Civilkuragelag

Question

Hej Lawline!

I Sverige så har vi ingen civilkuragelag och jag undrar varför det är så. Jag har hört att vi har en skyldighet att ingripa i vissa lägen, men inte i alla. Stämmer det?

I Norge så har den en civilkurage lag, hur fungerar den?

Mvh,

Martina

Answer 1

Hej Martina,

Tack för din fråga.

I gällande svensk rätt finns det inte en allmän gällande plikt att bistå den som befinner sig i fysisk fara eller den som löper en risk att få sin egendom skadad. En skyldighet att hjälpa en nödställd person är endast straffbart då den är särskilt föreskrivet. I alla andra fall är det straffritt.

Det finns en skyldighet att bistå nödställda personer i vissa särskilda fall. Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållande och skall se till att barnets behov blir tillgodosedda, enligt 6:2 och 6:3 Föräldrabalken https://lagen.nu/1949:381#K6P2S1 En vårdnadshavare kan därmed dömas enligt brottsbalkens regler för att ha orsakat barnets död, om vårdnadshavaren underlåtit att rädda barnet när det befunnit sig i livsfara.

På trafikområdet så anger trafikförordningen att en ”trafikant som med eller utan skuld haft del i en trafikolycka skall stanna kvar på platsen” samt i ”mån av förmåga […]hjälpa skadade och medverka till de åtgärder som olyckan skäligen föranleder”. https://lagen.nu/1998:1276#K2P8S1 Bestämmelsen är dock inte straffsanktionerad.

Statens offentliga utredningar kom fram till i 2011 att en civilkuragelag inte borde införas i Sverige då den inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt. Ett av de skäl mot en lagstadgad civilkuragelag var att inom strafflagstiftningen försöker man i allmänhet undvika att skapa brottstyper vilkas objektiva innehåll kan komma att växla efter person. Om möjligt bör brottet t.ex. inte förutsätta att en person har vissa kunskaper eller en viss fysisk kapacitet. Det är dock inte möjligt att utforma en lag vars innehåll och krav är lika för alla. Man kan inte begära att en fysiskt svag person ska försöka avstyra en misshandel, men man kan mycket väl begära det av en brottare eller boxare. Man kan begära en läkare stoppar en livshotande blödning, men det är orimligt att ställa samma krav på en som inte har tillräckliga kunskaper. En bestämmelse om straff för underlåtenhet att bistå nödställd skulle alltså inte i objektiva termer kunna beskriva vilken handlingsplikt som gäller i en viss situation.

Ett annat starkt skäl som ofta kommer fram är risken att de som befinner sig på platsen för ett våldsbrott eller en olyckshändelse inte vågar framträda som vittnen eller ens underrätta polisen om vad som har hänt. Om de inte har gjort, eller tror sig ha gjort, vad på dem ankommer för att bistå den drabbade riskerar de själva att bli föremål för brottsutredning. I olyckliga fall kan den risken till och med föranleda möjliga vittnen att avlägsna sig från platsen. Finns det en föreställning om att man löper en risk att åtalas och straffas för bristande civilkurage så kan det vara tillräckligt för att ett vittne inte ska våga ge sig tillkänna.

Det stämmer att Norge har en civilkuragelag. I Norges allmänna strafflag (Almindelig borgerlig straffelov av 22 mai 1902 nr.10) stadgas i § 387 om ansvar för underlåtelse när ingripande kunde ha skett utan särskild risk eller uppoffring för egen eller annan person. Den som, när sådan risk inte föreligger, underlåter att hjälpa en person som befinner sig i omedelbar eller uppenbar livsfara, döms till ansvar. Påföljden är böter eller fängelse i upp till tre månader, utom i fall när underlåtenhetsförseelsen får till följd att någon omkommer, då fängelse på upp till sex månader kan utdömas.

Det blev ett långt svar, men detta är komplicerade frågor som kräver längre svar.

Med vänliga hälsningar,