Lawline svarar
Hej,
Anställningsavtal är i svensk rätt formlösa avtal. Med detta menas att det inte krävs att någon särskild form iakttas då anställningsavtal träffas, för att ett giltigt anställningsavtal ska anses ha kommit till stånd. Bindande anställningsavtal kan alltså under vissa förhållanden föreligga mellan parterna, genom den ena partens konkludenta handlande eller illojala passivitet.
Att anställningsavtal kan komma till stånd genom konkludent handlande framgår av ett flertal rättsfall. Ett exempel på hur ett anställningsavtal kan träffas genom konkludent handlande, utan att någon uttrycklig överenskommelse om anställning behöver komma till stånd, är att arbetsgivaren faktiskt förfogar över arbetstagarens arbetskraft (se t ex AD 1988 nr 38). Skulle alltså A, faktiskt börja arbeta för B och B förfoga över A’s arbetskraft, utan att anställningsavtal har träffats, skulle ett anställningsavtal genom konkludent handlande anses ha träffats. Detta innebär bl a innebär att Lag (1982:80) om anställningsskydd (se: https://lagen.nu/1982:80 ), regler om anställningsskydd blir tillämpliga.
Avtalspart kan även ådra sig avtalsbundenhet genom passivitet. I Avtalslagen (AvtL) (se: https://lagen.nu/1915:218 ) kommer detta till uttryck genom 4 § st. 2, 6 § 2 st. samt 9 §. Då anställningsavtal är formlösa, är dessa regler tillämpliga även för anställningsavtal. Detta innebär att om den situation som är för handen till fullo, överensstämmer med rekvisiten i något av lagrummen, så kan lagrummets regler om passivitet tillämpas, och anställningsavtal anses ha kommit till stånd genom passiviteten. Eftersom att du inte ger någon utförligare information om situationen, i din fråga, kan jag ej svara på huruvida någon av reglerna är tillämpliga i ditt konkreta fall.
I praktiken, så överensstämmer dock inte alltid situationen som är för handen med rekvisiten i de ovan nämnda lagrummen. Domstolen har då ibland dömt enligt grunderna för lagrummen. I en avtalsförhandling uppstår succesivt en lojalitetsplikt mellan de förhandlande parterna. Konsekvensen av lojalitetsplikten är att det under vissa förhållanden (beroende på hur långt avtalsförhandlingarna har nått), blir illojalt att förhålla sig passiv. Även om en avtalspart ej avger en ”ren accept” ( mer om anbud och accept, se http://lawline.se/categories/26 ) kan motparten därför ha en skyldighet att svara på accepten. Konsekvensen av att motparten förhåller sig passiv, när skyldighet att svara på accepten, genom parternas ömsesidiga lojalitetsplikt, föreligger, är normalt att motparten blir skadeståndsskyldig med det negativa kontraktsintresset (ersättning för de kostnader och utgifter, som avtalsparten har haft p.g.a. avtalsförhandlingen). I vissa fall kan dock konsekvensen av illojal passivitet, ge upphov till avtalsbundenhet (se t ex NJA 2006 s 638, https://lagen.nu/dom/nja/2006s638 ). Huruvida B’s passivitet gett upphov till ett bindande anställningsavtal beror alltså på hur långt avtalsförhandlingen mellan parterna har kommit och vilka anbud respektive accept parterna har utväxlat.
Svaret på din fråga är alltså, som så ofta med juridiska frågor, att ”det beror på”. För att kunna svara på huruvida ett anställningsavtal ska anses ha träffats, genom passivitet eller konkludent handlande behöver du beskriva situationen och parternas handlande utförligare. Jag hoppas dock att du har fått viss ledning genom mitt svar, i annat fall är du välkommen att skriva in och fråga igen!
Med vänliga hälsningar
Jimmy MikaelssonRådgivare
