den s.k. acceptfristen, har i normala fall ett bindande avtal ingåtts.

Då fråga inte är om vad som utgör ett anbud lämnar jag denna fråga åt sidan för att istället se till vad som gäller för acceptfristen. I första hand är det upp till anbudsgivaren att bestämma hur länge denne är villig att vänta på ett svar, något som framgår av avtalslagens 1 kap. 2 §. Om det i anbudet dock inte finns utsatt någon tid för vilket ett svar ska vara anbudsgivaren tillhanda, gäller enligt kapitlets 3 § istället en s.k. legal acceptfrist. Med detta menas att svaret måste vara anbudsgivaren tillhanda inom den tid som denne skäligen kunnat räkna med skulle behövas då anbudet avsändes. Vad som är att betrakta som skälig tid är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet och går därför inte att svara på om man inte har mer information om detta.

Enligt 4 § är huvudregeln att ett antagande svar som kommer anbudsgivaren tillhanda efter det att acceptfristen har löpt ut, att betrakta som ett nytt anbud. Detta innebär att positionerna ändras och att den som från början var anbudsmottagare istället blir anbudsgivare och tvärtom. Vad detta innebär är ju att det nu är den förste anbudsgivaren som har att besluta om denne vill acceptera det nya anbudet eller inte. Väljer han att göra det ingås därmed ett avtal, men om han inte längre önskar att ingå ett avtal kan han antingen tacka nej eller lämna anbudet utan avseende. I samma paragraf stadgas dock ett viktigt undantag från denna regel och behandlar situationer där den ursprunglige anbudsmottagaren (som avger svaret som inte kommer fram innan dess att acceptfristen löpt ut) utgår ifrån att svaret har kommit fram i tid och anbudsgivaren måste ha insett detta. Om så är fallet har den ursprunglige anbudsgivaren en reklamationsskyldighet att meddela anbudsmottagaren om han inte längre önskar ingå avtal – görs inte det, blir följden att avtal ändå anses ingånget. Huvudregeln är att meddelanden går på avsändarens risk, men vad beträffar meddelanden som avsänds i mottagarens intresse är det istället denne som bär risken enligt avtalslagens 40 §.

Frågan hur denna situation bör lösas är således beroende på vad parterna insett eller inte insett. Detta är dessvärre mycket svårt att säga något om och av denna anledning kan jag inte heller ge något säkert svar på hur situationen bör betraktas i din fråga. Även om detta svar således är ganska allmänt hållet hoppas jag ändå att det kan ge lite vägledning i vad avtalslagens regler för ingående av avtal innebär.

Avtalslagen hittar du http://lagen.nu/1915:218 .

Med vänliga hälsningar