Rättegångskostnader vid förlikning

2017-11-10 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Hej!Jag har bestigit en bot så att den tillslut hamnade som ärende i Södertörns Tingsrätt. Boten var på 1560:-. Ärendet har alltså inte ännu kommit upp i rätten utan det är papper som skickats ut i första skedet. Nu har jag hört av mig till Ombudet för sökande på boten och vill då hellre göra upp boten med dem än i tingsrätten, då jag inte har råd att betala kostnaderna för en rättegång. Beskedet från ombudet är att jag skall betala räntorna och inkassokraven, samt Rättegångskostnader på 1230:-Stämmer det att jag är skyldig att betala rättegångskostnader trotts att vi fortfarande befinner oss i ett läge där vi kan komma överens om saken utan Tingsrätten? Tacksam för svar!
Marie Gergy |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline.Om ert ärende går vidare till tingsrätten och om någon av er förlorar huvudförhandlingen, då ska den som har förlorat få stå för motpartens rättegångskostnader.I ditt fall så verkar det som att du vill förlikas med din motpart. Dvs. göra upp utan huvudförhandling i tingsrätt. Om du och din motpart kan förlikas, dvs komma överens, så ska var och en stå för sina egna kostnader. Detta förutsätter att ni inte gör upp om att någon av er ska få stå för den andra partens rättegångskostnader.Hoppas du fick svar på din fråga!Mvh

Målsägandes rätt till ersättning för förlorad inkomst

2017-11-08 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Hej!Kan man som målsägande få ersättning från tingsrätten för att en rättegång drar ut på tiden?Det hela har skötts dåligt från början och ställts in två gånger med väldigt kort varsel (flygbiljetter har köpts inför båda tillfällena eftersom den sker på annan ort, vilka då har brunnit inne).Nu ska det bli rättegång om två veckor - 1 år och 11 månader sedan brottet begicks.Vad har man för rättigheter? Eller får man bara gilla läget?
Mikhail Atayev |Hej och tack för att du har vänt dig till oss!Nej, du ska inte gilla läget utan du har rättigheter att kräva på ersättning från tingsrätten för tidspilan (se även rättsfall RH 2012:41). Av 5§ Förordning (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. framgår följande:"Ersättning för tidsspillan får betalas till den som på grund av inställelsen mister inkomst eller gör annan ekonomisk förlust. Ersättningen får bestämmas till det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock högst 700 kronor per dag."Hoppas att jag har svarat på din fråga och mitt svar var till hjälp!Med vänliga hälsningar

Yrka om rättegångskostnader i stämningsansökan och huvudförhandling

2017-10-24 i Rättegångskostnader
FRÅGA |När man fyller i stämningsansökan så har man möjlighet att kryssa i en Ruta om man vill att motparten skall stå för rättegångskostnader. Vad innebär det och vad är skillnaden om man kryssar för eller inte.?
Isabella Vasiliou |Hej! Tack för att du vände dig till Lawline med din fråga!Regler om rättegångskostnader återfinns i 18 kap. rättegångsbalken (RB).Rättegångskostnad utgörs av de kostnader en part har för att driva en process i domstol. Kostnaden består främst av arvode till ombudet, ersättning till vittnen och kostnader för annan bevisning. Dessa kostnader kan bli väldigt höga. Om man yrkar om ersättning för rättegångskostnader innebär det att ifall man vinner processen så är den förlorande parten(motparten) skyldig att betala den vinnande partens rättegångskostnader, enligt 18 kap. 1 § RB. För att en part ska ha rätt att få sina rättegångskostnader betalda av motparten krävs det att det framställs i ens yrkanden innan handläggningen avslutats (18 kap. 14 § RB). I det fall det kommer hållas huvudförhandling i målet är det tidpunkten för huvudförhandlingens avslutande som är avgörande. Oavsett om du kryssar i rutan eller inte så måste det yrkandet åberopas i domstol för att vara gällande. Det räcker alltså inte med att de står i stämningsansökan att man yrkar om rättegångskostnader, detta måste muntligen sägas i domstol. I de fall ni skulle förlikas innan huvudförhandling så är huvudregeln att vardera part står för sina rättegångskostnader, 18 kap. 5 § st. 2 RB. Jag skulle dock rekommendera dig att du kryssar för den rutan om du vill yrka om rättegångskostnader. För att vara på den säkra sidan ska man alltid yrka om rättegångskostnader redan vid stämningsansökan. Annars finns det risk att det även glöms bort i domstol. Hoppas du fått svar på din fråga!Vänligen,

