Får en kommun gynna en enskild medlem och vad gäller vid vägran att lämna ut allmänna handlingar?
Hej, I november blev jag ägare till ett hus i norra Hälsingland. Säljaren hade stängt av vattnet eftersom han inte använde huset. Efter köpet får jag veta att kommunen (Ljusdal Energi) gjort en uppgörelse med säljaren bara några veckor innan om att stänga av vattnet permanent (men detta på längre sikt, flera grannar i området har fortfarande kommunalt vatten), för att skriva på denna överenskommelse fick han 101.000 kronor utan krav på på att ordna en alternativ vattenlösning. Strider inte detta mot komunallagen? D V S - att man betalar ut pengar till en säljare som försvinner med pengarna och som inte informerar att han mottagit pengar för att godkänna en permanent avstängning. Jag har krävt ut alla papper i ärendet för flera veckor sedan men - vilket jag i första hand borde ha rätt till som fastighetsägare, i andra hand enligt offentlighetsprincipen. Men kommunen skickar ingenting. Vad gör jag?
Lawline svarar
Hej och tack för att du vänder dig till oss på Lawline,
UTREDNING
Den lagstiftning som främst behöver beaktas vid behandlingen av ditt ärende är kommunallagen (KomL), tryckfrihetsförordningen (TF) och offentlighets- och sekretesslagen (OSL).
Din första fråga: Kommunallagen - Vad gäller?
Utgångspunkten för kommunens s.k. allmänna kompetens (behörighet) återfinns i 2 kap. 1 § KomL vari sägs att kommuner och regioner får själva ha hand om angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller regionens område eller deras medlemmar (min kursivering). Det är alltså det lokala allmänintresset som fäller avgörandet för räckvidden på kommunens kompetens, vilket innebär att det föreligger ett förbud mot givande av stöd till enskilda. Någon uttrycklig lagreglering saknas dock, men principen följer av praxis och den huvudsakliga tanken bakom de här synsättet är att det knappats ligger i det lokala kollektivets intresse att förbruka resurser på någon enskild, se prop. 1990/91:117 s. 28. Noterbart är det naturligtvis finns undantag, se exempelvis regelverket i socialtjänstlagen (SoL).
Ovanstående har nära anknytning till bestämmelsen i 2 kap. 3 § KomL. Däri anges att kommuner och regioner ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Detta är en kodifiering av den s.k. likställighetsprincipen och den grundar sig på tanken om ekonomisk rättvisa. Stadgandet är dock ganska kortfattat varför den egentliga innebörden behöver tolkas och ges en något utförligare redogörelse. I samband med införandet av 1991 års kommunallag betonades vikten av det alltid måste föreligga en objektivt godtagbar grund för att en särbehandling av vissa kommunmedlemmar ska vara tillåten, dvs. när kommunen avser att gynna eller missgynna en eller flera kommunmedlemmar i förhållande till andra, se prop. 1990/91:117, s. 29 och 149.
Den centrala betydelsen av likställighetsprincipen är att medlemmar i en kommun när de i första hand uppträder som medlemmar (och inte i egenskap av exempelvis arbetstagare eller som parter i andra former av affärsmässiga relationer) måste behandlas lika i samma situationer.Det förtjänas dock att poängtera att likställighetsprincipen endast är tillämplig i kommunens relationer till dess egna medlemmar varför det i förekommande fall och enligt Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) praxis kan vara fullt möjligt att negativt särbehandla utomstående, se exempelvis rättsfallet RÅ 1997 ref. 17 som gällde olika uttag av båtplatsavgifter i en småbåtshamn i vilken kommunmedlemmarna erhöll subventionerade avgifter.Se även avgörandet RÅ 1996 ref. 9.
Sammanfattningsvis, utifrån vad som ovan anförts och som svar på din huvudsakliga fråga i den här delen bedömer jag att du har fog för din uppfattning. Kravet på likabehandling av alla kommunmedlemmar innebär att en kommuninvånare inte får gynnas eller missgynnas i förhållande till en annan. Det betyder vidare att en kommunmedlem inte heller får erhålla förmåner i större utsträckning än andra varför det inträffade torde strida mot andemeningen i kommunallagen. Och enligt 1 kap. 5 § KomL är medlem av en kommun den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där.
Din andra fråga: Offentlighetsprincipen - Vad gäller och vad gör du vid en vägran att lämna ut allmänna handlingar?
I 2 kap. 1 § TF sägs att till främjande av ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande ska var och en ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Vidare anges i 2 kap. 4 § TF att en handling är allmän, om den förvaras hos en myndighet och enligt 9eller 10 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos en myndighet. Med myndighet avses för övrigt och i det här sammanhanget även riksdagen och beslutande kommunal församling, dvs. kommunfullmäktige, vilket framgår av 2 kap. 5 TF. Likaså omfattas kommunala förvaltningsmyndigheter, jfr 1 kap. 8 § regeringsformen.
