Ärekränkningsbrott

Question

Min sambos exfru kallar honom för alkoholist och påstår att han därför är olämplig förälder. Han har hjärtproblem och besöker sin doktor regelbundet, hon tar olika prover och hans hälsotillstånd kontrolleras regelbundet. Han är frisk och sköter sig mycket bra socialt. Han har ett chefsjobb och får mycket förtroende från folk. Klart han gillar ta en öl ibland, han kan till och med festa med en whisky då och då men han är långt ifrån alkoholist.
Hon däremot har en diagnos (bipolär sjukdom), har varken jobb eller något socialt liv. Hon har under flera år spridit rykten om att hans påstånda alkoholproblem. De tillsammans har gått på stödsamtal efter en utredning som socialen har gjort. Terapeuterna kan vittna om att hon envisas kalla honom för alkoholist. Vi funderar på att polisanmäla henne för förtal, ärekränkning och förolämpning. Vad har vi för chanser att få henne dömd?
Tacksam för svar.
MVH

Answer 1

Hej,

Den lag som allmänt reglerar brott och straff är brottsbalken (BrB), vilken du hittar http://www.lagen.nu/1962:700 , och de brott som din sambos exfru kan ha gjort sig skyldig till är förtal (5 kap 1 § BrB) alternativt förolämpning (5 kap 3 § BrB).

För att det skall röra sig om förtal skall någon utpeka en person som klandervärd eller annars lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Den uppgiften som lämnas får inte vara ett värdeomdöme, utan det skall röra sig om ett faktum. Med andra ord är det inte otillåtet att förklara att man tycker att någon är på ett visst sätt, bara att påstå att någon verkligen är det. Vidare ser du i 5 kap 1 § 2 stycket att en handling inte skall klassas som förtal om denne någon var skyldig att uttala sig eller om det var försvarligt att uppgiften lämnades och om uppgiften var sann eller om det fanns skälig grund till varför den lämnades. När det gäller det sista ledet i denna intresseavvägning, nämligen ifall uppgiften som lämnats är sann eller inte, skall detta mätas mindre betydelse. En nedsättande uppgift får nämligen inte lämnas, även om denna är sann, såvida det inte är befogat av allmänt eller enskilt intresse. På samma sätt kan en oriktig uppgift som lämnats ändå anses vara försvarlig, men utrymmet för detta kan dock anses vara avsevärt mindre. Därför tittar man på sanningshalten i det sagda bara i ett sista led när alla andra villkor ansetts uppfyllda.

När det gäller förolämpning riktar sig det kränkande uttalandet inte mot andra, utan mot den förolämpade. Till skillnad från förtal kan här även värdeomdömen vara straffbelagda. Det avgörande är här att handlingen uteslutande skall vara ägnad att såra den förolämpades ära. Förolämpning är ett subsidiärt brott till förtal, d v s endast handlingar som inte faller in under förtal eller grovt förtal kan i andra hand prövas i fall de i stället utgör förolämpning.

De två berörda ärekränkningsbrotten är båda målsägandebrott. Detta betyder att åtal bara kan väckas av målsäganden, d v s i detta fall din sambo, och inte av åklagare. Undantag finns om det av särskilda skäl anses påkallat ur allmän synpunkt att åklagaren väcker åtal och om vissa andra situationer är för handen, se uppräkningen i 5 kap 5 § 1 stycket BrB. Angivelse till åtal av målsäganden sker hos åklagare eller polismyndighet, se 20 kap 5 § rättegångsbalken http://www.lagen.nu/1942:740 .

När det gäller ärekränkningsbrotten har det länge varit så att utsikterna att vinna framgång i domstol med en talan varit måttliga. Detta beror på att en kriminalisering av ärekränkning medför en inskränkning i yttrandefriheten och en gränsdragning mellan vad som är ett otillåtet och ett tillåtet yttrande därför blir svår. För att se hur domstolarna bedömt olika ärekränkningssituationer, se de rättsfall till vilka det länkas under vardera brottsbeskrivning i lagtexten.

Med vänlig hälsning,