Rättegångskostnader vid överklagande av brottmål till hovrätten

2017-10-16 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Om jag överklagar ett brottmål till hovrätten och förlorar. Blir jag då ersätningsskyldig till staten för rättegångskostnaderna och advokatkostnaderna? Min inkomst är ca 108000/år.
Zorba Hållsten |Hej,Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Utgångspunkten är att en tilltalad som döms för ett brott ska ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare, 31 kap. 1 § 1 st. rättegångsbalken (RB). Som ersättningsgilla kostnader räknas dock endast vissa av statens kostnader. Det gäller först och främst de av domstolen fastställda kostnaderna för offentlig försvarare. Även kostnad för hämtning av den tilltalade till domstolen är ersättningsgilla. Utöver detta gäller ersättningsskyldigheten det som enligt domstolens beslut utgått av allmänna medel för provtagning och undersökning av blod och urin som avser den tilltalade och som har gjorts för utredning om brottet.Dock begränsas ersättningsskyldigheten enligt 31 kap. 1 § 3 st. RB som säger att den tilltalade inte ska behöva betala mera av kostnaden för försvaren än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen. Ersättningsbeloppet får sättas ned eller efterges om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden, 31 kap. 1 § 4 st. RB. Sammanfattningsvis så kommer du, om du fälls i hovrätten, troligtvis att få betala en viss del av statens rättegångskostnader, exempelvis för din offentliga försvarare (om du har en sådan), för ev. kostnader för hämtningar till domstol och för ev. provtagningar och undersökningar av blod/urin. Din ersättningsskyldighet kan dock sättas ned pga. dina ekonomiska förhållanden. Huruvida det kommer ske i detta fall kan jag dock inte uttala mig om eftersom det beror på hur målet i sin helhet ser i förhållande till din ekonomiska situation.Hoppas du fick svar på din fråga!Med vänlig hälsning,

Vilka kostnader och vilken ränta kan man kräva

2017-11-10 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Vid en genstämning så undrar jag vilken ränta man har rätt att kräva samt vilka kostnader i målet man har rätt att kräva.MVH
Marie Gergy |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline.Reglerna om rättegångskostnader finns i rättegångsbalken 18 kap. Reglerna handlar om vilka kostnader som man kant kräva att få ersättning för pga en rättegång.Inom begreppet "rättegångskostnader" ingår:- Kostnaden för rättegångens förberedande,- Kostnaden för talans utförande,- Kostnaden för arvode till ombud eller biträde.- Kostander för partens arbete och tidspillanKostnaderna ska ha varit nödvändiga för att tillvarata partens rätt.Den ränta som man har rätt att kräva finns bestämd i räntelagen 6 §. Man brukar i stämningsansökan skriva att man "önskar att få ersättning för rättegångskostnaderna jämte ränta enligt räntelagen 6 § från dagen då målet avgörs till dess betalning sker"Denna information hittar du i rättegångsbalken 8 § och detta är generellt vad som gäller för rättegångskostnader.I rättegångsbalken 8 a § kan vi läsa om särskilda regler för rättegångskostnader i tvistemål. Det står att rättegångskostnaderna inte får avse något annat än kostnaderna för:1. rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle för varje instans och med ett belopp som motsvarar högst den ersättning som betalas för rådgivning enligt rättshjälpslagen under en timme,2. ansökningsavgift eller tilläggsavgift,3. resa och uppehälle för en part eller ställföreträdare i samband med sammanträde eller, om personlig inställelse inte föreskrivits, resa och uppehälle för ombud,4. vittnesbevisning,5. översättning av handlingar.Hoppas du fick svar på din fråga!Mvh

När har man rätt till en offentlig försvarare? Vad räknas som grov oaktsamhet vid narkotikasmuggling?

