Dagsböter - Beräkning av dagsbotens belopp

2013-03-19 i Påföljder
FRÅGA
Hej Lawline, Jag undrar hur dagsböter bestäms mer i detalj. Jag har sökt på detta i er databas men bara funnit luddiga svar. 1. bestäms dagsboten utifrån tidpunkten då brottet begicks eller tidpunkten för domen? 2. tar domstolen utdrag ur skatteverkets register? 3. tar domstolen hänsyn till den åtalades egna utsagor om inkomst? 4. tar domstolen hänsyn till utgifter? 5. hur beräknas dagsbot i relation till den åtalades förmögenhet? 6. är skälet till luddigheten i själva verket att det är ganska godtyckligt hur domstolen dömer ut böter? Tack för svar!
SVAR

Hej, och tack för din fråga.

Jag utgår ifrån att din fråga tar sikte på ett ”rent” bötesstraff och inte böter i kombination med någon annan påföljd samt att det inte rör sig om mer än ett brott. 

Föreskriften om böter finns i 25 kap. Brottsbalken. Bestämmelsen kompletteras främst av bötesverkställighetslagen (1979:189). Bestämmelsen om dagsböter finns i (25 kap 2 § BrB). Denna stadgar att: ”Dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst 30 och högst 150. Varje dagsbot fastställs till ett visst belopp från och med 50 till och med 1000 kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt. Om det finns särskilda skäl, får dagsbotens belopp jämkas.”

Det görs alltså en viktig distinktion mellan dels hur många dagsböter som ska dömas ut, (vilket är beroende av hur allvarlig brottsligheten är), och dels dagsbotens belopp, (som avgörs utifrån de ekonomiska förhållandena hos den tilltalade.). För det slutliga resultatet av bötesbestämningen får den tilltalades ekonomi betydligt större genomslag på straffet än brottslighetens svårhet. I praktiken kan sägas att lagstiftaren lägger närmre 10 gånger större vikt vid betydelsen av det förstnämnda. 

Vid beräkning av dagsbotens belopp tillämpar domstolarna ofta de riktlinjer som har bestämts inom Åklagarmyndigheten (Riksåklagarens riktlinjer 2007:2 Beräkning av dagsbotsbeloppet vid strafföreläggande). Dessa riktlinjer säger att dagsbotens belopp bestäms utifrån den tilltalades årsinkomst vid tidpunkten för när dagsboten ska bestämmas. Med årsinkomst avses inkomst före skatt med avdrag för kostnader för inkomstens förvärvande. Till inkomsten räknas också mer kontinuerligt utgående ersättning eller bidrag. Det gäller t.ex. arbetslöshetsersättning, studiebidrag, ekonomiskt bistånd, bostadsbidrag och underhållsbidrag. Med hänsyn till den statliga inkomstskatten reduceras den aktuella årsinkomsten med 20 % av den del av den beräknade årsinkomsten som överstiger den nedre skiktgränsen (65 kap 5§ Inkomstskattelagen) och med 5 % av den del av inkomsten som överstiger den övre skiktgränsen. (skiktgränsen ändras årligen) 

Det är inte bara den tilltalades årsinkomst som påverkar bedömningen. Hänsyn tas även till andra personer i hushållet. Bötesbeloppet är alltså t.ex. beroende av om den tilltalade har ansvar för barn. För varje barn, som är beroende av den tilltalade, görs ett avdrag med 50 % av ett prisbasbelopp (1 kap 6 § Lagen (1962:381) om allmän försäkring) (2012 var prisbasbeloppet 44 000 kr). Vidare beaktas om den tilltalades make (e.d.) har en årsinkomst som inte uppgår till prisbasbeloppet eller helt saknar inkomst. I så fall görs avdrag med prisbasbeloppet. Dagsboten fastställs sedan till en tusendel av det belopp som man fått fram genom nämnda bedömning, men minskas omedelbart med 50 kr med hänsyn bl.a. till indirekta skatter. 

Hänsyn tas vidare till den tilltalades förmögenhet, skulder samt levnadsstandard. Om den tilltalade för egen del har en nettoförmögenhet som överstiger 1 500 000 kr ökas dagsboten med 50 kr och sedan med ytterligare 50 kr för varje ytterligare 500 000-tal kr. (Dagsboten beräknas utifrån förmögenhetsförhållandena vid senaste taxering). Om den tilltalade har en betydande skuldbörda ska hänsyn tas till detta. Om den tilltalade har ringa eller ingen taxerad inkomst, men ända har en hög levnadsstandard, bestäms dagsboten så att den framstår som rimlig i förhållande till den aktuella levnadsstandarden. 

Den tilltalades egna uppgifter om sina ekonomiska förhållanden godtas av domstolen i allmänhet. En kontroll av uppgifterna bör dock göras om det finns anledning att anta att uppgifterna är ofullständiga eller felaktiga i så stor omfattning att det skulle antas kunna påverka dagsbotsbeloppet.    

En jämkning av dagsbotsbeloppet enligt (25 kap 2§ BrB) får ske om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan föreligga exempelvis om ett högt antal dagsböter döms ut och den tilltalades betalningsförmåga är väsentligt nedsatt t.ex. p.g.a. långvarlig sjukdom eller allvarligt handikapp. Regeln är inte avsedd för bagatellartade brott (för sådana brott bestäms i regel penningböter). En individuell prövning med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet ska alltid göras. Jämkning ska dock tillämpas restriktivt. 

Ovan diskuterade matematiska riktlinjer från Åklagarmyndigheten bör normalt tillämpas av domstolen vid beräkning av dagsbotsbeloppet, vissa avsteg kan dock göras. I praxis finns tendenser att avvika från riktlinjerna i lindrande riktning t.ex. om utfallet framstår som allt för strängt. Allt för stora avsteg från riktlinjerna för dock med sig risken att lika fall i praktiken bedöms olika vilket är högst olyckligt ur rättssäkerhetssynpunkt. Som svar på din sista fråga kan därmed sägas att proceduren att bestämma böter i sig är ganska komplicerad, skälet för detta tycks vara att utrymmet för godtycket generellt ska minska. Frågan är om förfarandet i praktiken inte kan bli något godtyckligt ändå, särskilt i de fall domstolen väljer att avvika från Åklagarmyndighetens riktlinjer.  

Vill du själv titta närmare på nämnda lagrum se för:

Brottsbalken (här)

Inkomstskattelagen (här)

Hoppas att jag kunde svara tillfredsställande på din fråga.

MVH /Veronica Eriksson

Veronica Eriksson
Kommentera