Lawline svarar
Hej!
En gärning skall, om inte annat är särskilt föreskrivet, anses som brott endast då den begås uppsåtligen enligt 1:2 st 1 BrB, se http://www.lagen.nu/1962:700. Detta innebär att brottsbeskrivningar ska, om inte annat anges, förstås så att ett krav på uppsåt är underförstått. Om en person begår en gärning under självförvållat rus men ändå har uppsåt till gärningen uppstår inget problem utan denne kan fällas till ansvar enligt de vanliga reglerna.
Problem uppstår då gärningsmannen saknar uppsåt till följd av sitt självförvållade rus. Enligt BrB 1:2 st 2 ska en gärning som begåtts under självförvållat rus inte föranleda att gärningen inte utgör ett brott. Man efterger alltså kravet på uppsåt i viss mån och gärningsmannen kan således fällas till ansvar för ett uppsåtligt brott.
Patologiskt rus kännetecknas av en kraftig överreaktion, även på en måttlig alkoholförtäring. Detta tillstånd bedöms som en allvarlig psykisk störning och omfattas därav inte av BrB 1:2 st 2, istället utdöms inte fängelse enligt BrB 30:6.