2017-10-27 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Hej! Jag kom nyligen hem från Amsterdam och glömde att jag hade en väldigt liten mängd weed i fickan. Jag blev stoppad av tullen och anklagas nu för ringa narkotikasmuggling. Enligt 7 § 4 stycket smugglingslagen kan en sådan handling gå utan ansvar om den begicks av grov oaktsamhet och är ringa (vilket min mängd faller under). Hur bedömer man grov oaktsamhet i ett fall som detta och kan faktumet att jag missade att jag hade det i fickan (låg bland massa sedlar osv) anses som grov oaktsamhet? Jag undrar även om detta fall ger mig rätt till en offentlig försvarare? Tack
Sandra Söderberg |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga. Jag kommer dela upp mitt svar i två delar. 1. Hur bedömer man grov oaktsamhet enligt 7 § 4 stycket smugglingslagen? Den möjlighet som generellt sett finns för att rätten ska anse att man begått brottet olovlig införsel enligt 7 § 4 stycket smugglingslagen är att man genom grov oaktsamhet inte skaffat sig kännedom om restriktionen (det vill säga, att man inte var medveten om att marijuana inte får föras in i Sverige). Som allmän utgångspunkt kan dock sägas att det ska kunna ställas ganska betydande krav på att den som avser att föra in en vara till landet informerar sig om vad som i detta avseende gäller för varan i fråga. I ditt fall verkar du dock inte sakna kunskap om att det är olagligt att införa marijuana till Sverige, utan att du fått med dig drogen av misstag. "Grov oaktsamhet" ovan tar inte riktigt sikte på dessa situationer, och rätten kommer sannolikt istället bedöma om det är ställt utom rimligt tvivel att du begått handlingen med uppsåt ("vett och vilja") eller inte för att då avgöra om du ska dömas för narkotikasmuggling eller inte. Det är ytterst en bevisfråga. Samtidigt är det inte helt uteslutet att domstolen ändå anser att denna handling faller under grov aktsamhet, men mig veterligen har detta inte skett tidigare. 2. Har du rätt till en offentlig försvarare? Rätten till offentlig försvarare regleras i 21 kap. rättegångsbalken (RB). I 21 kap. 3 a § första stycket RB anges att om den misstänkte är anhållen eller häktad ska en offentlig försvarare förordnas för den misstänkte, om denne begär det. Jag utgår från att du inte är varken anhållen eller häktad i detta fall. Vidare ska offentlig försvarare också på begäran förordnas för den som är misstänkt för ett brott för vilket det lindrigaste straffet på skalan är fängelse i sex månader. För ringa narkotikasmuggling är det lindrigaste straffet böter, du kan alltså inte heller på denna grund ha rätt till offentlig försvarare. Vidare anges i 21 kap. 3 a § andra stycket RB att offentlig försvarare därutöver ska förordnas om… 1. den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till utredningen 2. om försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som ska väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening, eller 3. om det i övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes personliga förhållanden eller till vad målet rör. Om ditt fall går under någon av dessa punkter är svårt att säga, men som utgångspunkt gäller att en misstänkt ska ha rätt till juridiskt biträde vid åtal. Domstolen tar bland annat hänsyn till målets karaktär (om det är ett enklare eller svårare mål), vad själva målet kommer handla om (är det en komplicerad rätts- eller bevisfråga som ligger i centrum för bedömningen kan det exempelvis tala för rätten till offentligt försvar), men också hur god möjlighet den misstänkte har att själv föra sin talan. När du gör din ansökan om att få offentlig försvarare, bör du uppmärksamma rätten på att din situation faller in på någon av ovan nämnda punkter (till exempel att du behöver en försvarare med hänsyn till utredningen, och motivera varför). Observera att du som tilltalad under vissa närmare förutsättningar som anges i 31 kap. 1 § RB måste ersätta staten en del av kostnaderna för ett offentligt ansvar om du fälls till ansvar för brottet. Jag hoppas du fick svar på dina frågor. Om du fortfarande har några funderingar får du gärna kommentera under frågan, så svarar jag så snabbt som möjligt. Bästa hälsningar,