Att de aktuella handlingarna är allmänna torde, mot bakgrund av ovanstående, stå hyfsat klart. Men huruvida de också är offentliga, dvs. icke sekretessbelagda, och därmed ska lämnas ut behöver alltid undersökas närmare. Av 2 kap. 2 § TF regleras den allmänna begränsningen av handlingsoffentligheten, men det finns ingenting i din ärendebeskrivning som tyder på att sekretess skulle kunna åberopas i det här fallet. I andra stycket uttalas också att en begränsning av rätten att ta del av allmänna handlingar noga ska anges i en bestämmelse i en särskild lag eller, om det anses lämpligare i ett visst fall, i en annan lag som den särskilda lagen hänvisar till. Och en sådan reglering återfinns i bl.a. OSL. Om några handlingarna verkligen existerar är av förklarliga skäl svårt för mig att veta. Om dessa mot förmodan skulle ha förkommit eller aldrig från början upprättades går det mig veterligen inte att göra så mycket annat än att vända sig till Justitieombudsmannen (JO) och där göra en anmälan. Och för det fall myndigheten tar upp din anmälan och prövar ärendet kan eventuell kritik riktas mot kommunen. Men utifrån antagandet att handlingarna faktiskt finns kan följande sägas.
Den springande punkten i det här fallet är din möjlighet att kunna angripa kommunen genom ett ordinärt överklagande, dvs. genom ett hänskjutande till domstol, vilket i grunden förutsätter ett överklagbart beslut. I 6 kap. 3 § 1 st. OSL anges att om en anställd vid en myndighet, enligt arbetsordningen eller på grund av särskilt beslut, har ansvar för vården av en handling, är det i första hand han eller hon som ska pröva om handlingen ska lämnas ut. I tveksamma fall ska den anställde låta myndigheten göra prövningen, om det kan ske utan onödigt dröjsmål. Vidare sägs, i bestämmelsens andra stycke, att myndigheten ska pröva om handlingen ska lämnas ut om 1. den anställde vägrar att lämna ut handlingen eller lämnar ut den med förbehåll som inskränker en enskilds rätt att röja innehållet eller annars förfoga över handlingen, och 2. den enskilde begär myndighetens prövning. Därutöver framgår av tredje stycket i samma bestämmelse att den enskilde (du) ska informeras om möjligheten att begära myndighetens prövning och att det krävs ett skriftligt beslut av myndigheten för att beslutet ska kunna överklagas.
I doktrinen (den rättsvetenskapliga litteraturen) har det dock uttalats att om en viss befattningshavare har vägrat att lämna ut en allmän handling (vilket verkar vara fallet här) kan det ibland vara diskutabelt om en vägran, trots lagtexten, motsvarar ett sådant beslut av myndigheten som är överklagbart. Detta torde vara fallet om vederbörande enligt myndighetens instruktion eller arbetsordning får fatta beslut på myndighetens vägnar. Om denne saknar en sådan beslutanderätt kan beskedet däremot inte överklagas. Emellertid kan den enskilde i det läget alltid överlämna frågan till själva myndigheten, dvs. till dess styrelse, chef eller annan befattningshavare som enligt delegation äger rätt att fatta beslut på myndighetens vägnar. Notera dock att endast beslut av ”myndigheten” är överklagbara varför eventuella meddelanden, besked på mail, viss skriftlig information ägnad att styra enskilda från en hos myndigheten icke-behörig medarbetare inte kan angripas genom ett överklagande.
Slutligen kan det vara värt att nämna att ett överklagande av det här slaget ska ställas direkt till kammarrätten (och inte till förvaltningsrätten som i normalfallet brukar vara första instans på det här området), vilket följer av 6 kap. 8 § 1 st. OSL. Men märk väl att du fortfarande behöver få någonting i skrift, exempelvis mailledes, och från en behörig beslutsfattare. Ett sedvanligt formellt beslut per post är alltså inte nödvändigt. Om all kommunikation däremot och mot all förmodan skulle ha ägt rum i muntlig form går det enligt min mening och i skrivande stund inte att göra någonting. En anmälan till JO står i och för sig fortfarande öppet som ett möjligt alternativ, men det hjälper dig föga just nu och dessutom kan det ta lång tid. Därutöver finns det inte heller någon skyldighet för JO att pröva alla till myndigheten inkomna ärenden.
Notis: HFD styr rättspraxis på stora delar av förvaltningsrättens område (och fullt ut på skatterättens område) och är den yttersta uttolkaren av all sådan lagstiftning. Genom sina avgöranden skapar HFD s.k. prejudikat (normerande/vägledande rättsfall), vilka övriga domstolar i lägre instanser (förvaltningsrätter och kammarrätter) informellt har att följa. HFD hette tidigare Regeringsrätten varför äldre domar har refererat som börjar på "RÅ".
Avslutande ord och ytterligare rådgivning
Vid fler frågor är du varmt välkommen att höra av dig på nytt. Antingen här på hemsidan och då genom några av våra utmärkta betaltjänster eller via vår ordinarie byråverksamhet. Själv nås jag på jacob.bjornberg@lawline.se och du får mer än gärna kontakta mig direkt ifall du önskar ytterligare hjälp i den fortsatta processen.
Notera dock att vi på straff- och skatterättens område endast ger viss typ av inledande rådgivning likt denna och då inom ramen för vår expresstjänst som du numera har nyttjat. Byrån åtar sig inte några sådana uppdrag fullt ut. I så fall behöver du vända dig till en byrå specialiserad på straff- respektive skatterätt.
Avslutningsvis är den livliga förhoppningen att min hantering av ditt ärende har varit matnyttig och presenterats i en för dig utförlig och tillfredsställande form. Återkom gärna med synpunkter genom att skicka in ett omdöme när du mottar en sådan förfrågan.
Vänligen,