Skälig ersättning till vittne i förenklat tvistemål

2017-10-24 i Rättegångskostnader
FRÅGA |I en huvudförhandling i ett förenklat tvistemål rörande 700kr ska motparten kalla vittnen som bevisning via telefon. Har förstått att ersättningen till vittnet ska vara skäligt i förhållandet till sakens värde (700kr), och ingen reseersättning kommer krävas då vittnet ska höras över telefon. Hur mycket är rimligt att motparten kan kräva för ersättning för sitt vittne om jag förlorar?
Pontus Schenkel |Hej!Tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Regler angående ersättning till vittnen återfinns i 36 kap. 24-25 § rättegångsbalken.Vittnen har vid en rättegång rätt till ersättning (36 kap. 24 § rättegångsbalken). Eftersom motpartens vittne inte ska inställa sig är det riktigt att det inte blir aktuellt med ersättning för resekostnader. Däremot är det möjligt att denne förlorar arbetsinkomst. Sådan förlorad inkomst ska vittnet ersättas för. Huvudregeln är att den part som kallar ett vittne ska ersätta vittnet (36 kap. 24 § rättegångsbalken). Alternativt kan ersättning utgå till vittnet av allmänna medel, om kallande parts ekonomiska förhållanden medför det.Detta utgör dock inte den slutliga fördelningen av ersättningen. Huvudregeln om fördelning är att tappande part (den som förlorar målet) ska ersätta motpartens kostnader (18 kap. 1 § rättegångsbalken). I förenklade tvistemål ska vittnesersättning ingå i dessa kostnader (18 kap. 8a § rättegångsbalken).Det är dock endast fråga om att ersätta skäliga kostnader, varför ersättning endast utges med just de kostnader vittnet har för vittnesmålet. Utgår ersättning av allmänna medel, utgår det som mest med 700 SEK (5 § förordning om ersättning av allmänna medel).I detta fall har jag ingen uppfattning om vittnets uteblivna ersättning, varför jag inte kan uttala mig mer precist om vad denne ska erhålla i ersättning.Har du några fler frågor är du varmt välkommen att återkomma!Vänligen

Vem betalar rättegångskostnaderna i tvistemål och varför får jag betala motpartens kostnader om DE har stämt mig?

2017-10-12 i Rättegångskostnader
FRÅGA |Om jag skulle tilldelas en sanktionsavgift och välja att inte godkänna denna, då finns det självklart risk för att de som kräver mig på avgiften kan gå till domstol/tingsrätt. Nu till min fråga; OM de nu skulle välja att gå vidare till domstol/tingsrätt, för att få sanktionen fastställd (eller vad det kallas) vem betalar då detta? Alltså domstols/tingsrättskostnaderna? Detta handlar väl främst om att få en ev. avgift justerad för min del, alltså inte om något klassiskt vinna eller förlora. Känns dock konstigt ifall jag skulle behöva betala då det är någon annan som kräver mig på pengar och jag inte godkänner detta. Dvs, det är ju inte JAG som väljer att gå vidare till rätten/domstolen.
Hedvig Johansson |Hej och tack för att du vänder dig till Lawline med din fråga!Om ett tvistemål tas upp i domstol finns det olika regler för vem som ska betala rättegångskostnaderna då målet är avgjort. Huvudregeln är att den "förlorande" parten måste betala "vinnarens" rättegångskostnader (18 kap 1 § RB). Se mer om detta nedan. Vilka rättegångskostnader man kan få ersättning för skiljer sig dock beroende på om det rör sig om så kallade "småmål" eller inte. Ett småmål är ett mål som rör ett krav under ett halvt prisbasbelopp, det vill säga 22 400 kr i år.Rättegångskostnader i småmål I ett småmål får man inte ersättning för alls lika mycket som i övriga mål och får därmed stå en större del av kostnaderna själv. I dessa mål kan man endast få ersättning för rättslig rådgivning under en timme vid ett tillfälle, ansökningsavgift eller tilläggsavgift, resa och uppehälle för en part eller ställföreträdare i samband med sammanträde, vittnesbevisning samt för översättning av handlingar (18 kap 8 a § RB).Rättegångskostnader i övriga målErsättningen för rättegångskostnaderna ska i dessa övriga fall fullt motsvara kostnaden för rättegångens förberedande, talans utförande, arvode till ombud/biträde (så länge kostnaden är skälig för att tillvarata partens rätt). I dessa fall får den förlorade parten alltså betala hela motpartens rättegångskostnader (18 kap 8 § RB), till skillnad från i småmålen.Vinnande/förlorande partHur vet man då vilken part som har "vunnit" eller "förlorat"? Detta är inte alltid helt självklart, ibland kan exempelvis käranden fått bifall för EN DEL av sitt yrkande men inte allt. I detta fall kan man ju se det som att båda parter förlorat i viss mån, hur blir det då? Jo, domstolen brukar i dessa fall fördela rättegångskostnaderna utefter vilken del av målet kostnaderna är hänförliga till, den som förlorar i den ena delen ska alltså stå för kostnaderna i just den delen. De justerar alltså kostnaderna beroende på hur utgången blir på olika sätt. Om det är så att en part går till domstol och väcker talan mot dig för att få ut en sanktionsavgift kan det bli så att du måste betala deras rättegångskostnader vid en förlust. I och med att du nekar till att betala avgiften ser man det som att du är den "förlorande" parten ifall nu käranden skulle få sanktionsavgiften fastställd som de önskar. Detta då käranden helt enkelt fått det de yrkat medan du inte får det. Att käranden får bifall för sin talan innebär helt enkelt att man "vinner", i princip oavsett vad saken rör sig om. Om det skulle vara så att käranden inte vinner och att du inte ska betala sanktionsavgiften de stämt dig på kommer givetvis käranden att få stå för dina rättegångskostnader i sin tur. Varför finns denna regel?Jag förstår att det kan kännas konstigt att man ska behöva betala någon annans rättegångskostnader när det faktiskt är DE som har valt att stämma. Man har denna regel av främst två anledningar. Det första skälet bakom regeln är att man inte ska stämma varandra "i onödan", man vill på detta sätt skrämma bort de som inte har skäl för sina påståenden genom att hota med höga kostnader vid förlust. Den andra anledningen till regeln är att lagstiftaren har ett visst rättsskyddsintresse. Den som helt enkelt har gjort sin rätt gällande ska slippa betala rättegångskostnaderna för att göra detta. Om man har vunnit ett mål var man ju faktiskt den part som hade (mest) rätt. Då hade det kunnat anses vara orimligt att behöva betala för att få rätt till det som man aldrig borde ha behövt väcka talan om från början, om bara motparten hade gjort som hen skulle. Ifall det är så att exempelvis din motpart HAR rätt att få ut sanktionsavgiften från dig kan det anses vara orättvist att de ska behöva betala ombudskostnader m.m. för att få det som de alltid hade rätt till, bara för att du inte ville betala. På samma sätt ska inte du behöva betala dina egna ombudskostnader om du har blivit stämd och vinner målet, då skulle ju du få lida för att någon annan väcker talan mot dig (för något de inte har rätt till). Hoppas att du känner att du fått svar på din fråga! Med vänlig hälsning